Med en kärleksförklaring till Kanada och kanadensarna väljer Justin Trudeau att tacka för sig. Han lämnar ledarskapet för Liberalerna så fort en efterträdare är på plats. Han har begärt att arbetet i parlamentet tar paus till den 24 mars.
– Jag kan inte leda partiet i nästa val om jag måste ägna mig åt interna strider, konstaterade han vid en presskonferens på måndagen.
Justin Trudeau tillträdde som partiledare för Liberalerna år 2013 och utsågs till premiärminister den 4 november 2015. För att få lite perspektiv: demokraten Barack Obama var fortfarande president i USA och socialdemokraten Stefan Löfven var ganska nytillträdd statsminister i Sverige. Regeringen i Storbritannien leddes av David Cameron och Tories, kristdemokraten Angela Merkel var förbundskansler i Tyskland och socialistledaren François Hollande president i Frankrike.
Det är mycket länge sedan i internationell politik.
På den tiden var Justin Trudeau den unga och dynamiska ledaren i kretsen av stats- och regeringschefer. Hyllad som en rockstjärna på hemmaplan. Låt vara att han egentligen var kanadensisk politiks största nepobaby, son till den tidigare premiärministern Pierre Trudeau.
Tidsandan var en annan, och en progressiv liberal politiker kunde nå stora framgångar med löften om att ta kampen mot klimatförändringarna och ge urbefolkningen upprättelse för historiska övergrepp. Trudeau legaliserade marijuana, byggde ut barnomsorgen och slog vakt om en generös migrationspolitik.
Men stjärnglansen mattades med tiden.
Vid 53 års ålder får Justin Trudeau finna sig i att vara föredetting.
Hans senaste insats som premiärminister var att försöka hantera det nya handelskriget med USA. Den tillträdande presidenten Donald Trump har hotat att införa 25-procentiga strafftullar på varor som importerats från Kanada.
I slutet av november gjorde Trudeau en blixtvisit på Trumps privata högkvarter Mar-a-Lago i Florida. Det gick sådär. Trump skämtade om att Kanada kunde bli en delstat i USA och att Trudeau fick finna sig i rollen som guvernör. Många kanadensare drog inte på munnen.
De hade redan tröttnat på Trudeau. Prisökningarna plågar Kanada precis som grannlandet USA. Budgetunderskottet är större än väntat. Enligt opinionsmätningarna går Liberalerna mot ett svidande bakslag i parlamentsvalet senare i år.
Den 17 december avgick finansministern Chrystia Freeland. I sitt avskedsbrev riktade hon svidande kritik mot Trudeau och vad hon beskrev som slösaktigt politiskt trixande med skatterabatter och engångscheckar till befolkningen. Hon betonade att Kanada måste ta hotet om ett nytt handelskrig ”extremt allvarligt”.
Under de senaste veckorna har en rad liberala parlamentsledamöter och flera regionala parlamentsgrupper uppmanat partiledaren att lämna över makten. Till slut blev situationen ohållbar. Trudeau fick ge upp drömmen om en fjärde, historisk valseger.
Nu försvinner ännu en liberal profil i internationell politik. Blickarna riktas mot ännu en konservativ politiker med förkärlek för hårda påhopp på motståndare och medier. Pierre Poilievre, 45, partiledare för Kanadas konservativa parti, har varit skicklig på att fånga upp missnöjet bland väljarna under pandemin. Han kopplade greppet om partiet efter att ha ställt sig bakom de uppmärksammade lastbilsprotesterna 2022.
Poilievre har uppmärksammats och hyllats av Trumpallierade som techmiljardären Elon Musk och journalisten Megyn Kelly. Kanske tystnar lovorden om han tar hem segern i parlamentsvalet, som ska hållas senast i oktober. Bråket om tullarna kan bli utdraget.
Läs mer:
Trudeau – den unga stjärnan som förlorade lyskraften
