Ingen spelare eller ledare är större än landslaget.
Ingen hade berättat det för Zlatan Ibrahimovic men Zlatan är Zlatan så det fick man ha överseende med.
Men när Robin Olsen vägrar att vara med i landslaget efter att förbundskapten Jon Dahl Tomasson varit ovanligt reko och förvarnat om att förstaplatsen inte längre är Olsens, då låter målvakten sin egen kränkthet väga tyngre än fotbollslandslagets behov.
Och när han i intervjun med Aftonbladet säger att han inte vill jobba under en sådan förbundskapten som Tomasson betyder det att han inte vill vara i ett landslag där förbundskaptenen petat honom.
Det var tydligen inga problem med stilen så länge Olsen var nummer ett.
Olsen gnäller över Tomassons ledarstil. Den kan verkligen ifrågasättas men det var tydligen inga problem med stilen så länge Olsen var nummer ett.
Olsen klagar på att Tomasson bytt ut och petat spelare i allmänhet och trotjänare (som kompisen Emil Forsberg) i synnerhet men det är vad förbundskaptener gör.
Nyss var spelarna trötta på Janne Anderssons tråkiga svenska ledarstil. De välkomnade att Tomasson svepte in med sin internationella luft men när samma vindar som blåste bort veteranerna Behrang Safari och Rasmus Bengtsson i Malmö FF kändes av, då var det inte lika lätt att andas längre.
Det mest märkliga med Olsen-gate är inte att Tomasson petat honom nu.
Utan att det var så givet för dansken vem som var förstemålvakt inför förra samlingen.
Viktor Johansson och Robin Olsen hade alternerat efter Olsens hjärnskakning men när VM-kvalet skulle starta var Olsen tydligen given etta i Tomassons tankar.
Det rullas inte ut några röda mattor till avbytarbänken.
Olsen känner sig sviken över att det besked han fick av Tomasson före bjudningen i Slovenien nu inte gäller längre. Han hade accepterat petningen om det skett på ett ”bra och ärligt sätt”.
Reaktionen är anmärkningsvärd från någon som verkat i elitfotbollen så länge.
Välkommen till utespelarnas verklighet, Olsen.
Det rullas inte ut några röda mattor till avbytarbänken.
I varje landslagstrupp finns det några få som har tills-vidare-platser. De allra flesta har det inte. Ta bara en sån som Ken Sema. Grymt bra i våras, petad ur startelvan när hösten kom.
Tomasson ville att Olsen skulle sitta på bänken bakom Johansson men det ville inte Olsen.
Som om det skulle vara så farligt.
Robin Olsen har trots allt tillbringat stora delar av sitt klubblagsliv på olika avbytarbänkar.
Till sist: Det var en laddad stämning i sponsorlokalerna när Tomasson på onsdagen klev fram för att presentera sin trupp till VM-kvalmatcherna mot Schweiz och Kosovo.
Hans patenterade leende till mediagänget var borta. Standardfrasen ”good to see you” hördes inte.
Istället syntes förbundskaptenens raka ledarstil när han gjorde klart att det inte finns några gratisresor in i startelvan.
Och så var han tydlig med sin besvikelse över Olsens utspel i Aftonbladet.
Tomasson tyckte att Olsen svikit sina lagkamrater genom att – indirekt – säga att de inte är tillräckligt bra.
Just i det fallet är jag Team Tomasson.
Visst kan det vara befriande att Robin Olsen säger vad han tycker men hans utspel blir en taskig kompispassning till målvakten som nyss var hans landslagskollega. Viktor Johansson får Olsens bitterhet i nacken.
