Frankrike skakas av våldtäktsmålet som just nu rullas upp inför öppen ridå i rätten i Avignon. 51 män står åtalade för att ha våldtagit Gisèle Pelicot när hon var medvetslös. En av de åtalade är hennes egen man, numera exmake, som erkänt att han drogat sin fru och rekryterat män för att ha sex med henne – i över tio års tid.
– Jag är en kvinna som är helt förstörd. Jag vet inte hur jag ska återhämta mig från detta, sade 72-åringen när hon vittnade i domstolen häromdagen enligt The Guardian.
Fransyskan har hyllats för sitt mod och blivit en symbol för kampen mot sexuellt våld. Gisèle Pelicot har insisterat på att rättegången ska äga rum med öppna dörrar och att exmakens filmer på övergreppen visas. Hon vill att alla ska få veta vad som har hänt, men kallar det inte för mod utan vill få alla utsatta kvinnor – oavsett om de blivit drogade eller inte – att berätta om övergrepp.
– När du blir våldtagen finns det skam, och vi ska inte skämmas – utan dem. Det är sant att jag hör många kvinnor och män säga ”du är väldigt modig”. Jag anser inte att det är mod, det är vilja och beslutsamhet att förändra samhället.
Svenska advokaten Ulrika Rogland företräder klienter som blivit utsatta för sexualbrott och tror att alla som vågar träda fram och berätta påverkar andra människor att göra samma sak.
– Det är fortfarande så att alla som varit utsatta för sexuella övergrepp får jättemycket skuld- och skamkänslor, oavsett om det är en överfallsvåldtäkt eller i en relation. När man då hör att andra berättar så är det klart att det hjälper, de känner sig inte ensamma, säger hon till DN.
Rättegången äger rum i Frankrike, men fallet har betydelse även för Sverige och andra länder, menar advokaten.
– Det här är ju inget nationellt problem, det är internationellt. Känslorna av skuld och skam är likadana oavsett var i världen det här inträffar.
Forskning visar att det finns ett stort mörkertal när det gäller sexualbrott. Många utsatta gör en konsekvensanalys och kommer fram till att de inte vinner på att polisanmäla brott. Ofta leder det inte till åtal och även om det gör det är friandefrekvensen högre än i andra brottmål. Kvinnorna är rädda för att bli ännu mer traumatiserade, menar Anna Kaldal som är professor i processrätt vid Stockholms universitet.
– Vi vet att de många gånger inte blir trodda, och även om de blir trodda så blir det inte en fällande dom. Det kan vara en plågsam upplevelse, säger hon.
Pelicots fall är mycket ovanligt eftersom det finns bildbevis av övergreppen. Annars kan offrets öppenhet riskera att påverka bevisvärdet av vittnesmålet – rätten kan ställa sig frågan om hon har aktivistiska skäl.
– Domstolen vill försäkra sig om att det inte finns något annat skäl till att berätta det här, än att det är självupplevt. Man kan tänka sig att man blir mer ifrågasatt om man passar på att sprida sitt budskap. Det kan bidra till att man tänker att hon har en agenda, att hon kanske överdriver för att få sina ”femton minuter i rampljuset”.
Att en person går ut och vittnar om så här grova övergrepp hör inte till vanligheterna. Många människor är nog inte ens medvetna om att det förekommer annat än när det visas i dokumentärer på tv, menar Ulrika Rogsten.
– Men det här är mycket mer vanligt förekommande än vad man kan tänka sig. Det är ovanligt att man går ut och berättar, det är modigt och starkt av henne.
Läs mer:
Utsattes för övergrepp av över 50 män – nu varnar hon andra kvinnor
Mannen erkänner: ”Jag lät dem våldta min nerdrogade fru”
Byn sargas av våldtäkter: ”Kan vara vem som helst”
