På sociala medier kände jublet inga gränser efter att näringsminister Ebba Busch lämnat scenen. Visste hon då att hennes roll som talare för Volvo Group under företagsmässan CES i Vegas skulle lyfta henne till skyarna?

Antagligen. Det är trots allt Ebba Busch.

Carl Bildt tyckte det hela var toppen. Ord som världsklass har uttalats. ”Faktiskt aldrig sett ett så enastående framträdande av en svensk politiker i ett internationellt sammanhang någonsin”, twittrade försvarhögskolans tidigare chef Karlis Neretnieks.

”Om det inte varit för regeln om födelseland hade JD Vance fått passa sig i primärvalen 2028”, peppade Expressens politiska kommentator Viktor Barth-Kron.

Superlativkavalkaden från kulturkrigets minsta pikador till största matador kände alltså inga gränser.

Den konservative pensionerade domaren Krister Thelin utbrast att ”vår socialdemokratiske internationalist, Olof Palme, nådde inte dessa estradhöjder”.


”Det här handlade om leverans, inte substans. Jag vet, för jag transkriberade hela anförandet.”

Ja. Vad är egentligen Palmes ”Man bör kalla saker och ting vid deras rätta namn. Och det som pågår i dag i Vietnam, det är en form av tortyr”, när man kan få Ebba Buschs ”Ladies and gentlemen, visitors of Vegas, nerds and lovers of tech.

Det här handlade om leverans, inte substans. Jag vet, för jag transkriberade hela anförandet.

Vad Busch sa var följande:

Sverige var förr mycket fattigt och många emigrerade, men landet byggdes starkt av innovation, värderingar och hopp. Vi är också Nobelprisets hemland.

Men vår framtida generation är orolig för att få det sämre än sina föräldrar.

Fruktan kan leda till handlingskraft, men för mycket rädsla kan vara dåligt då det leder till passivitet. De två nyckelingredienserna i svensk framgång, hårt arbete och nyfikenhet, är alltså i fara.

Därför vädjar Ebba Busch till publiken, bestående av olika förmögna tech-chefer, att de ska lära sina barn värdet av hårt arbete och nyfikenhet.

Bakom henne snurrar en klyschfest med svenskheter som dynamit, Ikea och Spotify.

Våra företag är klimathjältar. Vi har oerhörda naturtillgångar. Vi är bland de topp tre mest innovativa länderna i världen, får vi veta.

Starka institutioner ger långsiktig tillväxt. Och gosse, om Sverige har robusta institutioner och en stark demokrati.

Här kan det vara värt att påpeka katastrofen som är den avreglerade svenska järnvägen, att skolan sålts till utländska riskkapitalfonder, att regeringen nedmonterar folkbildningen och att våra kulturinstitutioner rasar.

Men vem bryr sig?

Sverige får nämligen världen att sjunga och dansa. Från Abba till Avicii till Minecraft och Candycrush.

Välkomna att bli en del av Team Sweden, avslutar näringsministern.

Säga vad man vill om Olof Palme, men jag tror faktiskt inte han någonsin välkomnade någon till Team Sweden.


”Helheten ger samma intryck som den gamla Silja Line-reklamen”

Jag antar att det här är ungefär vad vi tror att politik är i dag. Självhjälpsföreläsande. Chefssvada. Tom Linkedin-retorik, lyxförpackad till väckelsepredikan i Vegas.

Snygga sägningar redo att kapas upp och levereras till Tiktok-generationen. Där helheten ger samma intryck som den gamla Silja Line-reklamen där en artificiell monoton röst slutligen maniskt upprepar ”shopping, shopping, shopping”.

Tankarna går till Tom Cruises extatiska manosfärs-inspiratör i filmen ”Magnolia”, som inför en jublande publik gormar ”respect the cock – tame the cunt!”.

När Aftonbladets Jonna Sima påpekade att välfärd och fördelningspolitik kanske också haft en viss roll i den svenska framgångssagan bemöttes hon av Carl-Oskar Bohlin, minister i civilt försvar, på Twitter. Han tyckte att Sima med detta inte nog respekterade våra förfäder.

Hans granne hade nämligen släpat timmer med häst.

Jag vet inte heller vad det betyder.

Det har så klart ett egenvärde att se en oerhört entusiastisk kristdemokrat i dryga sex minuter säga absolut ingenting på hyfsad engelska.

Men det här är ju löjligt.

Johannes Klenell är ny medarbetare i DN. Det här är hans första krönika.

Share.
Exit mobile version