En av Danmarks mest skandalomsusade kvinnor har slagit huvudet i en dörrkarm och fått hjärnskakning. Vår första intervju flyttas fram. Nu har Katherine Diez försovit sig, fått ”ett obehagligt meddelande” från en bokbloggare och drabbats av ”fullständig panik”.
Sedan står hon där i dörren till förlagets ljusa mötesrum, i beige stickad klänning med polokrage, blonda Hollywoodlockar och stilettklack med spetsig tå i svart mocka. Ber tusen gånger om ursäkt.
– Det är tur att jag går på ångestdämpande medicin, säger hon.
Några klunkar mineralvatten senare talar hon öppet om sin egen fåfänga.
– De har tjänat bra pengar på min törst efter erkännande, min törst efter de fina sällskapen, säger Katherine Diez.
Hon syftar på Berlingske, Danmarks äldsta dagstidning. I fyra år skrev hon krönikor och litteraturkritik för den anrika morgontidningen.
Katherine Diez var oväntad. En influencer som kommenterade Mahlers femte symfoni och var stamgäst både på operan och på botoxklinik.
Än mer känd blev hon med två högst offentliga kärleksrelationer. Först som ”ministerfru” till Danmarks dåvarande klimatminister Dan Jørgensen (S), numera EU-kommissionär. Senare med en av landets mest omhuldade kulturmän, Adam Price, känd tv-personlighet och manusförfattare till serier som ”Borgen”.
I januari 2024 avslöjades att Katherine Diez hade plagierat delar av sina texter. Berlingske lät en erfaren grävjournalist göra en undersökning och resultatet var nedslående. I 13 av totalt 94 recensioner och krönikor var det tal om plagiat. De flesta påträffades i Katherine Diez recensioner av utländsk litteratur.
Adam Price lämnade henne och kungjorde uppbrottet på sociala medier.
– Jag förlorade allt. Mitt förhållande, mitt hem, min inkomst, mitt goda namn och rykte. Jag har känt en sådan enorm skam, säger Katherine Diez.
I åtta månader är hon tyst. Sedan dimper hennes självbiografi, ”I egen barm”, ner på bokdiskarna och helvetet brakar lös.
På Diez förlag, People’s Press, har förlagschef Line Miller rådgjort med jurister och stålsatt sig. Hon har känt på sig att det skulle bli ”vildt”. Hur galet kunde hon ändå inte förbereda sig på.
När boken kommer ut den 1 oktober 2024 är det sexskildringarna med Adam Price som vållar hätsk debatt. Chefredaktörer och förlagschefer går i taket. Och Adam Price själv överväger att ta saken till domstol.
För förlaget är det delvis goda nyheter. Boken tar sig snabbt in på bästsäljarlistorna och på biblioteken ställer sig tusentals nyfikna danskar i kö till ett exemplar.
Det blir en fråga om yttrandefrihet. Hur ingående beskrivningar av kända mäns sexliv kan man tillåta sig?
Redan med sin allra första recension i Berlingske 2018 orsakar Katherine Diez uppståndelse. På Instagram lägger hon ut en bild på sig själv i sängen och romanen ”32 centimeter” av Morten Sabroe uppslagen över brösten. ”Jag går i säng med mitt arbete”, skriver hon – och skapar debatt om huruvida man måste vara ful för att kunna syssla med litteraturkritik.
På Berlingske myser redaktörerna och Katherine Diez förstår vinken.
– Jag skrev rätt provocerande krönikor och tidningen älskade det för att det gav så många klick.
Hon känner sig viktig och njuter av att se sitt namn i den fina tidningen. Men Katherine Diez, som vuxit upp utanför Århus på Jylland, vill ha mer.
– Jag kommer från landet och har alltid velat vara något bättre, något finare, något större. Jag ville så gärna vara med i den köpenhamnska parnassen, den där kultureliten som menade att jag inte var god nog.
