Han kom, han sågs, han segrade och försvann.

Han skrinnade och han snackade.

Därför blev jag förvånad när den annars så verbale Nils van der Poel, som han hette då, inte visste vad han skulle svara på en fråga.

Våren 2021. Mindre än ett år kvar till vinter-OS i Peking och den spännande skridskoåkaren hade mediedag i Åre.

Debatten om sporttvätt pågick för fullt. Diskussionen om hur (o)lämpligt det var att diktaturer hade OS och VM blev hetare och hetare. 2022 skulle vinter-OS gå i Kina. Qatar skulle ha fotbolls-VM.


Med tanke på debattläget var det en standard-1A-fråga. Det var det inte för Nils van der Poel.

Jag hade fått dagens första intervjutid och undrade:

OS i Peking är politiskt laddat, hur ser du på att OS går där?

Med tanke på debattläget var det en standard-1A-fråga. Det var det inte för Nils van der Poel.

Hans spontana reaktion skvallrade om en dåligt dold åsikt att det var en mycket märklig fråga att ställa. Med en blandning av fniss och fnysning verkade han undra varför han skulle svara på den.

Efter lång betänketid kom:

– Det är en bra fråga som jag borde tänkt ut ett korrekt svar på innan den här intervjun.


”Det känns bra att man inte kommer att stå bredvid någon som heilar, sade Nils.”

Just för att det var så laddat att ha OS i Kina mjukade Internationella olympiska kommittén upp reglerna för vad idrottarna fick uttrycka. Men prispallen skulle fortfarande hållas ren från manifestationer.

Den svenske skrinnaren gillade beslutet.

– Det känns bra att man inte kommer att stå bredvid någon som heilar, sade Nils.

Ordvalet kändes lite…annorlunda. Men jag höll helt med om grundåsikten om protestfria prispallar.

Och jag hade inga problem med att han inte hade ett rappt och klockrent svar eller ens en officiell åsikt om hur det skulle bli att tävla i Kina.

Alla kunde inte vara som Sebastian Samuelsson. Skidskytten har oftast en tanke om det som händer utanför idrotten och ett bra verbalt sätt att uttrycka det på.


Det känns som att det är lilla jag mot världen ibland.

När Samuelsson, några dagar före Nils van der Poels-pressdag, blev uttagen till OS i Kina sade han:

– Det handlar om att prata om det framöver och vara med och påverka och inte ducka frågorna när de dyker upp. Det känns som att det är lilla jag mot världen ibland.

Det går precis lika bra att vara som Armand ”Mondo” Duplantis. Stavhoppsstjärnan brukar spela sarg-ut när frågorna blir politiska. Hävda att han inte är så påläst och hänvisa till andra mer insatta. Helt okej.

Men med Nils van der Poel hände något märkligt under timmarna efter min intervju. Medan jag satt och skrev en nyhetstext var det i lokalen vi tilldelats omöjligt att inte höra hans svar till journalister som kom efter mig och ringde från sina hemmaredaktioner.

Och min förvåning steg för varje intervju jag försökte låta bli att höra.


Nu satte han ett häpnadsväckande rekord i aktivistiskt uppvaknande.

I skridskoovalen satte han en hel del rekord. Nu satte han ett häpnadsväckande rekord i aktivistiskt uppvaknande. Eller så hade han hunnit bolla Kina-frågan med sin dåvarande agent som var på plats.

Plötsligt var svaren om Kina som kommande OS-värd genomtänka, utförliga och typiskt Nils van der Poelska. Till TT sade han:

”Jag är inte den enda som krymper som människa när jag åker dit. Någon har sagt att du har ett ansvar för allt som sker på jorden och för allt som inte sker på jorden. Jag har ett ansvar när jag deltar i ett arrangemang i en diktatur.

Om jag får åka till OS så inser jag att jag inte briljerar som människa. Vi kan inte bara gömma oss bakom fina formuleringar.”


Jag köpte Nils van der Poels ord och gåva men hade svårt att glömma hans mindre än årsgamla och spontana förvåning.

Därmed startade han den sista delen av sin OS-resa som skulle komma att innehålla dubbla guld och återkommande kritik mot Kina. Efter spelen gav han bort en av sina guldmedaljer till svenske författaren och bokförläggaren Gui Minhai som sitter fängslad i Kina. Dottern Angela Gui fick ta emot den.

Jag köpte Nils van der Poels ord och gåva men hade svårt att glömma hans mindre än årsgamla och spontana förvåning kring frågan om OS i Kina.

Mina blandade känslor kom av att jag inte kunde skaka av mig känslan att Nils van der Poel tyvärr var en av idrottarna som trodde att det inte räckte med att vara bra på idrott för att vara intressant. En bild vi i media skapat.


Att göra den satsning Nils van der Poels gjorde mot sina två guld hade ingen gjort.

Innan han blev Nils Svensson hade Nils van der Poel en av de mest spännande, fascinerande och inspirerande karriärer svensk idrott sett.

Att prata om diktaturer har många gjort.

Att göra den satsning Nils van der Poels gjorde mot sina två guld har ingen gjort.

Han var med i OS 2018 och lade sedan av. Fast han lade aldrig av att träna.

I stället ägnade han sig åt en omfattande och bred träning som lade grunden för den riktiga satsning som skulle komma.

Träningsvägen mot OS 2022 bestod av extremt långa lågintensiva pass, många på cykel. De kombinerades med korta men lika extremt högintensiva pass.


Senast jag hörde talas om Nils Svensson var han instruktör för blivande fjälljägare.

När han väl kom till OS visste han och tränaren Johan Röjler att det skulle krävas ett fall för att missa guld. Hur de kunde veta? Nils hade på träning åkt tävlingsdistanserna fortare än vad någon gjort.

Efter OS slutade han och gjorde sin träningsdagbok offentlig.

Fyra år senare har Sverige ingen skridskoåkare i OS och senast jag hörde talas om Nils Svensson var han instruktör för blivande fjälljägare som gjorde sina intagningsprov.

Share.
Exit mobile version