”Alla finansiella bubblor bygger i grund och botten på en bra idé. Folk tar den bara för långt” sa hedgefond-miljardären Seth Klarman.
Kanske ligger det något i analysen. På senare år har till och med den holländska tulpanmanin på 1600-talet fått något av en upprättelse. Historien om hur folk dränkte sig i Amsterdams kanaler eftersom de hade förlorat så mycket pengar på att spekulera i tulpanlökar brukade återberättas som ett varnande exempel om marknadens inbyggda galenskap.
Fast i dag vet historikerna att mycket av detta är en saga. Även en högt respekterad ekonom som John Kenneth Galbraith råkade i sitt klassiska verk om finansiella bubblor förlita sig på uppgifter vilka i själva verket byggde på holländska satiriska sånger.
Inte på verkligheten.
Ingen dränkte sig i några kanaler. Den holländska ekonomin tuffade på helt oberörd samtidigt som priset på tulpanlökar kollapsade år 1637. När historikern Anne Goldgar undersökte saken kunde hon bara finna 37 exempel på folk som hade betalt mer än en årslön för en tulpanlök.
Kanske var det rentav inte ens särskilt irrationellt att investera i tulpaner? Dessa blommor var nya och eftertraktade. 37 idioter tog det hela lite långt. Men mer än så var det kanske inte.
En helt vanlig bubbla.
Denna sommar började världens börser plötsligt att rasa. Den utlösande faktorn var en räntehöjning i Japan. Samtidigt visade data från USA att allt kanske inte var ekonomisk frid och fröjd därborta som många analytiker hade antagit. Men det pratades också omedelbart om att börsraset den 24 juli kanske skulle komma att gå till historien som början på slutet på ”AI-bubblan”.
Ni kanske minns IT-kraschen. Den 10 mars år 2000 började det rasa. Men när saker och ting såg ut att återhämta sig en vecka senare trodde många bedömare att faran var över. De nya ”internetbolagen” fortsatte att värderas till skyarna. I själva verket var kraschen redan ett faktum.
I oktober 2002 hade techaktierna tappat 80 procent i värde.
Men att de nya internetföretagens aktier kraschade betydde inte att ”internet” på något sätt försvann. Företagsidéerna om att man kunde (och borde) göra saker som ”sälja kläder på nätet” var det inget fel på. Problemet var att investerarna kastade pengar på dessa startups som om du kunde plantera ett äppelträd i mars och skörda frukten redan i april. Samma år!
Och så fungerar sällan världen.
När ekonomen Alina Sorescu studerade 200 år av teknikhistoria upptäckte hon att ny innovation åtföljs av spekulativa bubblor tre gånger av fyra. Det verkar vara på det här sättet som vi rör oss framåt. Att järnvägsaktierna kraschade på 1840-talet betydde inte att tåg var en dålig idé.
Eller att framtiden ej gick på räls.
Bubblor är en del av den tekniska utvecklingen.
Ny teknik kommer in på banan, alla bestämmer sig för att den är framtiden och marknaden sväller som en stor lycklig ballong. Och sedan smäller det. Bubblan kollapsar. Men även det är en del av processen. I nästa skede av teknisk utveckling brukar samhället ha hunnit ikapp. Vi får regleringar och institutioner vilka bättre kan hantera det nya: om det så heter järnväg eller internet.
Den inflytelserika banken Goldman Sachs konstaterade redan i juni att för mycket pengar går in i så kallad generativ AI. Alla investerare vill vara med på Chat GPT-kalaset. Men kommer dessa bolag verkligen att generera så mycket pengar så snabbt? Andra bedömare ifrågasätter om den nya AI-tekniken kommer att kunna fortsätta förbättras så snabbt som har varit fallet de senaste åren.
Men om man ser på det hela historiskt borde en AI-bubbla som spricker alltså inte vara något existentiellt problem. Ja, investerare kommer att förlora pengar och justera sina förväntningar. Men detta är vad marknaden gör när den fungerar: korrigerar sig själv.
Frågan är dock om makthavarna kommer att låta det hända den här gången.
Förra året stod värdeökningen på AI-aktier för 96 procent av alla nya pengar som världens miljardärer tjänade. Det är ganska unikt. Presidentvalskampanjen i USA har samtidigt karaktäriserats av att techmiljardärer som Elon Musk donerar rekordsummor till Donald Trump.
Silicon Valley brukade vara en liberal plats.
I dag har Silicon Valley svängt åt höger.
Många av techmiljardärerna gillar inte att Kamala Harris (likt Joe Biden) vill reglera AI. De har förstås all rätt att vara kritiska. Problemet är att när de som har investerat i den nya tekniken hamnar för nära den politiska makten sätts marknadens mekanismer ur spel.
Vi kan få en AI-bubbla.
Men en som inte tillåts spricka.
