President Joe Biden är djupt ifrågasatt efter torsdagskvällens svaga debattinsats. Gapet mellan de som ogillar, och de som gillar, presidenten är större än någonsin.
Men popularitetssiffrorna har inte varit bra på mycket länge. Och mätning efter mätning har visat att amerikanerna vill ha alternativ till Biden och Trump. Nu har Demokraterna extremt ont om tid för att lansera andra kandidater. Så hur har partiet hamnat här?
Rädsla. Demokraterna lider fortfarande av posttraumatisk stress från valnatten 2016 när väljarna i rostbältet gjorde revolt, och Hillary Clinton förlorade till Donald Trump. De samlades i New York för att fira och gick hem i chock. Den rädslan kom att påverka ställningstaganden under lång tid framöver. Inför valet 2020 lyckades Biden profilera sig som ett tryggt alternativ. Han framställde sig också som en övergångslösning – en bro till framtiden.
Ålder. Så sent som i torsdags fick en kommentator svidande kritik för att hon ens nämnde att Biden skulle kunna råka ut för ett ”senior moment” under CNN-debatten. I Sverige kan människor betraktas som lite passé på arbetsmarknaden redan efter 40, i USA finns en helt annan vaksamhet vad gäller åldersdiskriminering. Den äldsta senatorn, Chuck Grassley, har fyllt 90 år. Nancy Pelosi har avgått som talman, men är fortfarande en kraft i kongressen, vid 84 års ålder. I helgen har hon varit ute och försvarat Biden med emfas.
Abortdomen. Förtroendet för Biden sjönk snabbt under de första 18 månaderna – med kaoset i uttåget från Afghanistan, fortsatt smittspridning av covid-19 och stigande inflation som viktiga orsaker. Högsta domstolens beslut i juni 2022 att avskaffa det nationella abortskyddet blev en vändpunkt. Väljarna mobiliserades och Demokraterna klarade sig bättre än väntat i mellanårsvalet 2022. Därmed tystnade även kritiken mot Biden, som kunde lansera sin omvalskampanj.
Lojalitet. Det är svårt att utmana en sittande president från det egna partiet. Men Demokraternas lojalitet mot Biden går djupare än så. Partikamraterna anser att Biden har levererat, med många viktiga och jobbskapande reformer om allt från infrastruktur och grön energi till lägre läkemedelskostnader. Han uppfattas också som en anständig människa som har varit angelägen om att partiet ska hålla ihop. Dessutom är partistrukturerna svaga. Det finns ingen partistyrelse som kan förklara för Biden när loppet är kört. I stället har kritiker – som Clintons och Obamas tidigare strateger James Carville och David Axelrod – brännmärkts som illojala. Kongressledamoten Dean Phillips utmaning i primärvalen sågs som ett förräderi.
Tondövhet. De flesta USA-korrespondenter lägger orimligt stor energi på att analysera Donald Trumps inre liv. Men möjligen är Bidens psyke viktigare här och nu. Som med så många i toppolitiken tonar en komplex personlighet fram, där en viss pompös farbroderlighet blandas med ett djupt revanschbehov. Kanske har han känt sig underskattad i hela livet. Ibland framstår han som tondöv inför väljarnas kritik i sina kommentarer om ekonomin eller migrationen. Vi kan ana att diskussionen om hans ålder möts med liknande oförståelse.
Reagan och Obama kom igen. Ronald Reagan misslyckades i den första valdebatten mot Walter Mondale 1984. Barack Obama gjorde en svag insats mot Mitt Romney 2012. Båda lyckades komma igen. ”Vi kommer inte att låta 90 minuter definiera fyra år”, hävdar USA:s första dam Jill Biden. Men en misslyckad debatt kan också bli början till slutet. Som för Gerald Ford 1976, Jimmy Carter 1980, George HW Bush 1992 – eller och Donald Trump hösten 2020.
Trump. Bidens företrädare försökte hindra ett fredligt maktskifte. Kommer han verkligen få en andra chans av väljarna? Nej, det kommer inte hända, väljarna kommer att ta sitt förnuft till fånga. Det hävdar i alla fall kretsen runt Biden.
