Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Puh. Det där satt, som man brukar säga, långt inne.
Sveriges första seger under Tony Gustavsson kom på det femte försöket. Det var ingen enkel promenad, men det veritabla ungdomslandslag som brottade ner Italien på bortaplan visade på karaktär som lovar gott inför framtiden.
Efter förra höstens laborerande med Sveriges nya generation stod Tony Gustavsson inför matchen mot Italien utan några egentliga alternativ.
Magdalena Eriksson och Linda Sembrant har vinkat farväl till landslaget och Nathalie Björn, Amanda Ilestedt och Anna Sandberg var indisponibla.
Vad göra?
Inte kunde han väl mönstra mittbacksparet Elma Junttila Nelhage, 22 år och tre landskamper, och Bella Andersson, 19 år och blågul debutant i en VM-kvalmatch?
Det kunde han. Det gjorde han.
Flankerade av Smilla Holmberg till höger, 19, och Hanna Lundkvist till vänster, 23 år och närmast att betrakta som en veteran i sammanhanget, om än på en ovan position.
Tony Gustavssons position var inte heller den vanliga. Efter höstens röda kort i matchen mot Frankrike var han hänvisad till läktaren.
Därifrån fick han se Sverige inleda första halvlek utan att darra på manschetten. Framåt visade Felicia Schröder att hon växt in i landslagströjan imponerande snabbt. Bakåt satte debutanten Bella Andersson inte en fot fel.
Inför avspark hade det pratats om alla gröngölingar framåt och bakåt i det svenska lagbygget, men väldigt lite om mittfältet.
Där bor Filippa Angeldahl sedan flera år och förra våren hängde hon in en av karriärens vackraste frisparkar mot just ”Le Azzurre”.
Förbundskapten Andrea Soncin fångades under kvällens matchinledning av både kamera och mikrofon då han gav sina spelare instruktioner om hur Filippa Angeldahl skulle tämjas. ”När Angeldahl vänder upp, går ni tre på henne”, lät det som att Soncin ropade.
Det lät mycket. Och det funkade inte.
Filippa Angeldahl behövde inte ladda bössan lika skarpt i kväll som vid drömmålet i april förra året. Men ledningsmålet kom alltjämt på ett skott från långt håll, mellan benen på Italiens olyckliga Caruso och i mål.
När domaren blåste av första halvlek utan några tilläggsminuter var känslan: Sverige hade matchen i sin ficka.
Det var ett bedrägligt lugn.
I början av andra halvlek skrämdes Italien direkt, när Hanna Lundkvist tvingades rensa ett inlägg rakt på Jennifer Falk i mål.
Italien, 13 på världsrankningen och med en semifinal i EM förra sommaren i bagaget, hade ett betydligt mer rutinerat lag att förlita sig på. Och rutin har en tendens att ge resultat när man jagar kvitteringsmål mot mindre erfarna motståndare.
Med halvtimmen kvar gjorde Jennifer Falk en rejäl missbedömning i en utrusning och Italien fick se bollen studsa ut från den svenska stolpen.
Den sista halvtimmen var inget för svaga nerver. Italienskorna pressade på, tjafsade med domaren, borrade sig allt närmre ett kvitteringsmål. Sverige fick in Fridolina Rolfö – bänkad från start med hänvisning till ”slutelvan” – och försökte lugna ner stämningarna, utan resultat.
Italien hade vittring. Sverige avvärjde det ena anfallet efter det andra. Och på något sätt höll man fortet.
Efter spansk briljans och franska slutsekundsförluster i höstas fick Tony Gustavsson fira sin första seger som svensk förbundskapten på läktaren.
Det var välgörande. Det var framför allt hög tid.
Den första bossen på väg till VM är avklarad. Tony Gustavsson kan andas ut. Sverige kan le stort, för det här var en smak av vad damfotbollen handlar om nuförtiden: Inga segrar går att ta för givna, men med en startelva som andas framtidshopp och generositet kommer det vara oavbrutet roligt att följa med på resan.
