Kamgas succéår: ”Vill vara den som öppnar dörrar”

Vid ett bord inne på restaurangen i IFU arena i Uppsala sitter ett gäng unga kvinnor och tar en avslutande fika tillsammans med den gångna friidrottssäsongens stora utropstecken Vanessa Kamga.

– Varje grupp som jag möter består av nya människor, och samtalen varierar från gång till gång, berättar diskuskastaren om projektet Kamgapower.

Innan fikastunden har Vanessa Kamga och dagens deltagare varit i gymmet och tränat tillsammans, och pratat om både livets små och stora saker inspirerade av den föreläsning som Vanessa har hållit.

– Jag vill vara den som öppnar dörrar till nya rum, och ger dem möjlighet att pröva nya saker. Jag vill få dem att förstå betydelsen av att vara starka och trygga i sig själva, och jag vill att de ska veta att det är okej att drömma stort och att de ska våga utmana sig själva, säger Vanessa Kamga.

26-åringen startade Kamgapower – som jobbar med inkludering, ungas självförtroende och träning och som vänder sig till tjejer 13–17 år – redan 2020. Hon samarbetar med allt från skolor till olika organisationer.

– Det är företag och näringslivet som får det här sociala hållbarhetsprojektet att gå runt. Det är de som vågar satsa på de som ännu inte är en del av föreningslivet, berättar Vanessa Kamga.

– Att se glimten som tänds i de här unga tjejernas ögon när de upptäcker sin egen styrka betyder allt för mig. På så sätt stärker det här arbetet även mig som idrottare. Det känns som vi gör något tillsammans. De är med mig i min satsning och hejar på mig.

Vanessa Kamga slår sig ner i en fåtölj i den stora multiarenans reception. Bara några dagar tidigare har hon kommit hem från en resa till Los Angeles och jetlaggen gör sig påmind.

Resan var både ett sätt att koppla av efter några hektiska månader, men det blev också lite träning i staden som ska stå som värd för OS 2028.

Diskusen fick dock inte följa med på semestern. Den har hon knappt rört sedan säsongen tog slut i slutet av september.

– Men i morgon är det faktiskt dags för första träningspasset med den. Det kommer säkert att kännas konstigt. Det brukar det göra efter lite vila, säger hon och ler.

Det där leendet var närmast fastklistrat i hennes ansikte under hela våren och sommaren. Det mesta gick hennes väg, och Vanessa Kamga såg till att njuta av tillvaron. Hennes glädje gick igenom tv-rutan, och tack vare hennes resultat och sitt sätt att vara klev hon fram som en ny svensk friidrottsprofil.

– Redan före OS hade jag bestämt mig för att jag skulle vara närvarande och i stunden. Tävlingarna är ju långa, och med jämna mellanrum kollade jag runt på läktaren och bara njöt.

– Jag ville verkligen ta in allt som hände, och det tycker jag att jag lyckades med.

Hon tystnar en kort stund och det är tydligt att hon i tanken för en kort stund är tillbaka i Paris.

– Det var så mycket lycka. Den känslan bär jag fortfarande med mig, säger Vanessa Kamga som är nominerad i kategorin ”Årets nykomling” på Idrottsgalan.

Vanessa Kamgas väg till friidrotten är något annorlunda. I början av tonåren var det egentligen basket som var hennes sport, men efter ett år på idrottsgymnasiet kände hon att det inte var där som hon hörde hemma.

Lika säker som hon var på att hon var klar med basketen, lika säker var hon på att hon ville syssla med någon idrott. Men hon visste inte vilken.

Det var då hennes mamma föreslog att hon skulle testa att stöta kula eftersom hon hade gjort det på en skoltävling när hon var åtta år.

Vanessa Kamga lyssnade på mamma och gick till friidrottsklubben där hon fick testa samtliga kastgrenar. Rätt snart stod det klart att den 17-åriga Vanessa gillade diskus betydligt bättre än kula.

Det blev startskottet på hennes friidrottskarriär.

– Jag är ett bevis på att det inte behöver vara försent även om du inte har hittat din idrott som barn eller i tidiga tonåren.

Förra sommarens 13:e plats i VM – precis utanför finalen – visade att Vanessa Kamga hade något bra på gång.

