Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Har invånarna i utsatta danska bostadsområden utsatts för etnisk diskriminering? Kanske, säger EU-domstolen i ett utlåtande som skapar fler frågetecken än utropstecken. Nu skickas ärendet tillbaka till Danmark. I slutändan får Østre Landsret, en dansk hovrätt, avgöra om invånarnas rättigheter kränkts.

Ingen jublar över det luddiga beskedet. Snarare märks en försiktig optimism i de första kommentarerna från den grupp på tolv personer som stämt danska staten.

– Det här är en diskriminerande lag. Det är bara att hoppas att den danska domstolen också anser det och att våra politiker kommer att respektera det, säger Muhammad Aslam till DN:s utsända Hanna Grosshög i Köpenhamn.

Gettopaketet lanserades av den dåvarande borgerliga regeringen 2018 för att bryta utanförskapet i utsatta bostadsområden. Bland danska politiker rådde bred enighet om att de behövde ta till drastiska åtgärder för att bryta segregationen. Den nuvarande S-ledda koalitionsregeringen har slagit fast att målet är noll så kallade parallellsamhällen år 2030. Den svarta listan över utsatta områden har krympt sedan lagarna och rivningsprojekten inleddes. På den danska regeringens lista finns nu i december fem ”parallellsamfund”, och det är mer än en halvering på två år.

De som får betala priset för framgången är befolkningen i den danska motsvarigheten till miljonprogrammet – som tvångsförflyttats från sina forna hem. En del har fått bättre lägenheter, andra inte. Men gettodiskussionen handlar om mer än standarden på bostäder.

Resonemangen om parallellsamhällen utgår från idén att invandringen till länder i Nordeuropa har skapat fysiska och kulturella enklaver, stater i staten, där marginaliserade grupper lever enligt sina egna normer och rättssystem. Gettolagarna lägger stor vikt vid den etniska sammansättningen. Minst hälften av invånarna i ett område ska vara ”västerländska”. Annars är det läge att kalla in grävskoporna.

Rasism, hävdar kritikerna.

I vintras konstaterade en generaladvokat vid EU-domstolen att lagen är diskriminerande. Men domstolen valde en mer försiktig linje.

Grundfrågan är kanske om invånarna blivit friare eller mer förtryckta. Kanske kan fler unga kvinnor slippa leva i patriarkala strukturer. Kanske kränks de snarare av omgivningens fördomar. Kanske förlorar de viktiga nätverk när hela samhällen demonteras.

Politiker på båda sidor av Öresund får vänta på besked från juristerna.

Flyktingkrisen för tio år sedan skadade relationen mellan Danmark och Sverige. Svenska politiker turades om att fördöma de hårda taget från Köpenhamn. Danska politiker markerade hårt mot vad man uppfattade som både arrogans och blåögdhet hos makthavarna i Stockholm.

Sedan gjorde Sverige en U-sväng i migrationspolitiken. På senare år har såväl Magdalena Andersson (S) som Ulf Kristersson (M) åkt på inspirationsresor till Köpenhamn.

Men den infekterade debatten om Socialdemokraternas integrationspolitiska program, med Tidöpartiernas anklagelser om ”tvångsblandning”, visar att det är svårt att importera politiska projekt via Öresundsbron. Det är en sak att kräva hårdare tag mot invandrare och en annan att kräva att människor i välmående bostadsområden får ett ansvar för att häva segregationen. Socialdemokraterna har retirerat från kraven på billiga hyresrätter i välbärgade delar av Sverige.

I den svenska debatten om migration och integration råder ingen bred enighet. Där kan man verkligen tala om kulturkrock – med grannlandet Danmark.

Läs mer:

Muhammed fick flytta efter 37 år – klassad som icke västerländsk

Share.
Exit mobile version