Det händer grejer på en hockey-VM-match i Globen – och inte bara nere på isen. När pucken inte är i spel dånar ständigt musik ur högtalarsystemen, till uppmaningar som ”clap your hands” eller ”make some noise” på jumbotronen.
Ofta klassiska dängor i hockeyarenasammanhang, med många mil till det kulturella finrummet. Ett talande och ständigt återkommande exempel är DJ Ötzi, den österrikiske dj:n som strax efter millennieskiftet väckte liv i en gammal 60-talslåt:
Heeeeey, hey baby (Ooh, ah!),
I wanna know (Oh-oh),
If you’ll be my girl.
Låtar med tydligt utrymme för publiken att skandera är uppenbart en gångbar idé (fler exempel: ”Who let the dogs out”, eller ”Sweet Caroline”). House tycks också gå bra, även rock – och så klart klassikern ”Den glider in”, en hymn till hyllning av ett berömt radioreferat av Lennart Hyland från VM 1962.
Än mer svängrum för musik och andra aktiviteter finns under så kallade powerbeaks, de tre planerade speluppehållen per period – med utrymme för taktiksnack, underhåll av isen och reklaminslag i tv-sändningarna.
Vid dessa tillfällen har det under mästerskapets gång i Avicii arena bland annat bjudits på flex cam i samarbete med en energidryck, Backstreet Boys-karaoke, fan battles till bland annat Abbas ”Waterloo”, dansande domare på jumbotronen, olika typer av instruktioner för att få publiken att tända ficklamporna på sina telefoner och sedan röra dem i takt, och så klart den kanske mest klassiska av alla: kiss cam.
För många av de svenska stjärnorna, som rest från Atlanten och ishockeyvardagen i NHL till mästerskapet i Stockholm, är ovan initiativ inte direkt några nyheter.
– Det är liknande i alla fall, konstaterar forwarden Filip Forsberg, till vardags i Nashville.
– Det är alltid någonting i powerbreaks. Om det är dance cam, eller någon som slänger ut jordnötter på läktaren… Sedan är det givetvis olika på alla ställen.
Rasmus Andersson, som även han har många NHL-säsonger bakom sig som back i Calgary:
– Det är ju varje match för oss, i 82 omgångar. Så det är inget nytt.
Samtidigt är det supportrarna som gör sporten, resonerar Filip Forsberg. Om ingen ser matcherna blir det inga pengar till spelarna – om ingen sitter på läktaren, hur skulle det då se ut?
– Sedan förstår jag balansgången just i Sverige, att det traditionellt sett är lite mer fokus på matchen kontra läktaren. Men jag tror också att man kan öppna upp för just den yngre generationen.
Det visar sig vidare att Forsberg vill slå ett slag för en figur vid namn Gnash – NHL-laget Nashville Predators maskot.
– Nu har vi en av de bästa maskotarna i ligan där borta, och alla barn är jättefans av honom. Han har blivit en fanfavorit för alla, alla åldrar.
Hockey-VM:s maskot heter Beaty, och har en imponerande arbetskapacitet under matcherna. Det bjuds på kullerbyttor ute på isen, och ett ständigt peppande av publiken.
Ibland undrar också speakern i arenan var Beaty håller hus.
I en match visar det sig att en stökig Beaty måste bäras ut av ordningsvakter, i en annan har Beaty skadat foten och släpas ut ur arenan. Blir det gurgel i något hörn på isen och Beaty lyckats placera sig rätt bankar maskoten gärna ivrigt på andra sidan plexiglaset.
Men vad gör du som spelare under det spektakel som ett speluppehåll ofta kan vara? Låt säga att en viktig match står och väger. Kanske befinner sig ditt lag i underläge, kanske har du nyss gjort ett i ditt tycke mindre bra byte.
Paus. In kommer det effektiva gänget med skyfflarna för att bättra på isen. Musiken väller ur högtalarna. Du blickar upp – och på jumbotronen är det en kiss cam på gång.
– Ibland är det ju kanon! Det är precis vad man behöver ibland, säger Filip Forsberg med ett leende.
– Men det är något jag har lärt mig att hantera. Ibland jag sitter där och så kommer… Ja… Inte vet jag. Det kan vara vem som helst!
Inte minst i Nashville, berättar forwarden.
– Där kan det verkligen vara vem som helst som dyker upp på jumbotronen. Någon countrystjärna, NFL-spelare eller vad det nu kan vara. Ibland kan det faktiskt vara rätt skönt att bara koppla bort en och en halv minut, eller vad pausen nu är.
– Sedan kör man igen!
Men du tar alltså ändå in vad som sker?
– Ja, ja. Ibland i alla fall! Det beror ju lite på matchen också. Vad ska man annars göra? Sitta och vänta bara…?
Vet inte! Samtidigt känns det som att många påstår att de alltid har hundra procent fokus…
– Jo, många är säkert så. Sedan måste du ju så klart hålla koll när du ska upp, vem du byter med, och så där.
– Men däremellan finns det lite tid för fritid, så den får man ju spendera som man vill.
Rasmus Andersson säger, precis som Filip Forsberg, att vem han är under ett powerbreak beror på lite från match till match.
– Men ibland sitter jag och skrattar, eller sjunger med någon låt. Ibland sitter jag och pratar igenom någon situation med min backkollega.
– Det gäller att försöka hitta någonstans mittemellan, där du inte ”zonar ut” för mycket och samtidigt inte är för seriös.
Har du någon personlig favorit av alla dessa påhitt?
– Nja, det har jag väl inte… När det är någon bra låt som spelas, så det är lite karaoke. Det är väl kanske det bästa.
Läs mer:
Därför måste åskådare lämna tillbaka VM-puckarna: ”Avancerad teknologi”
Blev dödshotad när TV3 ”snodde” hockey-VM
Lettiska fans skapar festen på hockey-VM
