”När Volvo svänger, svänger Sverige”. Så beskrev Pehr G Gyllenhammar Volvos betydelse för den svenska ekonomin i 80-talets början. Han hade då varit koncernchef sedan 1971 för Volvo – Sveriges största företag med både person- och lastbilar.
Det var en annan tid, där det fanns ett samhällskontrakt: svenskarna köpte Volvobilar och Volvo gav jobb, skatteintäkter och välstånd i retur.
Kontraktet hejades på av folkhemssveriges politiker. Och byggde på personliga relationer.
Pehr G Gyllenhammar blev PG med hela svenska folket.
När Volvo fyllde 50 år 1977 ansågs det självklart att ha en speciell utgåva av svenska folkets måttstock som bil – Volvo 240. Dragplåstret var PG:s namnteckning på en silverplakett fastklistrad på handsfacket.
Men vägen till det folkkära var inte självklar.
Vi får gå tillbaka till 1956. Volvo lanserade den vackert skulpterade Volvo Amazonen. Samtidigt fick Volvo en ny vd – ingenjören Gunnar Engellau – som efterträddes 1971 av sin egen svärson, den då 36-årige juristen Pehr Gustaf Gyllenhammar.
Viskningar om olämplighet blev snabbt öppen kritik: Om avsaknad av omdöme och bokstavlig nepotism.
Lägg till att Pehr G Gyllenhammar bara året innan efterträtt sin egen far som vd på försäkringsbolaget Skandia.
Hans första tid på bolaget som betyder ”jag rullar” på latin blev en färd i en knixig uppförsbacke.
Men den avspände Gyllenhammar tog Volvo och hela svenska folket med storm. Och var långt före sin tid som affärsman.
Han insåg tidigt att Volvo var för liten som personbilstillverkare. För att kunna få råd med nya modellserier måste man gå ihop med andra tillverkare.
Det fanns 1977 två näringslivstitaner i svenskt näringsliv. Gyllenhammar och den då 78-årige Marcus ”Dodde” Wallenberg som bland annat styrde Saab-Scania.
Det var Göteborg mot Stockholm.
Men Gyllenhammar lyckades få Wallenberg att gå med på en fusion mellan Volvo och Saab-Scania – en nyhet som skakade Sverige. Det var som att slå ihop yin och yang. En palatskupp hos direktörerna i Saab-Scania fick affären på fall under senhösten 1977.
Strax efteråt mötte PG Gyllenhammar Norges dåvarande statsminister Oddvar Nordli. Mötesagendan var som tagen ur ett Hollywoodmanus: Norska intressen skulle förvärva 40 procent av Volvo som skulle börsnoteras på Oslobörsen. I gengäld skulle Volvo få 750 miljoner kronor och bli delägare i löftesrika oljekoncessioner i Nordsjöns oljefält.
Aktiespararna protesterade. Gyllenhammar tvingades dra sig ur avtalet 1979.
PG Gyllenhammar sade sedan i intervjuer att det var Marcus Wallenberg som låg bakom motståndet.
Ständigt denna Wallenberg, som också var en spegelbild av Gyllenhammar: Statsmannamässig, helt orädd och villig att göra affärer. Marcus Wallenberg hade nu fyllt 80. Alltmer sjuklig och avtärd sökte han någon utanför familjen att axla sin egen roll som svenskt näringslivs fixstjärna.
Han valde Gyllenhammar.
Det berättade Pehr G Gyllenhammar själv i en intervju i SvD 2017. Wallenberg hade en sommarkväll samlat sina direktörer på Wallenbergarnas residens Täcka Udden på Djurgården. Han satte sig i soffan i den stora salongen och satte Gyllenhammar bredvid sig. De övriga direktörerna fick sitta i en halvcirkel runt.
– Då pekade han på mig som sin efterträdare, sade Gyllenhammar till SvD.
Nu var det allvar. En av Europas största industrikonstellationer skulle skapas. Volvo köpte 25 procent av aktierna i Wallenbergarnas Stora Kopparberg och Atlas Copco. Wallenbergsfären köpte in sig med en stor andel av Volvo.
Då dör Marcus Wallenberg 1982. Hans lagliga arvinge, sonen Peter Wallenberg styrde bryskt av affären.
Gyllenhammar fortsatte att se möjligheter. Han köper läkemedelsföretaget Pharmacia och hade affärer med Fermenta och Refaat El-Sayed, som 1985 avslöjades som en skojare. Gyllenhammar klarar sitt rykte med en hårsmån.
Han avgick formellt som vd i Volvo redan 1983 när han blev ordförande i Anders Walls Beijerinvest. Men få i allmänheten noterade det. Han fortsatte ju som självlysande Volvo-ordförande.
Som mister Volvo.
Så kom det som slutligen skulle göra honom till triumfator: Volvos samgående med franska Renault. Äntligen skulle Volvo få någon att dela kostnaderna med. Affären inleddes 1990 men blåstes av sedan det sipprat fram att franska staten, huvudägare i Renault, hade som plan att behålla den yttersta makten genom en så kallad gyllene aktie.
Sveriges fixstjärna tappar över en natt stödet i sin egen styrelse. Han avgår med omedelbar verkan.
Det var 1993. Han, en av de allra största industriledarna, försvann ur offentligheten. Men återkom bland annat som rådgivare åt Cristina Stenbeck och ordförande i Kinnevik på 00-talet.
Fredagen den 29 januari 1999 gick Volvos personbilstillverkning ihop med Ford. Pehr Gustaf Gyllenhammar behövde inte ens säga ”Vad var det jag sa”.
