Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
I en skiddisciplin där mycket kan gå fel har Jonna Sundling gjort allt rätt i fyra raka mästerskap. I tre VM och ett OS har det blivit guld i sprint.
Under tisdagen ska olympiska spelens sprinttävling avgöras. Då får Jonna Sundling inte drabbas av det som i söndags hände en annan svensk medaljkandidat i sprint. Edvin Angers stav gick av i skiathlon. Två gånger.
Hon var lite tveksam till en början.
Jag ville prata om de sårbara stavarna med Sundling när vi träffades i Östersund i början av januari. Hon var lite tveksam till en början. Hon var nöjd med sina stavar.
Jag fick förklara. Det handlade inte just om hennes fabrikat eller just hennes stavar utan den vanligaste läsarfrågan jag får under skidmästerskap:
Varför har inte åkarna mer hållbara stavar? Vad säger du, Jonna?
– När vi åker så vill vi ha en bra pendel med staven och det är många stavtag som vi tar på bara en sprintbana som är 1,3 kilometer.
Man vill ha de bästa och lättaste stavarna, men man vill ju också att de ska vara hållbara.
– Ska du åka två eller fem mil, då jobbar du otroligt mycket med överkroppen och med armarna. Med tunga stavar så skulle det ta mycket mer energi. Så man vill ha de bästa och lättaste stavarna, men man vill ju också att de ska vara hållbara såklart.
Så hur mycket handlar det om?
Jag gick in på Alewalds skidbutik på Kungsgatan i Stockholm och fick hjälp. Det togs fram några stavar med längden 152 centimeter, ungefär mittemellan vad många herrar och damer kör med.
En nybörjarstav vägde 163 gram, mellanklassen 150 och värstingstavarna 124.
De bästa stavarna är styvare. Mer kraft går rakt ner i snön och ger åkaren högre fart framåt. De stavarna är också lättare vilket självklart påverkar varje lyft men också pendlingen i stavtaget.
Även de lättaste stavarna är väldigt hållbara – så länge de inte utsätts för påverkan från sidan.
Ett slag från en skida knäcker lätt en stav. Men exempelvis kan en liten, osynliga skada från en transport göra att staven knäcks när den används i spåren.
Jonna Sundling gör allt för att skydda stavarna under en tävlingsdag. Speciellt vid startgrindarna.
– De kan vara riktigt otrevliga ibland om man har otur. Har man en startgrind som slår upp väldigt hårt eller är monterad fel, då kan en stav ryka om man har placerat dem för nära startgrinden. Det är många åkare som har råkat ut för att stavar gått av så. Själv har jag fått startgrindar som slagit till staven men hittills har inte mina gått sönder av det.
Då är det skit samma om jag är lite långsammare i starten, bara mina stavar håller.
Sundling placerar sina stavar med en säkerhetsmarginal.
– Man får tänka på det vid startgrindarna, att alltid ha stavarna en bit ifrån, hellre det än för nära. Och då är det skit samma om jag är lite långsammare i starten, bara mina stavar håller.
– Stavarna är absolut sköra men det är mest slagen som kan ta dem. Annars är de hållbara.
Ibland hjälper det inte att Jonna Sundling gjort vad hon kunnat för att undvika kaos och stavbrott. Som i Trondheims sprint i världscupen före jul.
Hon tog ytterkurvan för att slippa stök. Men så föll någon.
– Jag antar att det är en skida som slår till min stav. Det låter som ett skott när staven går av. Det var den staven.
Sundling fick snabbt en ny stav, bytet gick bra men vid sista krönet var det dags för en ny incident och Jonna Sundling föll.
– Det är mycket som kan hända när man kör sprintheat och folk vill fram. Det är mycket material, mycket grejer, mycket att hålla koll på, säger Jonna Sundling.
Så värst mycket strul får det inte bli om Jonna Sundling ska vinna ett nytt OS-guld.
