USA:s nygamla president Donald Trump firar sina 100 dagar vid makten med ett kampanjmöte i Detroit på tisdag kväll. Anhängarna har redan börjat sälja kepsar med texten ”Trump 2028”, trots att konstitutionen säger nej till en tredje presidentperiod.
Kanske förebådar kampanjmaterialet konungens återkomst. Det är inte så elegant som det låter.
Åtskilliga amerikaner hävdar att Trump gör precis det som han sade att han skulle göra. Han har inte lurat någon, säger anhängarna. Vi visste precis vad som skulle komma, betonar kritikerna.
Kanske menar båda sidor snarast att Trump är precis den president som han har lovat att vara: med mer nakna maktambitoner än någon av sina företrädare. Även när han agerar motsägelsefullt.
Trump har lovat att få ordning på hushållens ekonomi, men inlett ett tullkrig som får de globala marknaderna att skaka och riskerar att driva upp priserna på hemmaplan. Han har påstått att han kan skapa fred i världen, men hotar att annektera Kanada och erövra Grönland med våld. Han har slagit fast att han ska stoppa politiseringen av staten, men söker hämnd på åklagare och advokater. Han har bedyrat att han ska återupprätta yttrandefriheten – men jagar läckor till journalister, utmålar kritiska medier som illegala och drar in stöd till universitet som forskar om begrepp som mångfald och inkludering.
Precis som för åtta år sedan kommer åtskilliga rapporter om bråk och tumult i Trumpadministrationen. Men det går inte att blunda för att Donald Trump har återvänt till Vita huset med starkare disciplin och större fokus. Det sporrar snarare än tyglar hans ambitioner.
De senaste 100 dagarna kan beskrivas som en systematisk attack på grundläggande principer som gällt i USA i hundratals år. I Björn af Kleens och Pontus Hööks reportage från Maine talar motståndarna om att återuppta kampen från frihetskriget.
Historiens vingslag är lätta att förnimma när bygdehistorikern Herb Adams står på en kyrkogård i New England och pratar om revolutionen. Han delar efternamn och gener med en jurist som blev USA:s andra president. Grundlagsfadern John Adams slog fast fundamentet för den amerikanska republiken: en nation av lagar, inte män.
I USA:s konstitution från 1788 är maktfördelningsprincipen central. Presidenten har den verkställande makten, men kongressen stiftar lagarna och Högsta domstolen uttolkar konstitutionen. Tanken är att de ska hålla varandra i schack, för att förhindra despotism och envälde. Man kan till och med hävda att grundlagsfäderna var mer angelägna om att skapa en fungerande rättsstat än att försäkra sig om att all makt utgår från folket.
I forskningsprojektet Bright line watch varnar flera hundra statsvetare och demokratiexperter för att USA är på väg att förändras i grunden, från en liberal demokrati till så kallad auktoritarianism. Det är ett styrelseskick som karaktäriseras av kraven på absolut åtlydnad och begränsningar av medborgarnas friheter.
Kanske kan Trumps återkomst till Vita huset framför allt betraktas som ett exempel på hur en egenmäktig ledare använder folkviljan för att undergräva principerna för rättsstaten. Han har tagit kommando över kongressens beslut om budgeten och internationella handelsavtal. Han ignorerar eller hånar domstolarna, när de beordrar administrationen att bromsa eller upphäva beslut som kan strida mot konstitutionen.
Idealet är maktkoncentration, inte maktfördelning. Det enda som tycks kunna tygla Trump är en institution som grundlagsfäderna förbisåg – marknaden.
På sätt och vis är det häpnadsväckande att se hur en republikansk president utmanar konstitutionen. Konservativa företrädare brukar betrakta grundlagen som en helig skrift. Tre av domarna i Högsta domstolen fick sina poster av Trump. Under de kommande åren testas deras lojalitet. Gäller den presidenten eller grundlagsfäderna?
Idealet är maktkoncentration, inte maktfördelning
På det senaste omslaget till tidskriften Time framträder Trump med vitnat hår och en djup bekymmersrynka i den brunsprejade pannan. Han fyller 80 år sommaren 2026, några veckor innan USA firar 250-årsminnet av självständighetsdeklarationen och revolten mot den brittiska kungamakten.
Journalisten i Time ställer en fråga om John Adams reservation om republiken och inflytandet från starka män.
”Jag håller inte med till 100 procent”, svarar Trump.
Läs också: Löften som Trump infriat och brutit under de 100 första dagarna
Läs också: Här växer motståndet mot Trumps nya USA