Kameraväskan ligger i ett hörn i halltrappen. Likt en brandman är Karin Thorell alltid redo.
– Om jag tittar ut och ser ett djur vill jag snabbt kunna ta bilder.
Hemma i villan i byn Vännäsberget utanför centrala Överkalix är Karin Thorells intresse för att porträttera djurlivet både tydligt och synligt. På mobilskalet har hon ett kollage av sina egna djurbilder. På övervåningen står travar av förstoringar lutade mot väggen och bokhyllorna är sprängfyllda av fotoalbum.
– Att ha bilder och filmer på allt jag är med om ser jag som en rikedom. Om jag inte haft bilderna och filmerna skulle jag inte tro på allt jag varit med om.
Kaffet i perkolatorn puttrar i bakgrunden. Karin Thorell är 64 år men djurintresset började redan när hon var fyra-fem år berättar hon.
– Jag minns att jag var liten och samlade på insekter i burkar. Efter att jag hade tittat på dem släppte jag ut dem såklart.
– Jag sökte bland grenar och i diken. Fast det gör jag fortfarande för att fota insekter. De är så vackra.
Från köksfönstret ser hon huset där hon växte upp. Tillsammans med föräldrarna var hon ofta ute i skogen bakom husknuten. Samma tallskog som där hon i dag har sett otaliga djur. Hon rabblar upp oändliga djurupplevelser från minnet. Som ekorren Bettan som återkom under flera år.
– Men en dag var det som att hon tog farväl. Hon sprang runt huset, tittade på mig och försvann. Jag har nog haft 30 ekorrar som har ätit från mina händer.
Hon berättar om domherrarna som åt frön ur handen.
– Jag såg hur hanen lockade på honan, han flyttade på sig för att hon skulle få bättre plats på min hand. Jag såg hur mycket han tyckte om henne.
Med kameran i ena handen stänger hon ytterdörren bakom sig och går ut på tomten. I träden kvittrar fåglarna men ännu är det några veckor kvar tills djuren kommer till gården för att häcka.
På altanen har hon byggt en plats där djuren kan äta. För att minska spill har hon lagt en liten matbytta i en större, och ovanför hänger ett hemmabyggt tak.
– Maten får inte bli blöt.
I busken bredvid hänger fågelmatare. Runt om i träden finns fågelholkar uppsatta. Men exakt hur många holkar hon har blir en svår fråga att svara på. Först behöver hon räkna högt.
– Nio sparvholkar, två holkar till ekorrarna och en holk till kniporna.
Hon lägger ut sina bilder och videor på sociala medier. Hon har över tiotusen följare och responsen har varit översvallande.
– Många uppskattar den glädje djuren skänker när det är krig och oro i omvärlden. Djuren berör många.
Hon önskar att fler tog sig ut i naturen, speciellt barn.
– Idag får vi så många intryck att enkelheten som naturen kan erbjuda glöms bort. Om fler skulle vara ute mer skulle de få mer respekt för naturen och djuren tror jag.
Hon har svårt att sätta ord på vad hennes band till djuren betyder.
– Tid och rum försvinner. Jag skulle kunna vara ute i skogen hur länge som helst. Känslan att vara nära djuren är obeskrivlig.
Tips.Karin Thorells bästa knep för att fota djur
*Mycket tålamod är a och o. Det tar tid att vinna djurens förtroende.
*Erbjud djuren något de tycker om. En ekorre vill gärna ha frön medan en lavskrika gillar korv. Var nära ett matställe som du redan har. Då kan djuren vänja sig vid att du finns där maten finns.
*Det ska vara på djurens villkor, det tar tid att få djuren att komma till en. Det kan vara så att djuren inte alls får något förtroende för dig.
Läs mer:
Räv tog färjan från Storbritannien till USA
Kon Veronika använder verktyg – första dokumenterade fallet i världen
DN-fotograferna väljer sina bästa bilder från 2025
