Längdskidsporten är bara en knappnål på den stora idrottskartan. Allsvenskan är den klena kusinen i norr i en fotbollsvärld där det bästa finns på samma eller en annan strömningstjänst, endast ett par tumtryck bort.
Och?
Kunde inte bry mig mindre.
När det blir allt svårare att gå i gång på gruppspelet i Champions League följer jag allsvenskan allt mer intensivt för varje år.
Det som gör att man gillar en sport eller en serie är inget som går att analysera fram.
När Therese Johaug i fredags för första gången på två år mötte Frida Karlsson och resten av världseliten hade inget kunnat få mig att slita blicken från skidsporten på skärmen.
Vad som gör att man följer ett lag har sällan med framgångar att göra. Det som gör att man gillar en sport eller en serie är inget som går att analysera fram till en logiskt hållbar slutsats. Känslan bara finns där.
När det gäller längdskidåkning är det ändå några påståenden som måste redas ut.
● ”Det är bara Sverige och Norge som bryr sig.”
Antalet tittare som följer skidsändningarna ökade totalt sett internationellt förra säsongen. Framför allt i Sverige och Tyskland var det tydliga lyft.
Det var inte fler länder som tog medaljer i skidmästerskapen på 1980-talet än på 2020-talet.
Däremot går Norge mot trenden och tappar. Det visar statistik som Internationella skidförbundet, Fis, presenterat och DN har fått ta del av. Det stämmer överens med den hotande norska intressekris vi berättade om i ett reportage tidigare i veckan.
● ”Skidsporten har aldrig varit mindre.”
Längdåkning har alltid varit en liten sport om man ser till det antal länder som är högt upp i resultatlistorna. Precis som i stort sett alla andra vintersporter. Det var inte fler länder som tog medaljer i skidmästerskapen på 1980-talet än på 2020-talet.
● ”I skidskytte är många fler länder högt upp.”
Så var det länge men det där har svängt.
I skidskyttarnas två senaste VM var det sex länder som tog medalj. I längdåkarnas två senaste VM har det varit sju medaljländer både 2021 och 2023.
● ”Längdåkningen kommer att tappa massor på att ryska åkarna inte är med.”
Självklart saknas ryska åkarna. Inte minst på herrsidan är sporten fattigare utan duellerna mellan Aleksandr Bolsjunov och Norges Johannes Høsflot Klæbo.
Men det är helt rätt att ryska åkarna inte är med.
Och den ryska frånvaron har också öppnat upp för åkare från andra länder. I flera år pekades krisen för alpländerna ut som ett stort problem för längdskidåkningen. De senaste åren har inte minst de tyska damerna höjt sina nivåer. Det är en förklaring till att det totala antalet tv-tittare som följer sporten har ökat.
Hårds röst var en myssprakande ljudkuliss till den lägereld som SVT:s Vinterstudion blev.
Det som en gång lyfte intresset för det svenska längdlandslaget var kombinationen av Charlotte Kallas genombrott och Jacob Hårds röst. Kalla var den stjärna sporten saknat och Hårds röst var en myssprakande ljudkuliss till den lägereld som SVT:s Vinterstudion blev.
Det var där mitt stora intresse för längdsporten kom tillbaka efter att ha legat i dvala några år.
Jag var i Norge ett par dagar i samband med att Therese Johaug var tillbaka i tävlingsspåren senaste helgen och det kändes märkligt. Allt ljus var på Johaug.
En comeback av Kalla skulle inte alls nå samma nivå i Sverige.
Nog för att Johaug var bäst i världen när hon slutade men de svenska stjärnor som kommit efter Kalla har varit något annat, några andra.
Jonna Sundling, Linn Svahn, Ebba Andersson och inte minst Frida Karlsson har aldrig varit bleka kopior av Charlotte Kalla utan de tog egna spår mot sportslig och medial framgång.
Däremot är det fortfarande alldeles för tunt på herrsidan.
18-åringen har vilka möjligheter som helst men det finns inga garantier för att han klarar att ta det sista, svåra steget.
Damlaget tog förra säsongen 46 pallplatser i världscupen. Fyra sexa.
Herrarna tog tre.
Calle Halfvarsson är fortfarande en underbart underhållande person, William Poromaa har hög kapacitet och sprintåkaren Edvin Anger bör ta nya kliv mot toppen.
Det stora hoppet står ändå till Alvar Myhlback. 18-åringen har vilka möjligheter som helst men det finns inga garantier för att han klarar att ta det sista, svåra steget från ungdomstalang till seniorstjärna.
Till sist: Champions Leagues gruppspel är precis så där förutsägbart som att Manchester City kan göra tre raka mål och avgöra en hemmamatch mot Feyenoord.
Eller.
Kanske inte.
