I fem delar har DN granskat hur gärningsmän i Sverige över nätet beställer övergrepp på utsatta barn i Filippinerna.
– Det är fruktansvärd läsning. Det som kommer fram i artiklarna är vidrigt på så många plan. Jag tänker på de förfärliga övergrepp som så många barn drabbas av, säger justitieministern.
En av scenerna har etsat sig fast hos honom: en kvinna som mitt i natten väcker sina barn och lyser dem i ansiktet med ficklampan på sin telefon – medan en svensk man på andra sidan jorden väljer ut vilket barn som ska utsättas.
– Det är en fruktansvärd misär, det är fruktansvärda övergrepp.
Flera datakällor tyder på att Sverige, tillsammans med Norge, är länder som sticker ut. Det visar misstänkta pengatransaktioner enligt filippinska myndigheter samt data från USA över antalet underrättelser.
Utländska poliser och specialagenter som DN pratat med har reagerat på att straffen i Sverige är låga.
Undercoveragenten Mike har i 13 års tid utrett våldtäktsindustrin i Filippinerna och hans underrättelseuppgifter har använts i flera svenska polisutredningar.
Mike pekar ut en man i Skåne som en av de värsta förövarna i världen. Han fick åtta års fängelse. Mike är upprörd när han talar om påföljden.
– Det är otillräckligt med tanke på vilket lidande han orsakat. Han är en av de värsta vi sett, sade han till DN.
När Gunnar Strömmer får höra det nickar han.
– Jag tror det är en upprördhet som en stor del av det svenska folket delar. Det är därför vi nu talar om att straff på ett bättre sätt ska återspegla brottets allvar, säger han.
I dag är straffet för våldtäkt mot barn högst sex års fängelse – eller upp till tio år om brottet bedöms som grovt.
Regeringen ser nu över straffen för sexualbrott mot barn. Gunnar Strömmer vill att straffen ska höjas generellt. Men han vill också att gärningsmän som begår flera övergrepp inte ska ges straffrabatt – det vill säga ett lägre samlat straff på grund av att flera brott bedöms vid samma tillfälle.
– Upprepade våldtäkter ska kunna leda till livstids fängelse, även om inte livstids fängelse finns med i straffskalan för enskilda brott.
Syftet, säger han, är att rättssystemet tydligare ska spegla brottens allvar och skydda samhället mot återfallsförbrytare.
Förra veckan presenterade en statlig utredning flera förslag för att stärka polisens verktyg mot sexualbrott mot barn. Ett går ut på att polisen ska kunna skapa AI-genererat barnpornografiskt material för att ta sig in i slutna, krypterade forum där övergrepp planeras och genomförs.
– De här möjligheterna finns för polisen i ett antal andra länder, bland annat Danmark. Här tycker vi att det är jätteviktigt att svensk polis får andra och mer offensiva verktyg för att också ta sig in i de sammanhang där en hel del av de här grova övergreppen äger rum, säger Gunnar Strömmer.
DN:s granskning visar ett återkommande mönster i de svenska polisutredningarna. De har gång på gång dragit ut på tiden – trots att gärningspersonerna varit kända. Det har dröjt månader, ibland år, innan männen stoppats. Under tiden har övergreppen kunnat fortsätta.
– Det är klart att det inte är tillräckligt bra. Men jag har naturligtvis en förståelse för att många av de här brottsutredningarna kan vara komplicerade. Till exempel när det gäller att säkra bevisning. Och då måste naturligtvis både polisen och andra delar av rättsväsendet överväga: Hur kan man bli ännu mer effektiv i sitt arbete för att korta processerna, för att minska det mänskliga lidandet som barnen utsätts för.
Bryr vi oss lika mycket om barnen i Filippinerna som vi gör om svenska barn?
– Jag är helt övertygad om att det i brottsbekämpningen finns ett oerhört starkt engagemang för att skydda barn från allvarlig brottslighet oavsett varifrån barnen kommer.




