Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
I det mexikanska inlandet ska Sverige gå ut för att möta Tunisien och Monterreys VM-arena kommer att bäddas in i ett varmt och kompakt, fuktigt kvällsmörker.
Hemma har mörkret knappt hunnit lägga sig innan det lättat.
De svenska spelarna gav sig själva och svenska folket en hyfsad sommarpresent när de vann playoff-finalen. Det känns som alldeles nyss.
Och nu rullar första VM-matchen igång när solen (förhoppningsvis) färgar juninatten i Stockholm, som fostrat mer än halva startelvan. I kapten Victor Nilsson Lindelöfs Västerås. I Benjamin Nygrens Göteborg. I Mattias Svanbergs Malmö.
Som lägereld slår ett fotbollsmästerskap med Sveriges herrlandslag alla andra lägereldar.
I alla städer och byar där folk hållit sig vakna eller orkat upp kommer blickar att riktas mot skärmar. På uteserveringar och i barer, i trånga lägenheter och flådiga villor, på barnkollon och ålderdomshem. På vägarna kommer radioreferatet att rulla fram.
Som lägereld slår ett fotbollsmästerskap med Sveriges herrlandslag alla andra svenska lägereldar. Den sprider sig in i alla samhällskretsar, oavsett ålder och bakgrund, politiska åsikter och religiösa åskådningar.
Jag kom hem från Ryssland och hörde hur det varit omöjligt att trycka sig in på en bar för att se Emil Forsberg skjuta Sverige till VM-kvartsfinal.
Åtta år har gått. Ett pandemi-EM kom och gick utan att sätta avtryck men det som hänt med det svenska landslaget sedan VM 2018 är att det varit nere på botten och vänt och med tanke på hur de senaste åren varit känns det surrealistiskt att VM väntar.
Och jag har bara en önskan:
Sabba nu inte det här direkt.
Värmlandspoeten Torleif Styffe skrev texten till ”När solen färgar juninatten.”
Sången samlar det vackra och vemodiga som möts i den svenska sommaren:
”När solen färgar juninatten
och när sången och musiken dansat ut.
Det är stunder som man borde ta till vara
och ha kvar
som ett täcke under vinterkalla dar.”
En öppningsmatch i VM mot Tunisien är inget Sverige ”borde ta till vara”. Det är en match som måste vinnas.
Man kan hoppa utan fallskärm också
Visst, Sveriges VM skulle kunna överleva en förlust men jag säger som Maria med orgeln, hon som satt på Sergels torg i min ungdom. På ett av sina plakat ställde hon frågan:
”Orkar du leva, vågar du utan Jesus?”
Hon svarade själv nedanför:
”Visst, man kan hoppa utan fallskärm också.”
I ett av sina första tal till spelarna i Östersund slog Graham Potter fast:
”Extraordinära saker uppnås av vanliga människor.”
De svenska landslagsspelarna är vanliga människor men de behöver inte uppnå något extraordinärt för att vinna mot Tunisien.
Det räcker bra med att göra som när de låg nere för räkning, domaren hunnit till nio och det kom en playoff-chans.
Sverige satte defensiven och framåt exploderade Viktor Gyökeres.
Det krävs inte mer än så.
Den det krävs mycket av för att Sverige ska få ett lyckat VM är Victor Nilsson Lindelöf. Han föddes under brons-VM 1994 och var den perfekta sidekicken till Andreas Granqvist i VM 2018.
När ”Granen” lämnat laget hade ”Vigge” svårt att vara ledaren som skulle bygga den stabila grunden och inte blev det lättare av att förre förbundskaptenen Jon Dahl Tomasson skickade ut honom att vara byggherre för ett fuskbygge.
Redan där skriver de här landslagsspelarna svensk VM-historia.
Nu vet alla att defensiven först och främst måste sitta. Det gjorde den inte i träningsmatcherna men VM är en annan historia.
Graham Potter skickar troligen ut en startelva som aldrig spelat ihop. Redan där skriver de här landslagsspelarna svensk VM-historia.
Men det är inte för den historien de är här.
Till sist: Ett försvar som varit granitstarkt men rasade samman till den grad att förbundskaptenen fick gå. Den nya kom så sent som i mars.
Tunisien låter som ett fotbollssyskon till Sverige.
Förbundskaptenerna Sabri Lamouchi och Graham Potter är båda nybyggare som fokuserar på att bygga grunden i sina lag. Så det är ingen skräll om Tunisien blir ett nytt Trinidad och Tobago för Sverige och därför fruktar jag att den här VM-starten slutar precis som 2006. 0–0.
