Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
Vid skrivbordet i sovrummet tronar en kasse från Nordstrom Rack och en rulle med rutor i rött, grönt och svart. Snart ska jag slå in pappas julklapp. Min mamma hade uppskattat den, hon ville alltid att vi skulle se till att han hade något fint att ta på sig.
(Ja, pappa, jag vet att du läser detta, och du får stilla nyfikenheten lite till.)
Skrivbordet har åtta lådor och i den översta till höger ligger min reseplånbok.
Den är diskret i färgat mörkblått läder, med plats för pass och biljetter och pengar och resecheckar och åtminstone ett kort. I dag hade man utökat facken och struntat i dragkedjan för mynten, men jag fick gåvan för över trettio år sedan. Länge sparade jag en resecheck på tjugo dollar från Thomas Cook som en relik från en tidig utlandsvistelse. Kanske borde jag ha löst in den under mina år i Storbritannien.
På SVT går en dokumentär om Jane Austen, som föddes i advent för 250 år sedan. Se den, även om du som jag har läst rätt många texter om författaren. Den får mig att begripa tanken bakom Mansfield Park, även om jag måste läsa om boken innan jag kan ompröva mitt omdöme.
Det är också rörande att ta del av hur kyrkoherden George Austen uppmuntrade sin yngsta flickas författardrömmar. När hon fyllde nitton år fick hon ett särskilt skrivskrin som han beställt hos en snickare i Basingstoke.
Tänk att ha en sådan far.
En liten företagslogotyp avslöjar att min reseplånbok var en avdragsgill gåva. Vi fick en del sådana presenter när pappas fantasi sinade. Jag blev säkert inte särskilt glad.
Men jag är en tankspridd människa och jag klarar inte att hålla reda på mitt pass om det ligger löst i handväskan. Ett minimum av ordning och reda är absolut nödvändigt för att hantera anspänningen på en arbetsresa.
Min reseplånbok har följt med till Betlehem och Banda Aceh, Nordnorge och Nepal, Australien och Venezuela. Varenda delstat i USA och tre provinser i Kanada.
Nu vet jag: Den är mitt skrivskrin från Basingstoke.
Läs fler kåserier, till exempel Kalena om en ironi hennes gamla lärare skulle ha uppskattat.




