En rapport från Centrum för idrottsforskning, CIF, ansåg i april att situationen för elitidrottare i Sverige är ekonomiskt ohållbar. Danmarks motsvarande institut sågade den svenska statens stöd till idrotten.
Uppgifterna var inte sensationella. Alla som har lite koll på svensk elitidrott har länge vetat att det är så här. Men alla har vant sig.
Några som skrapade ihop det som sades och ropade ut det var höjdarna i Sveriges olympiska kommitté. Det är framför allt idrottare i olympiska sporter som har det tufft. Vissa alltså. Sjöström och Duplantis behöver inte vända på varje krona.
Många andra lägger ner massor av tid och pengar på sin idrott och ska samtidigt hinna med vanliga jobb för att ha råd att leva och idrotta.
Ett hårt arbetande landslag är skyttarnas. Därifrån har två oväntat starka prestationer kommit under spelens fyra första dagar.
Svetsaren Victor Lindgren tog silver.
Plåtslagaren Rickard Levin-Andersson blev fyra.
Visst, han råkade ut för en klassisk kollaps i tisdags. Bommade tre raka skott och tappade medaljen som kändes klar i trap.
Antingen kommer det här att följa Rickard Levin-Andersson som ett ärr i resten av karriären eller så inser han att han kan vara nära världstoppen på ett sätt få trott. Han har ett EM-silver på cv:t men är rankad 118 i världen och har en 18:e plats som bästa VM-resultat, för nio år sedan.
Cyklisten Jenny Rissveds är den enda av Sveriges tre medaljörer som idrottar på heltid. Tara Babaulfath pluggar på gymnasiet.
Med de här resultaten skulle man kunna hävda att pengar inte kan köpa framgångar.
Ett mer fyllt konto ger så klart bättre träningsmöjligheter och allt vad det innebär med tränare, material, resor, upplägg och tid för återhämtning.
Men när SOK efter Paris kommer till mamma staten med sparbössan (den här mamman swishar inte som andra mammor och pappor) kan någon tjänsteman på något departement konstatera:
”Det gick ju bra i OS ändå.”
Då kan det vara värt att ta fram DN-reportaget för ett par veckor sedan.
Där konstaterades att alla sju OS-skyttar hade vanliga jobb och på frågan om han hade tagit chansen att skjuta på heltid om han fått den, då svarade plåtslagare Levin-Andersson:
”Ja, för längesen.”
Men då kunde personen med pengarna på departementet kontra med det som också nämndes. Exempelvis Victoria Larsson sade att andra sysslor gav ett skönt syre. Hon skulle ledsna om hon bara sköt.
Det är inte den första elitidrottare jag hört säga att hon eller han måste ha något vid sidan av idrotten för huvud och avkoppling.
”Jag kan inte bara stå och kasta ut skott.”
Och enligt Rickard Levin Anderssons leder bristen på tid och pengar till en fokuserad träning:
”Jag kan inte bara stå och kasta ut skott. Jag kan inte stå och mängdträna. Skotten jag skjuter ska ha en mening. Det är också därför jag tror att vi här hemma blir bra. Vi kan inte skjuta året runt, vi kan inte vara på banan varje dag. Så när det väl är dags ska det vara bra.”
En motståndare till att ge idrotten mer pengar skulle fryntligt kunna kalla det för:
Den svenska minimodellen.
”Ta vad ni får och var nöjda med det.”
Läs mer:
Johan Esk: Taskigt att silver-Victor skickades ut från OS-festen