Förhållandet med den socialdemokratiske klimatministern Dan Jørgensen späder på fascinationen för Katherine Diez. I september 2019 visar han henne runt i parlamentet på Christiansborg efter stängning. De hamnar i vad Katherine Diez skämtsamt kallar en ”het omfamning” i rummet som tillhör den socialdemokratiska riksdagsgruppen.
Katherine Diez flyttar in hos ministern på en av Köpenhamns tjusigaste adresser. De blandar sina böcker och går på nyårsmiddag hos statsminister Mette Frederiksen och hennes man på Marienborg.
Men det finns saker med Katherine Diez som blir problematiska för politikern Jørgensen. Det ser inte bra ut med reklamen för botox och hennes uttalanden om att hon inte kan identifiera sig med ”leverpastejs-Danmark”. Hon känner sig kringskuren och får allt svårare att skriva.
– Jag blev konform. Det var någon som sa att jag blivit tråkig.
Katherine Diez är perfektionist – besatt av skönhet och ungdom. Bekymmersrynkan i pannan är sedan länge utslätad och näsan opererad. ”Jag är helt enkelt skiträdd för att förfalla”, skriver hon i boken.
Titeln ”I egen barm” får på så vis flera betydelser. I första hand syftar den på ordspråket ”att gripa i egen barm”, alltså att man ska rannsaka sig själv innan man pekar ut andras fel och brister. Men i Diez fall får den också en mer profan innebörd: ”Det är min egen barm, jag har själv betalat en del av den.”
Upptagenheten av skönhet har hela tiden varit en del av ”fenomenet” eller ”mysteriet” Katherine Diez, förklarar Line Miller, förlagschef på People’s Press och ytterst ansvarig för utgivningen av ”I egen barm”.
– En sak är snobberiet kring klass. Det handlar om att medelklassidealen ska göra sig gällande i den tänkande klassen. Det vill säga: Du ska se naturlig ut! Där är ju Katherine iögonfallande på många punkter, det skulle hon också själv säga, konstaterar Line Miller.
– Självklart skulle hon inte ha gjort det hon gjorde, säger Line Miller och syftar på den skrivande människans dödssynd: plagiaten.
Samtidigt är mediedrevet i samband med plagiatavslöjandet något av det värsta hon sett i dansk offentlighet.
– Katherine blev utsatt för ett fullständigt ojämförligt mediehat. Alltså verkligen en 120 hästars-shitstorm och en väldigt fetischistisk vrede, säger hon.
Katherine Diez hade provocerat länge. Det gjorde skadeglädjen större när hon slutligen föll, tror Line Miller.
– Det finns något av Ikaros-myten över det. Många uppfattar det som att hon flugit för nära solen.
Katherine Diez är förstås beredd på frågan, men tycks ändå uppenbart besvärad när den kommer.
Varför plagierade du?
– Jag har ju försökt hitta svar på det själv. Jag har aldrig haft tanken att jag ska sitta och lura människor. Jag har bara varit riktigt dum.
Redan när avslöjandet började rulla i pressen la sig Katherine Diez platt. Hon skrev på Instagram att hon ”varit en idiot”.
I boken är delen om själva plagierandet ändå relativt snabbt överstökad. Kanske önskade hon vara mer beläst och originell än hon var, skriver hon. Hon berättar att hon samlade på vackra meningar och viktiga citat, som blandades slarvigt med egna noteringar.
Det låter nästan som att det bara råkade ske. Hur medvetna var plagiaten?
– Det låter kanske konstigt, men jag tänkte inte att det jag gjorde var fel. Jag tror att det kom ur desperation. Jag har velat prestera mer än jag kunde.
I boken beskriver Katherine Diez hur hon precis efter avslöjandet pratade i telefon med en kollega i branschen. Diez grät och undrade över allt det som varit hennes egen text, hennes egna tankar, ”betyder de ingenting nu?”
– När det här hände var jag inte längre hon som hade arbetat hårt. Jag var bara hon som fuskade. Det gör riktigt ont.
Med boken väljer du ju att fortsätta vara i offentligheten. Du hade ju också kunnat bara dra dig tillbaka?