Men riktigt hur bra hennes 2024 skulle bli var det få som då anade.

På vägen mot sin OS-debut radade Vanessa Kamga upp fina resultat, och i början av juli slog hon Anna Söderbergs 25 år gamla svenska rekord när hon kastade 65,09.

Det rekordet stod sig knappt en månad.

I sitt första OS-kast någonsin kastade Vanessa Kamga 65,14 i första försöksomgången och säkrade finalplatsen.

– Det var så kul när jag efter att ha satt svenskt rekord på ett OS gick fram till min tränare, och han bara ”bra kast”. Han hade inte registrerat att det var svenskt rekord utan jag fick berätta det för honom, säger en skrattande Vanessa Kamga om tränaren Mats Olsson som hon jobbat tillsammans med i tre år.

Dagen efter var det dags för finalen som avgjordes samma kväll som finalen i stavhopp med Armand Duplantis i centrum.

– Det blev en stor friidrottskväll inte bara för mig utan för hela Sverige, konstaterar Vanessa Kamga.

Efter den första finalomgången i OS var Vanessa Kamga i ledningen.

– Det var egentligen helt galet, säger hon och skrattar åt minnet.

Det blev till slut en femteplats för debutanten. Med det resultatet blev hon Sveriges näst bästa friidrottare i Paris.

Vad var det som gjorde att du tog stora steg den gångna säsongen?

– Jag har grymt mycket bra träning bakom mig, men det svåra med träning och elitidrott är ju att resultaten inte alltid kommer bara för att man vill det. Det är otroligt många saker som ska klaffa. Men det här året kände jag att jag kunde slappna av eftersom jag som sagt visste att jag hade gjort jobbet.

– Jag behövde liksom aldrig jaga eller söka efter något. I samma ögonblick som man gör det kommer också känslan av tvivel.

Även om hon bär med sig lyckan i hjärtat är det nu likväl dags att blicka framåt.

När Vanessa Kamga nu har påbörjat uppladdningen inför nästa år gör hon det i ett lugnt tempo.

– Eftersom VM inte avgörs förrän i september nästa år behöver jag inte ha bråttom. På så sätt blir det en speciell säsong jämfört till exempel med i år då EM gick i juni och sedan OS efter det.

Vad är det som måste bli lite bättre för att du ska gå från femma till pallen?

– Egentligen samma sak som gjorde att jag gick från 28:a (rankningen före OS) till femma – det vill säga tid. Det handlar inte så mycket om att jag måste göra saker bättre utan snarare att jag måste göra dem med en större trygghet och säkerhet oavsett hur omständigheterna ser ut. För det krävs tid och erfarenhet, svarar Vanessa Kamga.

– Diskus är en gren där man inte kan ha för bråttom. Så jag ser mitt idrottande i ett långsiktigt och hållbart perspektiv vilket kräver tålamod, och hårt jobb så klart.

Som idrottare får hon ofta frågan om vad hon har för mål.

– Jag har alltid svårt att svara på den frågan eftersom jag inte är en person som har satt upp ett mål och sedan byggt hela min resa mot det. För mig är själva resan i sig ett mål. Jag vill på något sätt ständigt vara sökande och på väg framåt. Känslan av att jag hela tiden kan bli lite bättre ger mig den utmaning som jag behöver.

Hemma för Vanessa Kamga är Uppsala, men i och med att tränaren Mats Olsson håller till i Falun tillbringar hon även en del träningstid där.

I Uppsala finns också hennes lovande lillasyster.

Samtidigt som Vanessa Kamga tog stora steg i sin utveckling som diskuskastare gjorde hennes 18-åriga lillasyster Patricia Kamga samma sak som släggkastare. I maj slog hon bland annat det då tolv år gamla svenska juniorrekordet.

– Jag har en dröm om att vi båda ska vara med i seniorlandslaget, och göra mästerskap tillsammans.

Vanessa Kamga har ett stort leende i ansiktet när hon fortsätter:

– Systrarna Kamga på friidrottsäventyr vore otroligt häftigt att få uppleva.

Läs mer:

”Saknade kvinnliga förebilder som såg ut som mig”