Slöjmolnen ville vara med under galakvällen men Olympiastadion var en varm gryta och Mondo var het.

Den höga temperaturen, de svaga vindarna, Mondos fina form och att han inte har något mästerskap runt hörnet gjorde att Mondo aldrig haft bättre läge att landa ett världsrekord på svensk mark. Det enda han hade kvar att pricka av i karriären.

Vid sjutiden var det bara Mondo kvar i stavhoppstävlingen. Hela arenan var förvandlad till ståplats när Mondo satte fart och när han svävade i skyn var det ståpäls. Ribban rörde sig men var inte ens nära att ramla ner.

Hans 6,28 i första försöket var ett monsterhopp som både visade att han är unik och att han kommer att hoppa ännu högre.

Det var det 84:e världsrekordet på Stadion, det första sedan 1997, det första svenska sedan Patrik Sjöbergs 2,42 i höjd 1987.

Och bara några minuter senare slog Andreas Almgren till med ett Europarekord på 5000 meter. Almgrens karriär har ständigt störts av skador men nu är han tillbaka med full fart och kraft och den här sagolika sommarkvällen fick Almgren visa sin stora potential.

Hans Europarekord kom oväntat, Mondos världsrekord kom mer planerat.

Mondo hade lagt upp kvällen mot sitt tolfte världsrekord och precis som de elva tidigare kändes försöket på riktigt.

Inte som det Karsten Warholm höll på med på Bislett i torsdags.


I vintras fick internationella friidrottsförbundet för sig att göra 300 meter häck till en officiell tävlingsgren.

Inflationen breder ut sig inom idrotten. I fotboll har ett klubblags-VM få bryr sig om rullat igång. I friidrott försökte och lyckades Karsten Warholm i veckan sätta världsrekord på 300 meter häck.

I vintras fick internationella friidrottsförbundet för sig att göra 300 meter häck till en officiell tävlingsgren och enda vettiga frågan är:

Varför?

Friidrotten behöver inte fler plågsamma och pinsamma tävlingsformer och rekordförsök. Det finns så det räcker.


En del tycker att stavhopp blir ointressant när Mondo är så överlägsen.

Vem som är snabbast på 300 meter häck är fullständigt ointressant.

En del tycker att stavhopp blir ointressant när Mondo är så överlägsen.

Usain Bolt fanns i publiken på Stadion och jag njuter av att se Mondo hoppa precis som när jag under Bolts storhetstid påminde mig om att han snart skulle vara borta från banorna och lämna ett stort hål efter sig.

Mondo har fyllt en stor del av sportens hål och det är bara att tacka och ta emot så länge vi får se hur han utför en av de svåraste och vackraste idrottsgrenarna som finns.

Klassen på stavhopp blir bara bättre. Ju fler tävlingar där fler hoppare är med upp på höga höjder, desto svåraste kommer Mondo ha att sätta nya världsrekord. Varje hopp mot seger i tävlingen kostar. Även för Mondo.


Allt var en väntan på att se var Mondos kväll skulle sluta.

En friidrottsgala är ett fokustest. Någon river ur sig, några springer, en kastar, en annan klarar och det bara pågår.

Under söndagen var Bauhausgalan en lång uppvärmning i världsklass. Det vimlade av friidrottare på guldnivå men allt kändes som en väntan på att se var Mondos kväll skulle sluta.

När han säkrat segern på 6,00 meter var det Mondo mot rekordet och Mondo vann på knock direkt.

Och när Stadion fortfarande var ett glädjekaos av Mondos världsrekord lämnade Andreas Almgren alla löpare bakom sig och jagade rekord på 5000 meter. Det svenska slaktades och det europeiska var till slut också chanslöst.

Sex meter och 28 centimeter. Tolv minuter, 44 sekunder och 27 hundradelar. Med den höjden och den tiden blev det här en av de mest klassiska kvällarna i den här mångåriga friidrottsgalans historia.

Share.
Exit mobile version