1. Teknikutvecklingen är inte ödesbestämd

Vi har kommit till en punkt i historien – i alla fall i länder som Sverige – där i princip enbart småbarn, en del funkispersoner och vissa äldre går runt i världen utan konstant uppkoppling till internet. Bankärenden, kommunikation, uppdatering om världsläget, biljetter, hålla kolla på jobberbjudanden, underhållning, legitimering, betalning: Allt mer sker genom den smarta mobilen, en produkt som nästan samtliga människor i Sverige i dag lever med.

Det står inte skrivet någonstans men i princip gäller det som ett måste – nästan som en plikt – att varje person förutsätts leva med en internetansluten liten maskin i fickan. Konstant uppkoppling till internet har blivit så självklar och invävd i livet att alternativen framstår som omöjliga. Samtidigt vet vi att den ständiga tillgången kommer med en mängd baksidor. En majoritet av svenskarna tycker att de tillbringar för mycket tid vid sina uppkopplade apparater. Det kan framstå som att teknikutvecklingen är ödesbestämd. Men än så länge – innan vi blivit lealösa marionetter i maskinernas våld – är det faktiskt vi människor som bestämmer.

Människor kan reglera vad teknikbolag får göra.

Människor kan bestämma sig för att använda teknologin på andra sätt än de rådande.

”Det tillhör en författares uppgifter att befria läsaren från självklarheten i det som just nu finns”, sade författaren Sven Lindqvist.

2. Vi kom hit så snabbt

”Du är en alien!” utbrast en ung journalist som intervjuade mig om det faktum att jag sedan några år tillbaka lever utan internetanslutning de flesta timmar av dygnet, av den enkla orsaken att jag gillar att ha det så. Enligt medieforskare pågår just nu det digitala bakslaget. Sedan 1990-talets mitt har internet gått från att vara en modemtjutande, långsam nymodighet med demokratisk potential, till en alltmer oroväckande, snabb ström på fickan. Att det anses extremt att vara online 30 minuter per dag år 2025 visar hur extremt online samhället har blivit på bara 30 år.

3. Ständiga stimulin tröttar

Att aktivt ta bort eller minska möjligheten att komma åt internet brukar kallas att koppla ned eller ifrån. Man kan också tänka på det som att koppla loss, eller av. Vad många människor längtar efter i vår tid är inte att klippa banden till nätet och logga ut för evigt. Drömmen handlar om att kunna kliva ur strömmen ibland. Få vara i fred, i egna tankar, ensam eller i umgänge, i skogen eller staden, hemma, på resa eller i arbete. Att inte hela tiden behöva hantera möjligheten att nås på alla kanaler och kontrollera impulsen att uppdatera.

4. Ta bort kan vara en innovation

När jag som frilansande författare och skribent letade arbetsrum slog det mig aldrig – trots att jag länge störts av mitt tvångsmässiga mejl- och nyhetsuppdaterande och att jag visste att jag kan jobba bra utan internet – att söka ett rum fritt från anslutning. Jag var fri att välja, men oförmögen att söka ett annorlunda upplägg än att alltid ha uppkoppling på datorn och mota impulsen att kolla. För att tänka och göra annorlunda krävdes det att utvägen uppstod framför ögonen på mig: Ett rum utan router. Jag testade att inte ansluta. Jag fick mitt liv tillbaka.

5. Många längtar efter något annat

Såklart behöver de flesta internet på jobbet. Visionen är inte att alla ska ta bort routern från sina hem eller arbetsplatser. Men det är tydligt att många människor vill ha något annat än ständig surftillgång. Nästan var tredje vuxen i Sverige, 32 procent, vill eller överväger att byta till en enkel mobiltelefon (så kallad knapptelefon) med bara sms- och ringfunktion, visar en Novus-enkät jag lät göra i arbetet med ”Ingen surf: Handbok i nedkoppling”. Motsvarande siffra bland personer mellan 18 och 34 år är 45 procent. Bland dem som vill byta här och nu uppger de flesta att de inte kan göra skiftet – de måste ha en smartmobil.

6. Glappet mellan viljan och tvånget

Det finns en klyfta mellan vad samhället – politiken, myndigheter, företag och våra sociala liv – kräver av oss i det digitala och vad många längtar efter. Är det bara en nostalgisk dröm om att gå i barndom när folk säger att de vill ha mindre uppkoppling? Jag tror inte det. Jag upplever att längtan efter stunder utan internettillgång är genuin och ganska akut. Människor som har lyckats kapa banden till den ständiga uppkopplingen rapporterar att de existentiella vinsterna med att (åtminstone ibland) slippa internet trumfar det krångel som uppstår.

Hur gör vi uppkoppling till internet tillgängligt för alla? Frågan har varit central i det digitaliserade samhället.

En annan fråga behöver ställas parallellt: Hur gör vi nedkoppling från internet tillgängligt för alla?

Om samhällets vision är att varje människa alltid överallt ska vara internetansluten, måste vi prata om det.

Om målet i stället skulle vara något annat, behöver vi hjälpa varandra att fundera över hur livet skulle kunna levas.

7. Att koppla ned kan vara livsförändrande

Vid det här laget – snart 20 år in i den ständiga uppkopplingens experiment – börjar det finnas många exempel på hur det faktiskt går att ibland stänga av de digitala flödena. Inte för alla. Inte överallt eller hela tiden. Men ibland.

Nedkoppling handlar i stora drag om att minska tillgängligheten, precis som i andra fall där människor försöker trappa ner. Till exempel genom att lämna smartmobilen hemma, byta till knapptelefon eller att växla mellan smart och icke-smart telefon. Ingen vet för hur många människor nedkoppling skulle upplevas som positivt. Men personer som frigör sig från evighetsbandet har vittnat om oväntat stora, positiva effekter på livskänslan. Det handlar om alltifrån minskad stress till ökad förmåga till närvaro och koncentration. Om nedkoppling nu kan vara så positiv för människor – vore det inte rimligt om alla fick möjlighet att pröva?

Hur då, frågar någon? Det är om det vi behöver tala.

Läs mer:

Martin Gelin: Nu flyr allt fler unga från internet till verkligheten

Alfred Hjelmhammar: Efter tio dagars total tystnad höll min kropp på att sprängas

Share.
Exit mobile version