– Nej, det hade jag aldrig någonsin kunnat. Jag har blivit behandlad som en mördare, som en stor förbrytare. Och min berättelse har tagits ifrån mig. Det kan jag bara inte leva med.
Det tar slut med ministern Dan Jørgensen. Våren 2022 blir Katherine Diez i stället stormande förälskad i den 22 år äldre manusförfattaren Adam Price. När de till slut offentliggör förhållandet i samband med Folkemødet på Bornholm, Danmarks motsvarighet till Almedalsveckan, är Katherine Diez lycklig.
Hon blir varnad för att Adam Price i tidigare förhållanden ska ha bedragit, ljugit och varit otrogen. Katherine Diez väljer att ignorera olyckskorparna. Hon skriver att hon blir som besatt. Ätstörningen hon haft sedan tonåren förvärras. I boken berättar hon hudlöst om ett allt mer destruktivt liv, med ångestanfall och ett tilltagande missbruk av kokain och alkohol.
Men hon skriver också detaljerat om sitt och Adam Prices sexliv. Hur hon, helt av fri vilja, överskrider sina gränser – men mår allt sämre och till slut glider in i en depression.
När plagiatskandalen briserar och Adam Price lämnar henne skriver Se og Hør braskande rubriker: ”Nu har det hänt: Farväl lyxliv!”
Vid det laget har Katherine Diez svårt att komma ur sängen. Hon blir beroende av bensodiazepiner för att kunna ”falla ner” och slappna av. Hon vill inte leva längre.
Åtta månader senare är boken tryckt och klar. Många danska chefredaktörer är eniga: Diez och förlaget går för långt. De allra flesta danska medier väljer av pressetiska hänsyn att inte sprida vidare de intima detaljerna.
Jyllandpostens chefredaktör är ”mållös”.
– På Jyllandsposten måste vi stå för vår egen pressetik. Och där går gränsen på ett helt annat ställe än den tydligen gör på People’s, säger Marchen Neel Gjertsen i sin egen tidning.
Knud Brix, chefredaktör för kvällstidningen Ekstra Bladet, är tydligt upprörd i medieprogrammet ”Presselogen” på TV2.
– Om vi okritiskt återger det här gör vi oss skyldiga till samma sak som förlaget, nämligen att vara helt under täcket hos någon som inte har gett sitt medgivande till det.
Adam Price själv har några dagar före utgivningen fått läsa delar av manus.
”Mycket av det beskrivna känner jag inte igen och jag har inte gett samtycke till att hon för vidare sina subjektiva beskrivningar eller tolkningar av vårt privata liv ihop”, skriver han på Instagram och menar att hon medvetet valt att kränka ”privatlivets helgd”.
I ”Presselogen” beskriver han sig som ”relativt tjockhudad”, men konstaterar att den totala publiciteten kring boken varit påfrestande, inte minst för de personer som står honom nära.
– Det finns också barn i det här fallet. Familj, vänner och kollegor som blir drabbade, säger han.
Bokförlag lyder inte under det medieetiska systemet – och har all frihet att gå längre än medierna. Brottsbalken däremot – den gäller alla.
En professor i medierätt, Sten Schaumburg-Müller på Syddansk universitet, säger i Politiken att tydlig rättspraxis saknas.
– Men med Katherine Diez bok kan vi vara där, att några beskrivningar är så detaljerade, att vi är på gränsen till vad man har rätt att berätta om sitt eget liv.
Flera i debatten refererar till ett fall i Finland, där en kvinna 2007 gav ut en bok om sitt förhållande till den dåvarande statsministern. Kvinnan dömdes senare i finländska domstolar, men också vid Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter. Där kom man fram till att alla har rätt att berätta sin historia, men att bokens detaljerade beskrivningar av statsministerns sexliv gick över gränsen.
Andra kommer till Katherine Diez försvar. Författaren Carsten Jensen medger i ”P1 Debat” att han först var skeptisk till boken, men sedan läst med stigande intresse.
– Jag erkänner: jag blev konvertit! Jag tycker det är en fantastisk bok.
