Thanksgiving är helgen när amerikanerna samlas för att visa sin tacksamhet och presidenten går i spetsen för firandet genom att skämtsamt kalla till presskonferens och benåda kalkoner.
Traditionen solkas efter den gångna veckan, en förfärlig vecka i modern amerikansk historia. Den började med beskedet att den särskilde utredaren Jack Smith lägger ned åtalet mot Donald Trump för kedjan av händelser som ledde fram till stormningen av Kapitolium den 6 januari 2021. Den slutade med beskedet att Joe Biden sviker sina föresatser och benådar sin ende levande son Hunter Biden för brott begångna under de senaste elva åren. Det gäller vapenbrott och skattebrott och andra ännu inte konkretiserade anklagelser från den tillträdande Trumpadministrationen.
Det är långt ifrån första gången som en sittande president rundar rättvisan på ett uppseendeväckande sätt. Till de kontroversiella besluten i modern tid hör Gerald Fords beslut att benåda Richard Nixon efter Watergateskandalen och Bill Clintons beslut att benåda sin halvbror Roger Clinton för kokainrelaterad kriminalitet.
Donald Trump bidrog till listan med beslutet att benåda allierade som Paul Manafort, Roger Stone, Steve Bannon och familjemedlemmar som svärsonen Jared Kushners pappa Charles, som av en händelse precis nominerats till ambassadör i Frankrike.
Men beskedet om benådningen av Hunter Biden kommer i ett särskilt känsligt läge för USA. Donald Trump har ägnat flera år åt att intala sina väljare att landets rättsväsende är korrupt och att politikerna är i maskopi med domstolarna. Nu ger Joe Biden stöd åt liknande teorier, genom att påstå att sonen Hunter Biden var föremål för en politiserad rättsprocess.
Presidenten är känd för att snubbla på orden, men uttalandet om sonens fullständiga och villkorslösa benådning var förberett och genomtänkt.
Presidenten är känd för att snubbla på orden, men uttalandet om sonens fullständiga och villkorslösa benådning var förberett och genomtänkt. Biden beskrev sig som ”en far och president”. Han påstod att det hade förekommit försök att bryta ned eller krossa sonen, för att komma åt pappan. Han hänvisade till ”obevekliga attacker” och ”selektiva åtal”.
Det är inte konstigt att dessa ord skakar om Washington.
De politiska motståndarna ser en man som bedragit USA. ”Han har ljugit från början till slut”, skriver republikanen James Comer, som leder representanthusets utskott för tillsynen av politikerna, på plattformen X. ”Fel” och ”chockerande”, summerar senatorer som John Barrosso och Chuck Grassley.
Kritik kommer också från några av Joe Bidens partikamrater. Kongressledamoten Greg Stanton, tidigare borgmästare i Phoenix, hävdar att presidenten har fel när han utmålar åtalen mot Hunter Biden som politiskt motiverade. Jared Polis, demokratisk guvernör i Colorado, tycker att Biden har fläckat ned sitt anseende och skapat ett prejudikat som kan missbrukas av efterträdarna. Joe Walsh, före detta republikansk kongressledamot och utpräglad Trumpkritiker, sammanfattar Bidens beslut som ”själviskt”.
Flera saker kan vara sanna samtidigt: Familjen Biden hade all anledning att ta Donald Trumps hot om hämnd på allvar. Ingen vet hur långt den tillträdande presidenten är beredd att gå i sin jakt på politiska fiender.
Men Hunter Biden är också en sällsynt tacksam måltavla, och det beror inte bara på drogproblemen. Han har under många år försökt bygga sin karriär på sin pappas politiska anseende. En granskning från Dagens Nyheter vintern 2021 visade hur Hunter Biden försökte använda sin pappa som referens, när han blev ifrågasatt som hyresgäst på House of Sweden.
Thanksgiving 2024 stod Joe Biden inför ett dilemma som kommer att fascinera filosofer: Rädda ditt land eller din ende levande son.
Han valde att hålla ihop familjen. Därmed svek han inte bara föresatsen att låta rättvisan ha sin gång. Han gav också upp kampen om sitt eftermäle. Och han sådde tvivel om rättsstaten USA.
Om världens mäktigaste män ger upp idén om att alla är lika inför lagen, vem ska då hålla fast vid den? Detta är en farlig situation.
Läs mer:
Joe Biden tvärvänder – benådar sin sin
Björn af Kleen: Benådningen lägger en sorgkant runt presidentskapet
