Det var en av svensk fotbolls största karaktärer som tackade för sig när Hedvig Lindahl firades i halvtid mellan Sverige och Italien förra fredagen.
Så kallade kulturbärare saknas inte inom svensk damfotboll men till och med i den skaran sticker Hedvig Lindahl ut.
I landslaget sågs hon i många år som en mindre säkerhetsrisk, innan vinden – och för all del prestationerna – vände och Lindahl blev en pålitlig sista utpost.
Under OS 2016 och 2021 befäste hon positionen som världens bästa målvakt på straffar. Räddningen på Janine Beckies välplacerade straff i kvartsfinalen mot Kanada i VM 2019 gjorde Lindahl till ett meme, i de korta internetklippens barndom.
Efter avtackningen på Strawberry Arena talade hon om tiden efter karriären.
– Jag håller på att testa lite grejer och försörja mig bäst jag kan. Just nu är jag målvaktstränare på ett gymnasium och sen har jag ett eget företag. Jag är riktig arbetarklass. Det är inte flådigare än så. Jag är i skolan, är på en fritidsgård och är med på ett SIS-hem som behandlingsassistent.
Det är den här typen av uppfriskande uttalanden som placerar Hedvig Lindahl lite avsides övriga lagkamrater. Vem talar ens om sig själv som ”arbetarklass” i Sverige 2025?
Om ni inte minns den tidigare Barcelonaspelaren Jérémy Mathieu är ni ursäktade. Jag hade inte ägnat honom en tanke de senaste tio åren när sociala medier i Frankrike började gå bärsärk förra helgen. Någon hade sprungit på Mathieu på Intersport i den lilla orten Cabriès några mil norr om Marseille, där den förre franske mittbacken, som gjorde fem landskamper och vann Champions League 2015 med Barça, jobbar som försäljare.
När karriären tog slut hos portugisiska Sporting 2020 började Jérémy Mathieu spela fotboll i en lokal klubb i den franska sjättedivisionen. Det blev hans första möte med amatörfotbollen.
– Alla är där för att ha kul, det är mycket olika upptåg. Om man missar en nedtagning skrattar folk. Det är väldigt god stämning, jag älskar det, berättade han för L’Équipe för ett par år sedan.
Hur relativt okänd han än är har jag svårt att se att Jérémy Mathieu behöver sälja fotbollsskor på Intersport för sin överlevnad. Att det finns fotbollsspelare som lämnar proffscirkusen för ett helt vanligt liv med ett helt vanligt kneg på 2020-talet gör ändå luften lättare att andas.
Förre Real Madrid-backen Fabio Coentrão gick samma väg 2021 när han köpte en båt och sadlade om till fiskare.
– Det är som vilket jobb som helst. Min pappa hade en båt och brukade fiska och jag åkte alltid med honom. Mitt liv var havet och fisket. Och nu är den här båten min lycka och detta det liv jag vill leva, förklarade Coentrão.
(Att han nyligen togs av polis med ett ton (!) misstänkt tjuvfiske på båten är en annan historia.)
Fotbollens talangbank har i alla tider haft sin absoluta tyngdpunkt i under- och arbetarklassen. Några av historiens största stjärnor kommer från de brittiska gruvstäderna och favelorna i Brasilien. David Beckham må ha brutit med många maskulinitetsnormer som präglade herrfotbollen fram till slutet på förra seklet men hans uppväxt liknar hundratusentals andra fotbollspojkars: Pappa installerade värmepannor, mamma var hårfrisörska. Beckham var den working class hero som tog fotbollen in i 2000-talet.
De påstås vara ”korkade” och ”obildade”, fast många fotbollsproffs talar fler språk än de flesta människor med universitetsexamina kan drömma om
Det finns förstås ingen poäng i att romantisera snabba klassresor för sakens skull. Men fotbollsspelare får, precis som kroppsarbetare i alla tider, stå ut med en massa fördomar baserat på sina påstådda intellektuella tillkortakommanden.
De påstås vara ”korkade” och ”obildade”, fast många fotbollsproffs talar fler språk än de flesta människor med universitetsexamina kan drömma om. Media lyfter också gärna undantagen: Stjärnor som Vincent Kompany, Juan Mata och Giorgio Chiellini, som alla pluggat vid sidan om karriären.
Det är fint förstås men blottar också ett vagt förklätt klassförakt i en tid då man inte är någon om man inte hela tiden siktar högre, bort från en helt vanlig uppväxt som man delar med de allra flesta.
Kanske är det därför bilderna på Jérémy Mathieu när han går och plockar på hyllorna för träningsvästar och bollpumpar i en sportbutik i södra Frankrike värmer.
Läs fler texter av Johanna Frändén