I sociala medier noterar litteraturvetaren Elisabeth Møller Jensen att Katherine Diez bok visserligen är tunn och skissaktig – men att hon har all rätt att skriva som hon gör. Hon citerar kort och gott författaren Tove Ditlevsen:
”Det är omöjligt att skriva memoarer utan att nämna de människor som påverkat ens öde, för man hänger ju inte och dinglar i tomma intet.”
På Bistro Bohème ger hovmästaren oss ett avskilt bord vid ett av de stora fönstren, men hans entusiastiska presentation av dagens smörrebröd övertygar inte. Katherine Diez tar chèvre chaud och ett glas vitt, sancerre, precis som hon brukar.
Varför var det så viktigt att ha med detaljer om ditt och Adam Prices sexliv?
– Jag tycker inte att det är så många detaljer, du skulle bara veta vad som inte är med. Man kan inte skriva om sitt liv och samtidigt censurera sig själv. Det kunde varit värre, trust me.
Det är inte första gången folk blir arga när en kvinna skriver öppet om sitt privatliv, säger Katherine Diez.
– Suzanne Brøgger har gjort det före mig. Och det finns människor som blivit sura för det. Som författare måste du vara en smula orädd, annars kan man lika gärna låta bli.
Har det spelat roll att Adam Price är en man med mycket makt?
– Ja, han har verkligen stor makt. Och det har ju inte hänt honom något. Han har inte förlorat något.
Rent privat får man ju ändå säga att han lidit skada. Han har själv tagit upp att han har barn och så vidare.
– Varför skulle det vara mitt ansvar? Då får de uppföra sig bättre.
En del har menat att det handlar om hämnd. Vad säger du om det?
– Det är vad man kan förvänta sig när man lever i ett patriarkat som vill att kvinnor håller tyst. Man anklagas för att vara en bitter kvinna.
Katherine Diez är uppenbart irriterad.
– Nå, säger hon. Skål!
Tillbaka på People’s Press erbjuder förlagschef Line Miller sina gamla utslitna tofflor, om Katherine Diez skulle behöva vila fötterna.
Här har man hela tiden hävdat att Diez bara berättar de detaljer ur kärlekslivet som är nödvändiga för att man ska kunna förstå hennes historia.
Line Miller är förvånad över hur hårt flera chefredaktörer gått åt utgivningen.
– Med tanke på hur begeistrade danska chefredaktörer brukar vara i frågor om yttrandefrihet är det anmärkningsvärt att de kring denna lilla affär tycker: Nu måste det fan vara slut! Det är tankeväckande, säger Line Miller.
Även förlagschefer har varit kritiska till utgivningen och lyft frågan om huruvida Katherine Diez är mentalt och psykiskt redo för att ge ut boken. Line Miller fnyser åt resonemanget.
– Om du inte ska ha möjlighet att själv få berätta din historia, vad finns då kvar? Det är ju ett enormt hyckleri! Danska medier kan få lov att krossa henne, vecka ut och vecka in. Då är det ingen som tänker på hennes psykiska hälsa. Men när hon för första gången kan tjäna pengar på sin egen berättelse, då ska vi prata om hur hon mår.
Det är en underlig historia. Är det Price eller Diez det är synd om? I november beslutar sig Adam Price för att inte vidta rättsliga åtgärder, med hänvisning till den mediebevakning det skulle föra med sig. Med boken har Katherine Diez onekligen lyckats göra comeback i den danska offentligheten.
Men det finns de som varnar för sammanblandningen av personlig sårbarhet och strategisk kommunikation. Skribenten Hannah Færge påminner i en artikel i Politiken om att Katherine Diez – genom att berätta om ätstörningar, missbruk och depression – gör det nästan omöjligt för publiken att kritisera henne.
Vid Nyboderhusen på Østerbro i Köpenhamn fastnar Katherine Diez stilettklack i en glipa i den gamla kullerstenen. Hon tvingas sätta sig på huk för att slita loss den.
Danmark är ett litet land, säger hon. Kanske för litet för någon som hon.
– Det finns inte plats för några stora armrörelser. Det finns inte plats för att göra fel.
