Kongressledamoten Troy Nehls från Texas är republikan på pappret, men låter mer som en monarkist i praktiken när han sammanfattar uppdraget.

Inget är viktigare än att lyda den tillträdande presidenten Donald Trump. Om Trump vill att kongressledamöterna ska hoppa en meter upp i luften och slå i huvudet, ja, då är det bara att ta sats. ”Vad det än är så behöver vi omfamna det. Alltihop. Vartenda ord”, sade Nehls till reportrar på Kapitolium strax efter valet i november.

Han är långt i från ensam om den inställningen.

Nu samlas den nya kongressen i Washington, med Republikanerna i majoritet i både senaten och representanthuset,

Då inleds ett stresstest för det politiska systemet i USA och den amerikanska formen av demokrati.

Dels rivstartar arbetet i senaten med att godkänna Trumps nomineringar. Den tillträdande presidenten är beredd att driva igenom sina utnämningar utan godkännande, genom att tvinga kongressen att ta uppehåll. Då åberopar han en regel för ”recess appointments” – som kom till för att täcka luckor i kongressens arbete, när senatorerna färdades till Washington med häst och vagn.

Dels ska techmiljardärerna Elon Musk och Vivek Ramaswamy inleda sitt arbete med att effektivisera statsapparaten. De hävdar själva att de stärker kongressens roll som lagstiftare, genom att upphäva tusentals regleringar som uppstått på initiativ av tidigare presidenter och administrationer. Men de är också beredda att begränsa kongressens inflytande över budgeten genom något som kallas ”impoundment” – där presidenten kan förhindra utbetalningar som godkänts av politikerna på Kapitolium.

Högsta domstolen kan få sista ordet. Där råder konservativ supermajoritet.

Det sägs ibland att grundlagsfäderna i USA inte kunde förutse en man som Donald Trump. Men möjligen var det precis en sådan figur som de hade i åtanke: En president som försöker spela kung eller Gud.


Det sägs ibland att grundlagsfäderna i USA inte kunde förutse en man som Donald Trump. Men möjligen var det precis en sådan figur som de hade i åtanke: En president som försöker spela kung eller Gud.

”Makt måste hejda makt”, konstaterade den politiska filosofen Charles-Louis de Secondat Montesquieu 1748. Grundlagsfäderna i USA tog intryck när de enades om förutsättningarna för Förenta staterna några årtionden senare.

Presidenten, kongressen och den högsta domstolen i USA ska kontrollera och balansera varandra. Den federala statens befogenheter begränsas av delstaternas rätt att bestämma. Den kortfattade grundlagen kompletteras av 27 författningstillägg. Så ska risken för maktmissbruk minskas och så ska medborgarnas frihet värnas.

Många presidenter har försökt stärka sin makt. Franklin D Roosevelt gjorde ett uppmärksammat försök att utvidga antalet ledamöter i Högsta domstolen, när domarna satte sig på tvären om The New Deal. George W Bush nonchalerade lagar mot tortyr i kriget mot terrorismen. Barack Obama rundade kongressen i militära attacker mot IS-grupper. Han fick också bakläxa från Högsta domstolen för utnämningar som gjorts under kongressens uppehåll.


Men forskare och konstitutionella experter varnar för att Trump kan pressa konstitutionen som ingen före honom.

Men forskare och konstitutionella experter varnar för att Trump kan pressa konstitutionen som ingen före honom. ”Jag tror att han betraktar makten som allomfattande och är beredd att bryta mot normer och prejudikat och kanske till och med undergräva institutioner för att nå sina mål”, säger historikern Lindsay Chervinsky till tidningen USA Today.

Det ironiska är att Trump har erövrat presidentposten genom att spela på den misstänksamhet mot makten som ligger till grund för det politiska systemet i USA. För åtta år sedan lovade han att rensa upp i träsket i huvudstaden. I årets valrörelse utmålade han rättsstaten som korrupt.

Men Trump och Maga–rörelsen är inte ute efter att begränsa de folkvaldas inflytande. De vill göra presidenten så stark som det bara går.

Därför försöker Trumps allierade framställda vinsten i presidentvalet i november som en jordskredsseger. Det är fel i sak: Trump erövrade de viktiga vågmästarstaterna med tydliga marginaler, men han var inte i närheten av Ronald Reagans eller ens Barack Obamas triumfer när det gäller de så kallade elektorsrösterna. Trump fick också fler röster än Kamala Harris nationellt, men stödet för den tillträdande presidenten stannade på 49,9 procent – alltså strax under majoriteten av väljarnas röster.

Man kan tycka att den diskussionen spelar mindre roll – han vann ju. Men debatten får betydelse, eftersom Trumplägret påstår att deras president har fått mandat från folket att göra precis vad han vill.

Fakta.Maktdelningen i USA

USA är en förbundsstat med 50 delstater.

Makten delas mellan delstaterna och den federala staten, och mellan olika institutioner på den federala nivån.

Presidenten står för den verkställande makten. Där ingår även cheferna för departementen och medarbetarna i Vita huset samt olika fristående myndigheter. Presidenten är både stats– och regeringschef samt överbefälhavare i USA.

Kongressen är den lagstiftande makten. Den består av två kammare –senaten och representanthuset – som ska klubba i stort sett alla lagar. Senaten ska även godkänna presidentens utnämningar och ratificera avtal med andra länder.

Högsta domstolen och de federala domstolarna utgör den dömande makten. Domarna kan bland annat ta ställning till om tillämpningen av lagarna följer vad som sagts i konstitutionen.

Delstaterna har bland annat självbestämmande i stora delar av straffrätten och många beslut om infrastruktur och regler för byggmarknaden och industrier. Styret i delstaterna bygger också på en maktdelning mellan guvernörerna, delstatsparlamenten och domstolsväsendet.

Nu får enskilda kongressledamöter i Republikanerna avgöra om de måste vara lojala med Trump som person eller lojala med det uppror mot makten som lade grunden för Maga-rörelsen.

Enklare uttryckt: Ska de hoppa? Eller vara lika bångstyriga som Trump och gå sin egen väg?

Kaoset runt budgeten i representanthuset före jul visar att Trump kan få svårt att stävja det uppror som han själv instiftat. Den tillträdande presidenten ville höja eller avskaffa skuldtaket för att få fria händer med sina satsningar. Men hans hot om att straffa motsträviga ledamöter föll platt. Den konservativa instinkten att banta budgeten blev viktigare.

Flera tunga senatorer har gjort klart att de inte tänker tillåta att Vita huset rundar dem i granskningen av Trumps kontroversiella kandidater.

Kanske blir de lika olydiga som Trump.

Detta händer nu – vägen till maktskiftet

3 januari. USA:s 119:e kongress samlas och nya ledamöter svärs in. Republikanerna har majoritet med siffrorna 53-47 i senaten och 219-215 i representanthuset. Republikanen Mike Johnson försöker bli omvald som talman.

6 januari. Fyraårsdagen av stormningen av Kapitolium. Kongressen ska bekräfta Trumps valseger. Vicepresidenten Kamala Harris leder mötet.

9 januari. Statsbegravning för den tidigare presidenten Jimmy Carter.

20 januari. Donald Trump svär presidenteden.

Share.
Exit mobile version