De flesta problem har egenskapen att ju mer det vrids och vänds, ju fler som sätter sig in i frågorna, ju längre tiden går. Desto närmare kommer man lösningar.
Så är det inte med idrottens infekterade könsfrågor.
Ibland kommer de av hormonvärden, ibland könsbyte och ibland insinuationer som fått fritt spelrum. De landar i:
Var går gränsen för man och kvinna? Vem ska få tävla i vilken klass? Vilka regler ska gälla i vilka sporter?
Frågorna har puttrat på i några årtionden, kokar allt oftare upp vid vissa mästerskap och kommer bara att bli hetare och svårare framöver i takt med att könsdebatten växer i samhället och kön mer handlar om identitet.
Det finns ”enkla” lösningar. Som ingen vill ha.
En är att riva könsgränserna och låta alla tävla i en klass.
Eller varför inte införa en tredje könsklass för idrottare som varken identifierar sig som man eller kvinna och för idrottare som inte klarar de könsgränser förbund sätter upp?
Ett grundproblem med den ”lösningen” är att de olika idrotterna redan spretar åt olika håll i sina könsbestämmelser.
Det ställer till det i OS där varje idrott arrangerar sin egen del av spelen. I år blir det riktigt rörigt när Internationella olympiska kommittén kört över det korrupta boxningsförbundet som tidigare stoppat Algeriets Imane Khelif och taiwanesiskan Lin Yu-Ting på grumliga grunder.
Det finns bara förlorare när idrottens könsfrågor kommer upp.
Ibland har idrottare tvingats dopa ner sig till onaturliga hormonnivåer och inte haft chans att vinna. Eller så har idrottarna fått tävla utan att ha dopat ner sig och då har motståndarna inte haft chans.
Antingen har idrottaren inte fått tävla på grund av regler förbund hittat på men sedan knappt kunnat förklara. Idrottaren har då bestulits på sin dröm.
Eller så har idrottaren fått tävla och själv fått stå till svars för det.
Löparen Caster Semenya var med om det mesta av det när hon tävlade.
Det som gör det här till idrottsvärldens mardrömsuppdrag är att en individs kön inte ens medicinskt är glasklart. I Sveriges radio sade gynekologen och professorn Angelica Lindén Hirschberg häromdagen:
– I sällsynta fall kan könsutvecklingen ta en annan riktning än det vanliga. Kvinnor kan i vissa fall ha manlig kromosomuppsättning och män kan i vissa fall ha en kvinnlig kromosomuppsättning, det kommer att påverka vissa biologiska funktioner.
De funktionerna är enligt Lindén Hirschberg främst fertilitet men också ”andra effekter”.
Caster Semenya tvingades genomgå många integritetskränkande undersökningar för att få besked om att springa eller inte. Angelica Lindén Hirschberg säger att sånt ibland krävs för att få reda på vilket kön en idrottare ska klassas.
– Det krävs en individuell bedömning. För det behövs en kroppsundersökning, man behöver göra hormonella tester, genetiska tester och sedan en sammanlagd bedömning. Det är ganska avancerad undersökning.
Så kan man få fram biologiskt kön.
Men om kön mer och mer blir en fråga om identitet och juridik ute i samhället – vad ska idrotten göra då?
Frågan kommer att växa.
