Parkeringsplatsen för tankarna till en krigszon långt utanför Sveriges gränser. Armeringsjärn sticker ut ur betongväggarna som omger platsen och vad som liknar rivningsmassor ligger här och var på marken. Men platsen är inte utomlands, utan Vårberg. Förorten i sydvästra Stockholm har i polisens vokabulär beskrivits som ett utsatt område, och stadsdelens centrala delar räknas fortsatt som en öppen drogscen där narkotika säljs mer eller mindre öppet.
Fokus för dagen är dock inte parkeringen – utan bostadshusen precis intill. De sex gula åttavåningshusen har varit föremål för särskild tillsyn av miljöförvaltningen i Stockholms stad sedan länge efter klagomål om bland annat ventilationen.
– Det är inte så roligt. Det stinker ju, säger Rex Stålhammar.
Hon har bott i ett av husen i närmare två decennier och visar runt i korridorerna och de allmänna utrymmena. Tvättstugan är inte låst och en granne står på vakt medan tvättmaskinen kör. Det finns totalt tre maskiner, men det visar sig att två av dem är sönder.
– Den här tvättmaskinen stod bland soporna och skulle slängas. Helt plötsligt hade någon monterat den här inne. Men den funkar ju så klart inte, säger Rex Stålhammar och pekar på en plåtkonstruktion med blå detaljer.
Den sista maskinen har en avsliten kabel som hänger ner på det smutsiga golvet.
Ett av fönstren verkar ha förslutits med stora mängder brun plasttejp, men står ändå på vid gavel. Flera eluttag på väggarna har också, av oklara skäl, försetts med någon form av tejp.
Husen på Fjärdholmsgränd ligger egentligen vackert, uppe på en höjd med vidsträckt utsikt mot Skärholmen i öster och över vattnet i väster. På sommaren genomsyras området av lummig grönska och närheten till naturen är påtaglig.
Men situationen i fastigheten överskuggar numera det mesta för Rex Stålhammar och de andra i husen. Låsen till många av portarna fungerar inte och obehöriga har lärt sig hitta in. Okända sover i trappen, boende hittar kanyler och krossat glas här och var, och nödsignalen i en av hissarna är ur funktion.
Hyresgästföreningen har nu bedömt att situationen har gått för långt och lämnade på tisdagen in en ansökan om tvångsförvaltning av fastigheten till Hyresnämnden. Jens Waldenström och Nicklas Tulldahl är processjurister vid Hyresgästföreningen i region Stockholm och möter DN på plats i huset på torsdagen.
– När vi var här förra veckan så var entréerna fulla av brandfarligt material. Det fanns en överhängande fara för liv och hälsa. Det är en av de värsta fastigheter vi har sett, säger Jens Waldenström.
De visar hur elkablar har dragits på utsidan av fasaden på flera ställen. Det saknas kåpor över kopplingar och en kabel går in i en ventilationstrumma – en lösning som svårligen kvalificerar sig som fackmannamässig.
Jens Waldenström och Nicklas Tulldahl berättar att problemen i fastigheten har lett till att post inte delas ut i ett av åttavåningshusen – och att Postnord har ställt krav på bättring om inte de övriga fem husen ska råka ut för samma öde. Då måste alla boende hämta sin post på terminalen i Årsta en dryg mil bort framöver.
– De stöter på folk som inte ska vara där, säger Jens Waldenström om brevbärarnas arbete i huset.
Rex Stålhammar berättar att hon har uppskattat sammanhållningen med grannarna förr om åren. Fortfarande kommer många till henne och ber om hjälp – speciellt de som inte talar så bra svenska.
– Folk vågar inte säga ifrån och då får jag göra det. Någon måste ju våga strida för det här. Eller ska vi bo så här? frågar sig Rex Stålhammar.
Husen i Vårberg ägs sedan nästan 30 år tillbaka av den norska fastighetsutvecklaren Björn Aaserud. Han medger att boendemiljön inte är den bästa.
– Jag kan ärligt säga att jag inte är stolt över hur fastigheten ser ut i dag, men jag är stolt över de planer vi har för att utveckla den, säger han.
Redan 2017 spikades en ny detaljplan, som innebar påbyggnader av de befintliga husen samt ett nytt höghus där det rivna garaget står i dag. I samband med bygget skulle även de befintliga lägenheterna totalrenoveras och utemiljön fräschas upp. Men i dag, nästan åtta år senare, syns inga spår av det.
Björn Aaserud lägger skulden på en tidigare underentreprenör, som enligt hans utsago fick 30 miljoner i förskottsbetalning för att tillverka nya påbyggnadslägenheter och sedan inte utförde arbetet. Det bolaget är numera försatt i konkurs, och bygglovet har löpt ut, men Björn Aaserud säger att han åter är i process för att få ett nytt bygglov.
– Det är en väldigt trist historia, både för mig och för hyresgästerna. Vi hade alla önskat att det hade sett annorlunda ut. Men nu har vi i vart fall en plan, säger han.
Han beklagar att Hyresgästföreningen har ansökt om att fastigheten ska tvångsförvaltas, och tänker ta strid för att så inte blir fallet. Björn Aaserud hävdar han inte fått några signaler från boende om att det funnits klagomål på husens skick.
– Vi har en tjänst för att skicka in felanmälningar, men det är faktiskt så att hyresgästerna inte har skickat in några. Jag vet att Hyresgästföreningen säger att det kommit in flera klagomål, men det är inget som vi har sett.
När det gäller den trasiga hissen säger han att den nu ska bytas ut, och att de följer en åtgärdsplan som tagits fram tillsammans med miljöförvaltningen för att rätta till de brister som konstaterats.
Skulle du själv kunna tänka dig att bo där?
– Jag har ju andra alternativ, och jag har min familj här i Oslo, säger Björn Aaserud och fortsätter:
– Men jag kan ju prova att tänka tanken. Det finns lägenheter där som det absolut går an att bo i. Men det är inte upp till den standarden som jag önskar mig, och det vill vi göra något åt. Det är därför vi har föreslagit det här programmet med upprustning av husen.
