De svenska skidlandslagen startade veckan med upptaktsträff för media i dagarna två. Svenska skidförbundet lånade lokaler av storsponsorn Svenska spel.
Med tanke på den senaste tidens medierapportering måste miljön ha känts bekant. På samma gata i Solna håller Svenska fotbollförbundet till och är det någonstans det stormat så är det i det förbundet.
Där ligger förändringsarbete, omorganisation och tuffa personalbeslut bakom att det blåst upp och skapats missnöje.
Inom Svenska skidförbundets alpina del har det varit många svängar med hård intern kritik mot landslagsledning från åkare, både öppet och anonymt i en SVT-enkät.
Och de minst sagt infekterade bråken högst upp i skidförbundet har satt förbundet på den mediala kartan under försäsongen.
Ju mer rubrikerna rullat fram, desto mer uppenbart var det att hon inte stod ut med alla bråk.
När beskedet att ordföranden Karin Mattsson inte ville fortsätta var hennes officiella motivering att hon ville få tid för att göra annat. Ju mer rubrikerna rullat fram, desto mer uppenbart var det att hon inte stod ut med alla bråk.
Det var alpint mot längd. Det var Stockholm mot resten av landet. Det var föreslagna styrelsenamn mot andra som lyftes fram. Det var anklagelser om hot och allmän smutskastning.
Det var – kort sagt – en j-a röra.
Det är inte märkligt att det är så här. Förbundet består av en herrans massa sporter som har lika mycket gemensamt som konståkning har med hastighetsåkning på skridskor.
Mitt i förbundsstriderna sade Karin Mattsson till Aftonbladet:
– Jag tycker att det är rimligt att man stannar upp bortom konfliktteman och maktrubriker och funderar på: Ska vi ha det så här? Vi håller på med sport.
Elva olika för att vara exakt.
Att svenska skidförbundet försöker hålla ihop är som att ha en gemensam ledning för basket, handboll och volleyboll.
Ebba Anderssons längdåkning har betydligt mer gemensamt med systrarna Öbergs skidskytte men hänger ihop med Sara Hectors utförsåkning.
Svenska skidförbundet klamrar sig fast i den organisationsstruktur som finns i Internationella skidförbundet, Fis.
Men det går att hitta egna lösningar. I Tyskland är längdåkarna och skidskyttarna i samma förbund. Något som skulle ge vinster i materialarbetet.
Det är möjligt att de små skidsporterna skulle drabbas om förbundet splittrades, men de är redan nu i skuggan av de stora sektionerna.
Och det är inte snyggt att skidförbundet vill se ut som en stor mysig familj när det passar. Sedan ser olika sporter bara till egna intressen i andra lägen.
Vi ser gärna att våra resurser kan gå till de förbund som har ännu sämre möjligheter.
Den alpina grenen har ont om pengar. Så Sveriges olympiska kommitté, SOK, har klivit in med fem miljoner kronor för att stötta elitaktiva.
SOK:s ledare tycker med all rätt att skidförbundet i stället borde ha fördelat om sina egna pengar och tagit från den rika längdsektionen.
SOK:s sportdirektör Fredrik Joulamo säger till SVT om skidförbundet:
– Det är ett välmående förbund och vi ser gärna att våra resurser kan gå till de förbund som har ännu sämre möjligheter.
– Just nu tar vi på SOK av vårt eget kapital som är upparbetat för att stötta. Och vi ser att det finns idrottsförbund som skulle kunna göra det i högre grad. Bland annat skidförbundet.
Där är det egna kapitalet 110 miljoner. Men de pengarna ska bland annat säkra upp genomförandet av VM på hemmaplan 2027.
I längdskidåkning.
Till sist: En annan likhet mellan fotbollens och skidornas förbund är att båda i dagarna har informerat om utredningar där externa aktörer ska undersöka den interna miljön.
Det skulle aldrig hänt om inte en rad personer vågat prata med journalister om situationen.
