Kan 110 miljoner nya toaletter rädda den heliga floden Ganges?

På flodbanken i Varanasi kallas floden vördnadsfullt för Moder Ganges av de som kommit för att ta ett rituellt morgondopp. Runt 50 000 människor badar varje dag någonstans längs med en sträcka av endast sju kilometer i den uråldriga vallfärdsorten Varanasi.

Hinduer tillber floden som om det handlade om en gudinna. Samma sak gäller i Prayagraj och Rishikesh, andra städer vi besöker utmed Ganges under en reportageresa.

Ganges rinner i 250 mil – från källan i Himalaya genom norra Indien och ut i Bengaliska viken, genom några av världens mest tätbefolkade områden. Över 650 miljoner invånare bor runt floden.

Ganges är en källa för dricksvatten, bevattning av fält och vatten för industrin – men har också blivit svårt förorenad av utsläpp.

På avstånd ser den mäktig ut. Robust och forsande i Rishikesh, yogans huvudstad vid foten av Himalaya. Stilla och majestätisk i Prayagraj eller Allahabad, som staden hette fram till nyligen, där tusentals hinduer är i färd med att bada under en religiös högtid.

På nära håll i Prayagraj syns föroreningarna tydligt. Särskilt när troende, som kupat händerna för att ösa vatten i ansiktet, därefter böjer sig ned och fyller på sina genomskinliga dricksflaskor. Vattnet är grumligt och ljust brunt.

Är vattnet inte för smutsigt att dricka? frågar jag en man som kommit upp ur floden och som står på stranden och fryser.

– Var ser du smutsen? Vattnet är heligt. Jag känner bara inre frid när jag dricker vattnet, säger V. N. Mishra, medan han sätter på sig en kavaj.

En ung man bryter in i samtalet:

– Om du tar det här vattnet och buteljerar det i tusen år så kommer vattnet fortfarande att vara rent när man öppnar flaskan och häller upp det.

Ganges är inte vilken flod som helst. Vattnet kan, enligt hinduisk tro, rena dig från synder, oavsett hur mycket föroreningar det innehåller. Därför är det också möjligt att köpa plastflaskor med vatten från Ganges över hela Indien. Eller att beställa en flaska på internet för motsvarande 40 kronor.

En tidig morgon i Varanasi sitter vi i en båt på floden och ser anhöriga till flera döda personer samlas på den västra strandbanken. Vedtravar är staplade på höjden i halvmörkret. Lågorna från två eldar slår upp när kropparna bränns i ett krematorium.

Ceremonierna som hålls dygnet runt, året runt, är en påminnelse om livets förgänglighet.  De symboliska handlingarna är vackra. Detsamma kan inte sägas om den heliga floden över vilken askan från de döda sprids. Askflagor ligger kvar, liksom blommor från de högtidliga förrättningarna, och bildar små drivor på ytan.

Men vad som syns utgör bara 10–15 procent av alla föroreningar, enligt Vishwambhar Nath Mishra, professor i elektronik vid Banaras Hindu University i Varanasi, som gjort till sin livsuppgift att rädda Ganges.

Floden har blivit en avskrädesplats för utsläpp från industrier och avloppsvatten från hundratals miljoner människor. Här finns plast och giftiga bekämpningsmedel. FN har om Ganges sagt att floden är ”bedrövligt förorenad”.

Nästan alla större länder har någon gång under sin utveckling haft problem med förorenade vattendrag. I Indien har befolkningen vuxit till världens största – 1,4 miljarder invånare – och länge gick mycket av kloakvattnet orenat ut i floden.

Avloppssystemet som traditionellt funnits byggdes av britterna under kolonialtiden för över hundra år sedan och har varit underdimensionerat. När premiärministern Narendra Modi blev vald första gången år 2014 lanserade han en landsomfattande kampanj för att ge nationen moderna sanitetsanläggningar.

Under Modis första fem år vid makten beräknas Indien har installerat 110 miljoner toaletter. Tack vare satsningen på privata och offentliga toaletter uppskattas en halv miljard människor fått tak över huvudet när de utför sina behov. Men ett problem är att avloppet behöver ta vägen någonstans.

Narendra Modi såg också till att starta kampanjen Namami Gange (ungefär: bön för Ganges) för att rena floden. Över 170 reningsverk och hundratals mil av avloppsrör har hittills installerats för tiotals miljarder kronor. Och ansträngningarna välkomnas av invånarna i Varanasi, även om de med blotta ögat kan se att floden fortfarande är förorenad.

Det är inte första gången en plan sjösätts för att rena floden. Det har skett flera gånger under tidigare regeringar de senaste 40 åren – projekt som anklagats för att ha kantats av korruption och vanstyre.

Vem som ska ta ansvar för reningen av Ganges är däremot oklart. Det är i alla fall inte Vijay Narayan Maurya, som är nytillträdd chef vid Jalkal, vattenmyndigheten i Varanasi.

