På 25 år har hiv gått från en dödsdom till en sjukdom som det går att leva ett fullgott liv med. De bromsmediciner som finns i dag trycker ner virusmängderna i blodet till så låga nivåer att de knappt är mätbara längre.
Det bästa är dock att inte smittas över huvud taget. Så klart. Även på det området har det hänt en hel del. För lite drygt tio år sedan lanserades Prep, en förkortning för preexpositionsprofylax, som tas av hiv-negativa personer i förebyggande syfte. Till exempel före ett oskyddat samlag. Tack vare Prep har antalet nya hiv-diagnoser som exempelvis Venhälsan i Stockholm ställer varje år minskat radikalt. För enskilda individer har behandlingen gjort stor skillnad. Som för homosexuelle ”Adam” som tidigare berättat för DN hur Prep förändrat hans liv. Förut var sex alltid förknippat med svår ångest. ”Jag var konstant rädd. Det är jag inte längre”, sade han.
Det största framsteget av dem alla kom dock så sent som i somras. Då visade nämligen en grupp internationella forskare att en enda spruta av substansen lenakapavir var sjätte månad är allt som behövs för att du inte ska få hiv. I den aktuella studien, som presenterades i The New England Journal of Medicine i juli i år, lät forskarna drygt 2 000 unga tillika hiv-negativa kvinnor i Uganda och Sydafrika få en injektion lenakapavir var sjätte månad. Deltagarna jämfördes sedan med 3 200 kvinnor som i stället fick dagliga tabletter av något av Prep-läkemedlen Truvada eller Descovy. I de senare grupperna smittades 1,5 respektive 1,8 procent av hiv. Bland dem som fick lenakapavir, däremot, smittades inte en enda kvinna. Av förklarliga skäl ses resultatet som en milstolpe i arbetet med att förebygga hiv. Det är också anledningen till att tidskriften Science tidigare i veckan utsåg studien till det största vetenskapliga genombrottet i år.
Det finns bara en hake. Den förebyggande behandlingen är extremt dyr. Två injektionstillfällen per år kostar totalt omkring 420 000 kronor. Sedan tillkommer en startbehandling med tabletter för nästan 29 000 kronor. Detta samtidigt som hiv är en smitta som framför allt drabbar fattiga länder. På senare år har antalet som smittas minskat, men inte minst i Afrika söder om Sahara är hiv fortfarande vanligt. Enligt Världshälsoorganisationen WHO dog 630 000 människor av hiv-relaterade sjukdomar förra året. Många för att de inte fick behandling alternativt att de fick den för sent. En förebyggande behandling för hundratusentalskronor per person och år är alltså inte att tänka på. Åtminstone inte för de allra flesta.
Situationen påminner om hur det var i slutet av 1990-talet, när de första effektiva bromsmedicinerna mot hiv lanserades. Några år senare besökte jag Uganda, som var ett av de värst drabbade länderna. I huvudstaden Kampala drev stora gäng av gatubarn omkring. Deras föräldrar hade dött av aids. För att se hur arbetet med att bekämpa sjukdomen gick till följde vi med ett aidsteam ut på landsbygden. I byarna stod flera hus tomma, i andra låg döende människor. Hjälparbetarna delade ut piller. Några bromsmediciner var det dock inte tal om. Bara vitaminer. På sin höjd en mjukgörande kräm. Något annat fanns inte att tillgå. Så småningom sjönk priserna och medicinerna blev mer åtkomliga, även för fattiga länder. Om det blir på samma sätt med lenakapavir återstår att se. Först då kan vi prata om ett genombrott på riktigt.
Läs mer:
Sverige har uppnått det globala målet för hiv
Nytt hiv-läkemedel väcker hopp: ”Inte sett så imponerande resultat på 40 år”
Anna Bratt: Hiv fortsätter leka kurragömma med forskarna
