Minnesbilden är solblekt, ungefär som smalfilmerna som dokumenterade min barndom:
En grön Renault 4L bromsar på grusvägen så dammet yr. Mamma vevar ned rutan och sträcker ut handen mot fruktträdet.
Det är fredag och hon har varit ledig och städat och plockat och hämtat oss i skolan uppe i byn. Jag tror att alla är på gott humör och de gula plommonen som växer vid kanten av åkern är så saftiga och söta.
Som vi sörjer, när den nye bonden röjer upp bland sly och buskar och hugger ned alla träden. Det kommer björnbärssnår så småningom, och vi uppskattar sensommarens pajer, men det är inte detsamma.
Det här är min barndom och vi pratar om myskväll, däremot är det ingen som använder ordet fredagsmys (det skrivs in i Svenska Akademiens ordlista så sent som 2006). Mina föräldrar är tandläkare och godis är reserverat för lördagar. Däremot kan det bli spagetti med köttfärssås eller pain riche med rostbiff.
Pappas specialitet är eldkött, ett riktigt partytrick, där han häller sprit i pannan och tänder på. Fast det förekommer nog bara på lördagar, när jag tänker efter.
På en bjudning hos Agneta får mamma smaka avokado för första gången och hela världen öppnar sig. Vi närmar oss den tid när vi ska hacka tomat och sallad till tacos. Världen ändras, mina föräldrar ger upp sitt konservativa motstånd mot videobandspelaren och vi flyttar till tv-soffan. När jag har flyttat hemifrån kommer dvd, och då kan man komma på besök och halvligga i sovrummet och kolla på Jane Austen och dricka Prinsen av Wales.
Och sedan får jag min egen familj.
Jag vet fortfarande inte vad som är orsak och verkan, om jag älskar fredagar för att mamma alltid var på så gott humör då, eller om jag älskar fredagar, för att jag är som min mamma och njuter som mest av löftet om helgen när det precis ska infrias.
Men två dagar före hennes urnsättning, en fredag, går jag på grusvägen och låter blicken falla på grönskan längs kanten. Det har vuxit upp nya buskar, till och med nya träd.
Något lyser gult. Jag sträcker ut handen och plockar det första plommonet.
Läs fler kåserier, till exempel Kalena om hur rösten ändras när det kommer in en katt.