– Vår uppgift är bara att renovera avloppssystemet och tillhandahålla dricksvatten, säger han bakom sitt skrivbord.

– Vi har ett projekt på gång där en grupp kvinnor ska besöka varje hushåll och göra vattentester för att se om kranvattnet är rent.

Är det möjligt att rena Ganges så att vattnet kan drickas direkt ur floden i framtiden, som vissa miljöaktivister kräver?

Han duckar för frågan:

– Det området har jag inte befogenhet att uttala mig om.

Hans telefon ringer oavbrutet.

Att den nye chefens position inte är någon dans på rosor framgår av den långa listan av namn på företrädare som hänger på väggen bakom hans skrivbord. Få har suttit på posten längre än i ett år eller två.

Vishwambhar Nath Mishra, mannen som gjort kampen för Ganges till sin uppgift i livet, tar själv ett dopp i floden varje morgon. Han är en man med en tjock vit mustasch och en lång rad övertygande argument som han framför i egenskap av att vara både vetenskapsman och överstepräst, det senare en titel han ärvde av sin far. Av fadern övertog han också kampen för att göra vattnet möjligt att dricka direkt ur floden igen, utan hälsorisk.

Vi träffas en morgon vid stentrapporna på flodbanken. Och senare i huset där han bor och har kontor med utsikt över floden. Han säger att han efter ett möte på tu man hand var den som fick den blivande premiärministern Narendra Modi att lansera insatsen för att rena floden. Men tio år senare är Mishra också en av de mest kritiska till resultaten av kampanjen.

– Vi använder vattnet i Ganges helt annorlunda jämfört med hur vattnet i andra floder i världen utnyttjas. En del som kommer hit stryker några droppar i pannan. De vet att det är säkert. Andra tar ett dopp och då kommer vattenkvaliteten in i bilden. Ytterligare andra sippar på flodvattnet, det ingår också i den heliga ritualen som folk måste få fortsätta med, säger professorn.

Han lutar sig framåt i stolen.

– Det betyder att målet, utan kompromiss, måste vara att vattnet ska bli drickbart.

Han vänder sig därför mot att myndigheterna låtit sig nöja med målsättningen att vattenkvaliteten i Ganges ska hålla vad som kallas klass B, vilket innebär att det ska vara möjligt att bada i floden, men inte nödvändigtvis att dricka vattnet.

– Det är en ursäkt för att regeringen inte tror att problemet går att lösa.

Vishwambhar Nath Mishra säger att han inte kan ställa upp på några förskönande omskrivningar när det gäller tillståndet för vattendraget. Stiftelsen Sankat Mochan Foundation, en ideell organisation som startades av hans far och som han själv nu leder, har tagit vattenprover i Ganges i över 30 år. Resultaten är otvetydiga.

Även enligt den statligt styrda styrelsen för Ganges kontroll av föroreningar översteg floden där den rinner genom Varanasi år 2020 med råge Indiens uppsatta gränsvärden för kolibakterier.

– Men myndigheterna fortsätter att säga att Ganges har blivit renare. De är smarta för de tar prov på ställen som de vet fortfarande är relativt rena, men det är inget vetenskapligt sätt att göra det på, säger Vishwambhar Nath Mishra.

– Vi, däremot, tar vattenprover fem meter ut från den västra banken. Vilket är mer motiverat eftersom det är dit folk kommer för att bada. Och de proverna visar att vattenkvaliteten blivit sämre sedan Narendra Modi startade kampanjen Namami Gange.

För att vara badbart, utan risk för hälsan, bör halten av kolibakterier ligga under 500 per 100 milliliter vatten. Mätningar som professorn och hans organisation gjorde den 7 december i fjol vid stentrappan ned i Ganges, där han själv badar varje morgon, visade på 43 000 kolibakterier.

Han pratar medan han bläddrar i dokumenten med siffror – 43 000 är 860 gånger mer än gränsvärdet.

– Jag har sagt i mer än 30 år att man inte kan lita på den statliga statistiken, men de kan inte lura oss. Vi har tagit egna prover sedan 1993 – det är därför de är rädda för oss.

Är det försent att rädda Ganges?

– Ingenting är för sent – det kan ske om rätt saker händer. En del sträckor av floden är inte förorenade.

– Och jag motarbetar inte den nuvarande regeringen, Modi vill göra bra saker. Men Indien måste ha ett politiskt ledarskap som går från ord till handling, säger professor Mishra och förklarar att han kommer att fortsätta be för Ganges.

– Samtidigt kommer floden att exploateras i kommersiell skala. Ganges mjölkas som en ko – vilket betyder att det blir ett svårt uppdrag att rena vattnet.

– För även om en stor summa pengar är öronmärkt för projektet är det dömt att misslyckas om inte rätt reningsteknik implementeras. Framför allt måste besluten som fattas också genomföras i praktiken, säger han.