Kristian Karlsson sträckte fram näven till Wang Chuqin och tackade för matchen. Lagfinalen i bordtennis var över. Kina vann med 3–0 i matcher, det var tuffare än det ser ut.
Det var inte bara den kinesiska muren som skulle rivas. Den kinesiska ljudvågen skulle ridas ut.
Kinas pingispublik och Norges skidsupportrar påminner om varandra. Trots tusentals guld vrålas det som att varje är det första.
Lika upphetsad var inte den kinesiske journalisten jag hade på raden framför. Han sov sig igenom starten av lagfinalen, vaknade upp och började googla svenske kungen som tagit plats på läktaren i södra Paris.
Kinas dubbelpar hade inte tappat ett enda set i hela lagturneringen. Nu tvingade Anton Källberg och Kristian Karlsson fram en 3–2-match.
Sedan gick Truls Möregårdh ut och spelade bra som f-n mot Fan Zhendong.
De två visade upp ren och skär idrottsunderhållning i reprisen på singelfinalen. Bollartisteri blandat med det svarta bordets schack. Truls föll med 2–3 i set men tvingade mästaren med stockar som ben att spela sitt allra bästa spel.
Till och med världsettan Wang Chuqin tvingades till ett skiljeset mot 61:an Karlsson.
Sverige rev inte den kinesiska muren men slog in en spricka. Kina har känt en skakning i sin pingisdynasti under veckorna i Paris. Om fyra år, då om inte förr ska ett VM- eller OS-guld vara svenskt igen.
Samtidigt står det klart att Sverige gör sitt bästa sommar-OS sedan 2000.
2016 blev det elva medaljer i Rio. Det har Sverige nu men gulden är fler i Paris, tre mot två.
Och när Radiosporten har underbare Christoffer Herberts från finska tv- och radiobolaget Yle i studion informerar han om en sak.
Nu är Sverige enda land med den medaljsviten levande.
Från och med 1908 är Sverige och Finland de enda länder som tagit medalj i varje OS, såväl vinter som sommar. I Paris blev Finlands sak för svår. Nu är Sverige enda land med medaljsviten levande.
Det är inget jag känner skadeglädje för. Inga kan såga sina idrottare som finska journalister. Att Norge ser medaljmål spricka är däremot rätt roligt.
Christoffer Herberts berättade redan i början av spelen att Finland har en helt annan syn än Sverige på vilka idrottare man skickar till OS.
Om Internationella olympiska kommittén säger att någon finsk idrottare får vara med – då får han, hon, det laget åka. Min mormor hade kunnat åka, konstaterade Herberts i Radiosporten för ett par veckor sedan. När jag hör honom på lördagsmorgonen säger han att ”precis, precis alla” har fått åka.
Sveriges olympiska kommitté satte upp ett mål på tio medaljer.
Bordtennis har tagit två, det bästa för det landslaget sedan sporten kom med i OS 1988.
Att pingisguldet blev till sand var väntat. Det är stor chans att Sverige tar guld på sand. Den svenska beachvolleyduon är favorit att ta Sveriges fjärde guld i Paris.
David Åhman och Jonatan Hellvig har 12–1 i möten på tyska finalparet Ehlers/Wickler. Svenska spelarna och ledarna gör allt för att tona ner trycket. Pratar om jämna matcher och påpekar att Tyskland slog ut regerande mästarparet från Norge.
Lördagen kommer nästan att vara söndag. Musiken kommer att dåna och läktarna gunga och Eiffeltornet lysa ner mot beachvolleyplanen där två svenskar ska spela. De har levt upp till de höga förväntningarna de hade på sig.
