Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
De har VM-ödet i sina händer och många svenskars fotbollsnerver vid sina fötter.
De svenska landslagsspelarna har fått en chans de inte förtjänat men vad spelar det som hände i höstas för roll nu?
Nu när det blev seger mot Ukraina i första playoff-steget.
Ett lag fick tydlighet av sin tränare Graham Potter och svarade med att vakna upp och skriva ut sig från sin palliativa avdelning. Spelarna fick en ledare med stil och personlighet som gjorde att de nu hade en förbundskapten de spelade FÖR.
Och hos landslagspubliken tändes känslor som svalnat, det fanns plötsligt ett lag att bry sig om. Det mest plågsamma under hösten var att spelarna inte verkade bry sig om vad som hände. Så varför skulle fansen?
I torsdags hann Viktor Gyökeres knappt sätta trean innan det tydligt märkes i mejl och mobil hur mycket folk gick igång på den här chansen, det här läget som uppstått:
Nationalarenan. 20:45. Playoff-final mot Polen.
Det blir ingen kväll för folk med svaga nerver. Till den som känner att det kan bli för jobbigt att ens se dramat är det bara att göra som Herman Johansson. Acceptera att nerverna finns. Acceptera känslorna.
Hans fotbollsresa visar att man inte måste gå den moderna vägen till toppen. Det krävs inte akademispel, tonårsdebut i allsvenskan och tidig utlandsflytt.
Vid 22 års ålder spelade han division 1-fotboll med Sandviken och jobbade som elevassistent. Herman Johansson hade fyllt 23 när han skrev på för Mjällby och det senaste halvåret är rätt okej. SM-guld, USA-flytt till Dallas och landslagsdebut.
Ett par dagar före Sveriges match mot Ukraina läste han av vad som hände på Potters träningar. Det skulle bli en tre/fembackslinje. Det skulle nog bli en plats i startelvan.
Och då slog nerverna till. Som de aldrig gjort.
Det han nu upplevde skapade helt andra känslor.
Han hade spelat viktiga matcher med Mjällby men det han nu upplevde skapade helt nya känslor. Det var så mycket som stod på spel i en enda match.
Herman pratade med lagkamrater, han ringde hem och framför allt insåg han att det bara var att acceptera att nerverna fanns, att de var stora och jobbiga men att det var okej med det.
För det här var trots allt något han knappt ens vågat drömma om.
Medan andra i tidiga år drömt och pratat om höga mål och stora klubbar hade Herman Johansson hela tiden uppskattat där han varit och sedan tagit ett nytt, mindre steg.
En enda landskamp. Sedan skulle han vara så nöjd att han skulle kunna lägga av.
En gång sade han i en intervju med lokaltidningen BLT att landslaget skulle vara större än proffslivet. En enda landskamp. Sedan skulle han vara så nöjd att han skulle kunna lägga av.
Det är läge att skruva på de planerna. Mot Ukraina fick han för första gången spela från start i landslaget och mot Polen kan han mycket väl få göra det igen.
Herman Johansson gjorde en klart godkänd insats på högerkanten men han är en del av faran med Potters taktik.
Mot Ukraina sjönk Sverige ner för mycket i första halvlek. Trebackslinjen blev en låg femma och Sverige blev baktungt när ytor skulle tätas enligt Potters taktiska plan.
Mot Ukraina var det inte hela världen. Det gjorde inget att laget hade stort bollinnehav, det hände ändå inte så mycket.
Sverige har Viktor Gyökeres i Zlatan-form och framför allt – Sverige har hemmaplan.
Att Sverige hamnar lika lågt mot Polen är inget att rekommendera. För Polen har Robert Lewandowski. Det är inte läge att Polen tillåts mata inlägg mot honom.
För två år sedan var det som nu. Playoff-final mot Polen. En VM-resa på spel. Sverige stoppade inläggen mot Lewandowski men han gjorde mål på straff och Polen vann.
Polen har fortfarande Robert Lewandowski.
Men Sverige har Viktor Gyökeres i Zlatan-form och framför allt – Sverige har hemmaplan den här gången.
Läs mer:
En nationalikon på nedgång kan döda Sveriges VM-drömmar
Lindelöf: ”En match man drömmer om att få spela”
