2024 var året när ”turismofobin” på allvar kom till Europa. I Barcelona attackerade tusentals lokalbor uteserveringarna på Las Ramblas. ”Åk hem” ropade de och sköt på turisterna med vattenpistoler. ”Go f*cking home” var samtidigt budskapet till besökarna i Malaga.
Klistermärken uppsatta över stan talade sitt tydliga språk.
På Teneriffa har Airbnb anklagats för att vara en ”cancer som äter upp ön”, Venedig har infört inträdesavgift och den pittoreska franska ön Île-de-Bréhat har gått så långt som att begränsat antalet turister som över huvud taget får sätta sin fot på ön.
I alla fall under högsäsongen.
Här i London är det lugnare. Trots horder av utländska besökare sträcker sig den brittiska turismofobin till mild irritation över folk som är dumma nog att ta tunnelbanan mellan Covent Garden och Leicester Square (”Promenera istället, för helvete! Det går snabbare!”).
Londonborna är dock medvetna om att de själva hör till en av världens mest fruktade turismgrupper: ”engelsmän utomlands”.
Förra året finansierade Nederländerna en kampanj direkt riktad mot brittiska män mellan 18 och 34. Den som hörde till denna demografi…kunde drabbas av annonser vilka informerade om hårda holländska poliser samt att den som nuförtiden pissar ner i Amsterdams kanaler måste böta motsvarande 140 pund
Förra året finansierade Nederländerna en kampanj direkt riktad mot brittiska män mellan 18 och 34. Den som hörde till denna demografi och googlade begrepp som ”svensexa Amsterdam” eller ”billigt hotell Amsterdam” kunde drabbas av annonser vilka informerade om hårda holländska poliser samt att den som nuförtiden pissar ner i Amsterdams kanaler måste böta motsvarande 140 pund.
Det var dock förra året. Denna sommar har turismofobin växt sig så stark att den börjar diskuteras som ett ekonomiskt problem i europeisk affärspress. Kommer amerikanerna verkligen fortsätta komma hit om de blir beskjutna?
Med vattenpistoler.
Turismnäringen beräknas dra in 800 miljarder euro till den europeiska ekonomin under 2024. I Lissabon har borgmästaren nyligen kunnat sänka inkomstskatterna. Varför inte? Turismen ledde till 8,2-procentig tillväxt förra året, den portugisiska huvudstaden rustar upp sina förfallna delar och planerar för höghastighetståg till Madrid.
Resan kommer att ta tre timmar.
Men enligt OECD Tourism Trends and Policies 2024 har turismsektorns återhämtning sedan den stora pandemin varit ojämn. Vissa delar av världen öppnade upp senare och krigen i Ukraina och Mellanöstern har begränsat människors resande till dessa regioner. Just södra Europa har dock tagit emot inte bara rekordmånga européer utan även horder med amerikaner.
Och det har att göra med den rekordstarka dollarn.
Europa har blivit billigt.
I USA är historien förstås den motsatta. Folk vill inte längre åka dit eftersom det kostar skjortan. Resandet in i USA är fortfarande 16 procent mindre än vad det var innan pandemin. Turismen till Europa däremot har redan överstigit de nivåer som den låg på innan viruset kom.
Men framför allt har turismvågen ställt de senaste decenniernas ekonomiska berättelse om Europa på sitt huvud. Under 2010-talet var det Tyskland och andra nordeuropeiska ekonomier som drog kontinenten ut ur krisen genom att exportera bilar (inte minst till Kina).
Länderna i Sydeuropa var kontinentens skuldtyngda problembarn. Turismboomen i södra Europa har förändrat detta narrativ. Italien, Spanien, Grekland och Portugal växer så det knakar.
Samtidigt som inte minst den tyska ekonomin krisar.
Vad är då lösningen på den växande turismofobin? Bör vi övertala amerikanerna att åka till München istället för Mallorca?
Nja. Då är det onekligen enklare att höja skatterna.
Bhutan har en turismskatt på 100 dollar per natt. Kanske hade något sådant kunnat lugna den vattenpistolbeväpnade befolkningen i Barcelona? För där är turismskatten bara 6.75 euro per dag.
Pengar från turistskatter kan sedan investeras i den lokala ekonomin. De kan till exempel gå till nya bussrutter. Så att det inte blir så trångt i kollektivtrafiken. Särskilt mellan Covent Garden och Leicester Square.
Men först och främst bör den växande turismofobin botas med bostadspolitik. Flera städer i Europa har tagit steg mot att förbjuda Airbnb. När folk hyr ut sina lägenheter till turister pressar det upp hyrorna. Snart har vanligt folk inte råd att bo längre. Europas städer förvandlas till museum för amerikaner. Och visst kan du ta inträdesavgift till dessa museer.
Men folk måste ju också kunna leva.
Som ett av plakaten i en demonstration mot turism på Kanarieöarna nyligen uttryckte saken: ”Ja till turism. Men inte på det här sättet.”
Läs fler artiklar av Katrine Kielos-Marçal
