I gröngräset nedanför obelisken i hjärtat av Washington sitter Mel och Joanne på varsitt regnskydd. De väntar på att få en glimt av stridsvagnarna. Han presenterar sig som Vietnamveteran, republikan och patriot. Hon säger att de är där för att de älskar presidenten.

Jag kan väl erkänna att jag tror att jag har vinkeln på texten från paraden, när jag har pratat med dem. Mel och Joanne kommer från Alexandria, småstaden på andra sidan Potomac, som bröt sig loss från huvudstadsdistriktet District of Columbia för nästan 180 år sedan. Jag har precis besökt deras hemstad och en av helgens tusentals protester runt om i landet mot Donald Trump.

Formellt ska lördagskvällens militärparad i Washington uppmärksamma den amerikanska arméns 250-årsdag. Men den 14 juni är även Donald Trumps 79-årsdag. Hans anhängare har återvänt i triumf till National Mall, det stora grönområdet som sträcker sig från Lincolnmonumentet till Kapitolium av huvudstaden.

För nästan fyra och ett halvt år sedan tågade de till kongressen för att sätta stopp för ett fredligt maktskifte. Nu är de tillbaka, i sina röda Maga-kepsar, för att fira att de har återtagit kommandot över Washington. 6 600 soldater och 130 militärfordon har kallats in för att delta i festligheterna. Det är finalen på en turbulent vecka i amerikansk politik.

För några dagar sedan kallade Donald Trump in militär mot demonstranter i Los Angeles. USA:s nygamla president skyr inga maktmedel i kampen mot den inre fienden. Vid sin sida på lördagskvällen har han försvarsminister Pete Hegseth, som profilerat sig med korståget mot allt som kan uppfattas som mångfaldssatsningar i försvaret.

På storbildsskärmarna vid National Mall trippar en robothund, medan jag funderar över nya formuleringar om den eländiga starten på USA:s stora 250-årsfirande, och vad det säger om Amerikas splittrade stater, sprickorna som bara djupnar och de växande hoten mot demokratin.

Men så visas en video från officershögskolan West Point. Där lovprisar män och kvinnor med många olika etniska bakgrunder livet i uniform.

Först undrar jag om filmmakarna har missat Hegseths diktat. Sedan inser jag att jag har sett mångfalden i armén under hela kvällen, i led efter led av den långa paraden. Deras anhöriga finns överallt i parken. Det är så USA ser ut, och det kan Trumpanhängarna med sin vurm för en svunnen storhetstid inte ändra på.


Washington är fortfarande Washington

Washington är fortfarande Washington: Vid ett kravallstaket står en polisman med en pridesymbol på ryggtavlan och jag ser flera personer som släppts in på grönområdet med sina protestplakat mot Trump. En skäggig person i klänning lyssnar uppmärksamt på talen.

På demonstrationen i Alexandria mötte jag beslutsamhet och till och med munterhet – så annorlunda mot frustrationen och vreden på de första protesterna mot Trump i vintras och våras.

Det vore naivt att förringa konsekvenserna av Trumps politik. Men man ska inte heller överdriva hans framgångar. Ibland drunknar de verkliga nyheterna i flöjter och trumpeter under en militärparad.

För ett par dagar sedan meddelade presidenten att migrationsmyndigheten ICE ska pausa räderna på hotell, restauranger och bondgårdar. USA kan inte undvara alla sina papperslösa arbetare.

Paraden i Washington avslutas med ett kort och jämförelsevis neutralt tal av Trump. Sedan blir det fyrverkerier. Ett ungt par ber mig ta en bild med mobilen. Mannen i sällskapet tjänstgör i försvaret, och säger att han är där för att visa sitt stöd för armén. Han tycker att paraden blev mycket mindre politisk än han hade befarat, och han är glad över det.

Share.
Exit mobile version