Det har varit mycket drama i kulturpolitiken på senare tid: kommunala strider i Norrköping, kulturministerilska i filmvärlden, cliffhangern om public services framtid och så kanonutredningen.
Nu blir kulturpolitiken drama även på riktigt. På Teater Brunnsgatan 4 Stockholm pågår repetitionerna av ”Mecenatens återkomst” för fullt. Men nu måste pjäsförfattaren Gertrud Larsson arbeta om stycket för andra gången. Första gången var när hon skrev in KD:s kulturpolitiske talesperson Roland Utbult efter att han bestämt sig för att medverka i föreställningen.
Efter att han i veckan läst manuset ångrade han dock sig och meddelade Gertrud Larsson att han inte längre ville medverka. Så nu är hon tvungen att göra en tredje version av pjäsen.
– Han skrev att han inte längre ville medverka. Jag tycker att det är väldigt synd. Jag hade hoppats på ett möte över gränserna, att vi hade kunnat stå på scen ihop med en gemensam vilja att debattera en brännhet kulturpolitisk fråga.
Gertrud Larsson skrev ”Mecenatens återkomst” – med undertiteln ”en snabbproducerad komedi utan statligt stöd” – i ett anfall av plötslig inspiration. Idén kom från ett anförande av Roland Utbult under riksdagsdebatten om kulturbudgeten den 4 december förra året.
– Roland talade om ett paradigmskifte i kulturpolitiken. Från talarstolen sa han: ”Det handlar om näringslivets inträde när det gäller att stötta kulturen. Vi kristdemokrater tror på mecenaternas återkomst.” Det fick mig att tänka på Messias återkomst, säger Gertrud Larsson.
– Alltså, jag tror ju inte att mecenater kan rädda kulturen. Hittills har Sveriges 500 miljardärer lyst med sin frånvaro. Jag är inte emot mecenater, men jag tror att det måste vara en kombination. Roland pratade i sitt anförande om att det är ett paradigmskifte just nu. Att näringslivet är redo att stötta kulturen. Men jag tror inte riktigt att det paradigmskiftet har skett än. Kanske ett prestigeprojekt som Operan, men vem är redo att stötta de fria teatergrupperna? Där står miljardärerna inte på kö.
Från början fanns Roland Utbult bara med som en inspelad röst i pjäsen, men när Gertrud Larsson ringde upp Utbult blev han så entusiastisk att de kom överens om att han skulle delta i föreställningarna och sjunga talet han höll till den kristna melodin ”Ovan där”.
Tidigare i veckan träffades Utbult och Larsson i riksdagen för att repetera.
– Vi hade jättetrevligt och Roland har ju en väldigt fin röst.
Därför blev Gertrud Larsson och ensemblen förvånade när Utbult skickade ett sms på torsdagen och meddelade att han först då hade läst pjäsen och inte längre ville vara med.
”Som jag meddelade Gertrud efter att jag läst manuset så känner jag mig inte bekväm med innehållet. Det var två ställen som jag reagerade på: En nidvisa om kulturministern och ett köpslående med sex och kriminalitet när det gällde sponsring av kultur”, skriver Roland Utbult till DN.
Han fortsätter:
”Jag står naturligtvis för mitt uttryck ’mecenaternas återkomst’ och allt jag framfört i debatten.”
I ”Mecenatens återkomst” spelar Gertrud Larsson och Anna-Lena Efverman fattiga skådespelare med samma namn som de själva.
– De är extrema versioner av oss. De försöker samla ihop pengar för att göra en satirisk föreställning om svensk kulturpolitik, säger Gertrud Larsson.
Hon är bland annat känd för radiosatiren ”Utkantssverige” i ”Godmorgon världen”.
Det går inget vidare för de fattiga skådespelarna innan de hittar en rysk gangster i Skarpnäck som är ättling till Nadezjda von Meck; kompositören Pjotr Tjajkovskijs berömda välgörare, eller mecenat, som det också heter. Plötsligt har de gott om pengar till sin pjäs, men är även tvungna att göra vissa gentjänster…
Det är ju en central fråga hur man finansierar kultur. Kan man ta emot pengar av vem som helst? I pjäsen ställs den på sin spets eftersom vi får pengarna av en gangster.
Föreställningen har premiär den 16 maj och skulle följas av ytterligare två föreställningar, men redan nu är intresset så stort att fler har lagts till. I pjäsen dyker även namnkunniga gästartister upp, bland andra operasångaren Malena Ernman, skådespelaren Anna Blomberg och folkmusikern Lena Willemark.
Känns inte det tröstlöst att vara en teaterensemble med ständig brist på pengar?
– Nej, tvärt om. Vi får ju bestämma helt själva. Det finns ju en stor frihet i det. Men det finns en stolthet också i att vi kan använda allt vårt yrkeskunnande till att göra en föreställning. Detta är ju vårt sätt att debattera och kommentera. Andra skriver en debattartikel, vi gör en föreställning.
Läs fler texter om teater
