Visst, de såg kanske oskyldiga ut. Men enligt vissa uppgifter åt varje sparv cirka fyra kilo ris och andra spannmålsgrödor per år. Enkel multiplikation visade att det handlade om enorma mängder mat som stals från det kinesiska folket.
Ordföranden för Kinas kommunistiska parti, Mao Zedong, bestämde därför att alla sparvar skulle dödas. Året var 1958. Naturen krånglade och behövde justeras.
Färgglada affischer visade hur sparvarna skulle hanteras och alla medborgare uppmanades att dra sitt strå till stacken. Vissa beväpnade sig med gevär och slangbellor. Andra bankade på kastruller för att skrämma de små fåglarna från plats till plats, tills de dog av utmattning.
Sammanlagt dödades flera miljoner sparvar. Men skördarna blev inte bättre. Tvärtom. De blev katastrofala på grund av att gräshoppor och andra matglada insekter började sprida explosionsartat. Kunde det finnas ett samband?
Ja. När forskare vid landets vetenskapsakademi sent omsider gjorde en noggrannare undersökning av vad fåglarna egentligen åt så hittade de inte särskilt mycket spannmål i fågelmagarna. Däremot upptäckte de massor av insekter – sådana som nu sorglöst spred sig över landet och förstörde skördarna när de inte längre fångades av sparvar.
Kampanjen avbröts 1960. Men då var svältkatastrofen redan ett faktum. Upp till 45 miljoner människor bedöms ha svultit ihjäl på grund av den stora sparvslakten, i kombination med ett antal andra åtgärder under det som kallades för ”Det stora språnget” i Kina.
Naturen fungerade inte som landets ledare hade tänkt sig. Det gör den sällan.
Svältkatastrofen i Kina hör till extremerna. Men det finns gott om exempel på hur mer eller mindre storskaliga försök att förändra naturen har lett till oväntade och oönskade resultat.
Nu varnar forskare för att den svenska regeringen håller på att bana väg för ännu ett sådant exempel.
Bakgrunden är att träden i de svenska skogarna växer allt långsammare sedan ungefär tio år. Det vill regeringen ändra på. Därför har Skogsstyrelsen fått i uppdrag att främja ökad gödsling av skogarna.
Naturen fungerade inte som landets ledare hade tänkt sig. Det gör den sällan.
Men enligt en rapport som togs fram av forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) för två år sedan är det ingen bra idé. Det går inte att sprida gödsel över stora ytor för att gynna trädarter som är av intresse för skogsindustrin utan att även andra växter, djur och svampar påverkas. Allt hänger ihop.
En bieffekt av ökad gödsling är enligt SLU-forskarnas rapport till exempel att blåbärsris konkurreras ut av snabbväxande gräs. Då minskar en viktig livsmiljö för olika insektsarter, som i sin tur är föda för fåglar och spindlar. Ungefär hälften av de cirka 2 250 arter som bedöms vara hotade i Sverige lever i skogen, enligt Artdatabanken.
En annan bieffekt är att träden inte utvecklar lika omfattande rotsystem när de gödslas. Det blir en onödig ansträngning, eftersom de så att säga skedmatas med näringsämnen i stället. Mindre rotsystem leder till att träden blir känsligare för stormar och torka, två problem inom skogsbruket som bedöms öka i takt med klimatförändringarna.
Trots forskarnas varningar väljer regeringen alltså att gå vidare med planerna på skogsgödsling. Varför?
”Jag tror inte att de var nöjda med våra slutsatser, eftersom vi kom fram till att det är en väldigt dålig idé”, säger Hjalmar Laudon, professor vid SLU till DN.
Risken är att naturen inte fungerar som regeringen har tänkt sig.
Läs mer:
Minskat kolupptag i skogen – mer än all årlig trafik
Forskarnas varning: Skogen går från kolsänka till utsläppskälla
Skogens klimatnytta kan öka i tusentals år
