Minst två kvinnor ur filmteamet fick följa med Josefin Neldén in i duschen efter varje simscen. Med resoluta tag skrapade de tjocka sjok av fårullsfett – lanolin – från hennes kropp.
I verkligheten simmade den svenska rekordidrottaren Sally Bauer insmord i konsistensfett när hon genomförde sina bragder i Kattegatt och Engelska kanalen, strax före utbrottet av andra världskriget. Bytet till det något mer lätthanterliga lanolinet var en av ytterst få kompromisser som regissör Frida Kempff var beredd att göra för inspelningen av ”Den svenska torpeden”.
– Hon sa direkt att den som skulle göra rollen som Sally var tvungen att simma själv. Ingen stand-in. Det skulle vara riktigt hav och blod, svett och tårar, säger Josefin Neldén.
Blev det blod?
– Nej, kanske inte blod. Men svett och tårar, absolut!
Det är passande nog stormbyar runt Älvsborgsbron i Göteborgs hamninlopp när hon berättar om rollen som bland annat innebar ett och ett halvt års förberedande crawlträning, på Valhallabadet och i öppet hav.
– Jag älskar vatten. Havet har alltid varit ett av mina fundament. En plats där jag känner mig hemma och trygg.
Men såna där överjävligt fysiska strapatser, sysslar du med det privat också?
– Nej, verkligen inte! Som en vän sa, att för att vara en av de mest osportiga personer hon känner, landar jag ändå väldigt ofta såna roller, skrattar Josefin Neldén.
Hon nämner till exempel rollen som MMA-fightern Lena i ”Känn ingen sorg”, spelfilmen byggd på Håkan Hellströms låtar.
– Det var också en väldigt hård träningsresa, men jag visste ju från den erfarenheten att jag hade pannben nog nu för att genomföra’t.
Det lilla apostrofiska t:et syftar på arbetet att bli Sally Bauer. Vid sidan av fysträningen och den mödosamma tvagningen efter inspelning, krävdes också två timmars dagligt maskarbete inför filmpassen för att få de rätta saltvattenssvullna ögonlocken på plats. Och många timmars tankar om moderskap.
Den verkliga Sally Bauers kamp för att klara kanalsimningarna samtidigt som hon var ensamstående förälder, skildras drabbande i filmen.
– Hon vill ju finnas för sin pojke, men hon måste också vara sig själv. I de där brytpunkterna begår vi nog alla misstag. Eller kanske inte misstag, men… Det är helt enkelt ett arbete att mejsla fram sin roll som förälder, säger Josefin Neldén.
I dag är Sally Bauers son Carl-Axel en 79-årig man, som faktiskt också syns i en liten roll i filmen. Han ror den följebåt där skådespelaren som spelar honom som barn, tar tid på sin mammas rekordförsök. Håren reser sig på Josefin Neldéns armar när hon berättar om scenen.
– Den lilla pojken som är han åker med honom ut på vattnet. Det var stort för oss. Många i teamet var berörda av att Carl-Axel var med där.
Den andra huvudrollen som också har premiär i november är av en helt annan karaktär. I TV4:s thrillerserie ”Doktrinen” gestaltar Josefin Neldén journalisten Nina som mer eller mindre snubblar över jobbet som utrikesministerns pressekreterare. Det är en kvinna med uppsatt hår och figursydda kavajer som vistas i städade, eleganta miljöer. Inget fett. Inget salt.
Men även här, en härligt främmande personlighet att få låtsas vara.
– Nina gör en massa grejer som jag inte gör. Det var en glädje bara att gå genom ett rum med Ninas självförtroende. Hon är en blandning av kaos och hybris. Skarvar lite hela tiden. Små, små lögner för att hantera tillvaron.
Sån är inte du?
– Nej, jag är mer rädd för att göra bort mig eller att nån ska bli arg på mig. Och jag vill ju inte leva Ninas liv på riktigt, men det är det som är det bjussiga med mitt yrke att jag ändå får prova på det.
”Doktrinen” är en psykologisk thriller om ett Sverige som utsätts för en rysk påverkanskampanj. Det är maktkamper, spionage, lögner och dubbelspel.
Blev du paranoid?
– Alltså, det är ju svårt när man börjar researcha inför en sån roll att inte bli påverkad. Men jag tror så klart på vetenskap, kunskap och källkritik.
”Bara så att det är sagt!”
– Precis. Meeeen…
Josefin Neldén kisar med ögonen och parodierar en tvivlande konspirationsteoretiker med fingret höjt i luften. Det lilla ”men:et” har trots allt också satt sig i henne själv lite, lite grann.
– Fast det jag verkligen gillar med ”Doktrinen” är att det inte finns nån ”mördare” eller nån ”ond”. Det är ett komplicerat nät av händelser, och människor. Det kan vi alla behöva förstå.
I båda projekten – ”Den svenska torpeden” och ”Doktrinen” – har Josefin Neldén känt att hon bjudits in i den kreativa processen av regissörerna. Hon säger att hon blev en medskapare och att det verkligen inte är en regel. Sammantaget ser hon det gångna arbetsåret som unikt bra.
– Två helt drömmiga projekt klaff i klaff. När båda var klara sa jag till mig själv att jag aldrig kommer att få ha ett sånt här år igen.
Förstod du dig föresten nånsin på Sally Bauer? Som på riktigt ville simma i 17 timmar på öppet hav insmord i fett?
– Jag tänker att detta att ligga i Kattegatt i 17 timmar kan ju då för henne inte bara vara en kamp. Man måste kunna hitta en njutning i det. Så jag försökte föreställa mig 17 timmars mental avkoppling. En stor frihet.
I sina memoarer skriver Sally Bauer om hur hon fastande i strömmar som gjorde att hon fick ägna flera timmar åt att simma på exakt samma punkt i de passager hon gav sig i kast med. Ett faktum som etsat sig in i Josefin Neldén.
– Det klarar man ju bara om man är envis och om man på riktigt tror att förutsättningarna – trots att de ser helt hopplösa ut, alltså verkligen helt hopplösa med timmar av arbete på samma plats – kommer att ändras för en. Det är inspirerande.
”Den svenska torpeden” visas på Stockholms filmfestival den 7, 10 och 13 november. Svensk biopremiär den 15 november.
Josefin Neldén
Född: 1984 på Hisingen i Göteborg.
Familj: Man och två döttrar (den yngsta heter Sally!)
Filmdebuterade i Ulf Malmros ”Tjenare kungen” 2005 och slog igenom brett som den lesbiska servitrisen Maggan som gjorde facklig karriär i tv-serien ”Vår tid är nu” (2017–2020).
Har även spelat i filmer som ”Känn ingen sorg” (2013), ”Gräns” (2017), ”438 dagar” (2018) och ”Psykos i Stockholm” (2020), samt tv-serier som ”Min bror kollokungen” (2015), ”Ängelby” (2015) och ”Försvunna människor” (2022).
Aktuell med: ”Den svenska torpeden” som har biopremiär den 15 november. Filmen visas även på Stockholms filmfestival den 7, 10 och 13 november. Visningen 7/11 på Skandia har också ett samtal med regissören Frida Kempff som leds av DN:s Wanda Bendjelloul. Neldén är också aktuell i Jens Jonssons ”Doktrinen”, serie i sex delar som börjar sändas på TV4 den 12 november.
Hugh Grant: ”Jag njuter av att ha gått över till den mörka sidan”
Här är veckans bästa strömningstips
