Eventuellt har ni sett klippen vilka har snurrat på sociala medier de senaste månaderna och som jämför väderleksrapporten i Grekland med den i Tyskland.
Det är inte innehållet i prognosen som är poängen.
Utan hur den levereras.
En korrekt tysk meteorolog ställs mot den dansande och hoppande Eleni Tsolaki som presenterar det grekiska vädret. Tsolaki levererar sina prognoser som om 12 grader och småmulet i Aten var det bästa som hänt henne.
Någonsin.
”Wow, vilket härligt sätt att vakna på” skrev Tesla-chefen Elon Musk.
Även han har fått upp ögonen för det grekiska solskenet.
I dagarna kom nya tillväxtsiffror för Europa. Tillväxten var 0.3 procent i eurozonen under årets tre första månader. Det var bättre än vad många bedömare förväntade sig. Dessutom ligger inflationen på 2,4 procent (alltså nära den europeiska centralbankens inflationsmål) .
Mycket tyder på att banken nu kommer att börja sänka räntan i juni.
Grejen med det europeiska vädret är dock att det inte är enhetligt. Europa försöker dansa fram till tillväxt i olika takt. Och det har vi förstås hört förr. Minns ni eurokrisen?
I åratal skrevs det om att Sydeuropa och Nordeuropa levde i två olika ekonomiska verkligheter. Fast då var poängen att de flitiga nordborna fick sina ekonomier att växa med hjälp av bilexport och lutherska värden medan de lata sydeuropéerna mest käkade fetaost och EU-subventioner.
Saker förändras dock och vem hade för tio år sedan kunnat tro att Greklands ekonomiska indikatorer skulle vara bättre än Tysklands?
Grekland växte förra året med 1,2 procent, den grekiska aktiemarknaden gick upp 43,8 procent mellan 2022 och 2023 och tidningen The Economist utsåg landet till ”årets ekonomi” (som om det hela var någon form av Melodifestival.)
Jämför detta med Tyskland som knappt har växt alls sedan den stora pandemin, drabbats hårt av energikrisen och just nu har svårt att sälja sina bilar utomlands. The Financial Times konstaterade att Sydeuropas fyra största ekonomier, Italien, Spanien Portugal och Grekland har växt fem procent mer än Tyskland sedan 2017.
”Europas eftersläntrare har blivit Europas ledare” skrev The New York Times i veckan. Det var med anledning av de senaste europeiska tillväxtsiffrorna som visade att Spanien växte 0,7 procent under första kvartalet 2024. Tidningen konstaterade att Sydeuropa har genomfört många ekonomiska reformer det senaste decenniet medan Tyskland har blivit en sedelärande historia gällande vad som kan hända om ett land slutar bedriva framåtsyftande ekonomisk politik.
Stöddighet leder nästan alltid till stagnation. I den bemärkelsen är världen rättvis.
Tysklands ekonomi är exportinriktad och har drabbats av hur de ökande spänningarna i världspolitiken har förändrat världshandeln. Den som likt tyskarna har Kina som största handelspartner och är beroende av rysk gas har behövt ställa om.
Och Tyskland har än så länge haft svårt med detta.
Södra Europa däremot har tjänat mycket pengar på turism sedan pandemirestriktionerna försvann och drabbats mindre av energikrisen. Grekerna är glada över stora investeringar från företag som Microsoft och Pfizer och i Spanien har finanssektorn gått bra. Sydeuropa fick också mycket pengar från resten av EU i pandemistöd eftersom deras befolkningar drabbades så hårt av viruset.
Under eurokrisen för tio år sedan sades det så mycket elakheter om Sydeuropas förmåga att bedriva ekonomisk politik att man unnar regionen viss mallighet för tillfället. Å andra sidan måste man vara medveten om att dessa ekonomier inte har sprungit om någon.
De försöker fortfarande komma i kapp.
Eurokrisen orsakade djupa lågkonjunkturer och krävde stora internationella räddningspaket. Länderna i södra Europa tvingades strama åt till priset av massarbetslöshet och dramatiskt ökande fattigdom. Chocker av sådan magnitud tar lång tid att komma ur. Den starka tillväxten sedan 2017 har bara delvis gjort att dessa ekonomier har återhämtat sig.
Därför är dagens rubriker i internationell affärspress om ett tudelat Europa där syd växer snabbare än nord ganska missvisande. Trots att de förstås stämmer i sak.
Vad som egentligen har hänt är att Europa har blivit mer enhetligt. Eftersom Tyskland går långsammare och Grekland snabbare hamnar länderna närmare varandra. Den europeiska centralbankens jobb har därmed blivit enklare. Ett av de stora (och rimliga) argumenten mot euron brukade ju var att Tyskland och Grekland var alldeles för olika ekonomier för att kunna ha samma ränta. Detta är ett mindre problem i dag.
Vädret i Europa är mer likartat.
Trots omfattande kulturella skillnaderna gällande hur det presenteras.
Läs mer: Fler krönikor av Katrine Kielos-Marçal
