Hästtävlingarna i Strawberry arena är i full gång när vi sätter oss i en soffa inne i stallområdet.
Trots att arenan är smyckad för jul hoppar vi bakåt i tiden till en varm augustidag vid Versailles slott i Paris.
Patrik Kittel hade precis avslutat sin ritt när en journalist från Expressen visade honom en bild tagen av en fotograf på Bildbyrån. På den bilden såg det ut som att Kittels häst Touchdown hade blå tunga, något som kan hända om blodcirkulationen är störd.
Dagen efter berättade FEI:s chefsveterinär Göran Åkerström – bland annat för DN – att ett antal ryttare hade fått en muntlig varning. Vilka ryttare det var offentliggjordes inte, men många tolkade det som om Patrik Kittel var en av dem.
– Något som jag med kraft kan dementera. Det är en ren lögn, säger Patrik Kittel.
– Om jag ska berätta exakt hur det var kallade de in mig på ett trevligt samtal där jag fick se ett foto – jag tror att det var det samma som sedan publicerades men det är en spekulation från min sida. Jag fick frågan ”vad kan vi göra för att förbättra det här”. Jag svarade hur jag tänkte kring det, och sedan var det färdigt.
Innan vi avslutar frågorna om eventuell varning lägger Patrik Kittel till:
– Egentligen finns det inte ens något som heter muntlig varning.
Det har varit ett minst sagt stormigt år för dressyren där hästvälfärden har ifrågasatts efter en rad skandaler.
När Bildbyråns bild på Touchdown publicerades i Expressen blev det därför en stor nyhet.
– När det kommer upp en bild som visar något tvivelaktigt är det som visas inget som jag som ryttare är glad över, utan något som jag då försöker jobba vidare med för att förbättra. För hästvälfärden är och har alltid varit det centrala, säger Patrik Kittel.
– I och med att jag sitter på hästryggen och rider ser jag inte vad som händer i hästens mun utan måste lita på att de som ser mig rida – domare, stewards (utbildad funktionär) och så vidare – säger till. Under hela OS hade vi en steward i varje hörn på varje framridningsbana, så vi var extremt bevakade. Trots det var det inte en enda som sa något till mig.
Patrik Kittel hämtar andan en kort stund innan han fortsätter:
– Men än en gång, om det dyker upp bilder som visar något tvivelaktigt är det något som jag försöker lära mig av.
Efter att ha sett bilden i sin helhet insåg Kittel att den togs i samband med en travökning.
– När jag gör en ökning med Touchdown och han är lite spänd – som man kan bli i ett OS med mycket folk – kan han lägga sig lite på handen.
Vad innebär det?
– Att han blir lätt spänd i ett moment, och då trycker på framåt, säger Patrik Kittel.
Något som i sin tur kan ha inneburit att det blir ett ett tryck mot bettet i hästens mun.
Vad har du gjort för att undvika att det sker i framtiden?
– Efter OS åkte jag hem och tänkte igenom vad jag kunde förbättra. Inför världscupen i Lyon (i november) hade jag till exempel gjort en del små ändringar. Jag försökte rida mindre på kandarstången.
– Men man också se att det är skillnad på en bild som visar något tvivelaktigt jämfört med när någon gör ett grovt fel. Jag har aldrig dömts för något, aldrig varit under utredning hos FEI eller brutit mot några regler.
Det här med bettet är en het fråga inom dressyren.
Medan man i Sverige själv kan välja om man använder vanligt tränsbett eller kandar, måste man på stora internationella tävlingar alltid rida på kandar.
Kandaret består av två bett, ett smalt tränsbett och en stång med kindkedja som ger hävstångsverkan. Den här något skarpare betslingen används för att ryttarna ska kunna använda finare hjälper.
Från Svenska Ridsportförbundets sida driver man hårt frågan att kandar ska vara frivilligt även internationellt.
Hur ser du på att göra det frivilligt?
– Jag har inga problem med träns, jag har till exempel vunnit SM på träns tre gånger. Men min personliga åsikt är att när du tävlar ska alla rida på samma villkor. Jag är rädd för att ryttaren som rider på träns kan ses som en ”snällare” ryttare än den som rider på kandar, och att det bidrar till att det skapas en uppfattning om ryttaren redan före ritten.
– Jag vill också säga att jag inte tycker att kandar är en hästvälfärdsfråga, utan snarare en anpassningsfråga till hästen. Vi har ridit på kandar i flera hundra år, och är det väl anpassat är det ingen fara för hästen.
– Jag vet att jag och förbundet har olika meningar här, men för mig är det fine. Jag tycker att det måste vara okej att tycka olika, och med det som utgångspunkt ha konstruktiva diskussioner.
Vad tycker du är den viktigaste hästvälfärdsfrågan?
– Att kontinuerligt skola och utbilda de som är inblandade i sporten. Då tänker jag på allt ifrån veterinärer, stewards, och så vidare. Det måste finnas kunnig och bra personal, som snabbt kan se om hästen verkar stressad eller spänd och då säger till.
– Det är också de här personerna som ser ritterna i verkliga livet, och inte bara dömer efter en bild i sociala medier.
– Vi behöver klara regler, och en tydlig regelbok. Något som ligger hos FEI att skapa, men det är också allas vårt ansvar att säga till när vi ser tveksamma saker. Om du är på en tävling vänd dig då till en steward och berätta vad du har sett – istället för att ta en bild och lägga upp på sociala medier.
I samband med diskussionerna om hästvälfärden har tonläget stegrats främst på sociala medier.
– Jag tycker egentligen om sociala medier, men det känns som om alldeles för många där helt har tappat det, säger Patrik Kittel.
– Någon sa till mig att jag var en fegis för att jag har stängt av möjligheten att kommentera, men hur skulle du känna dig om du vaknar en söndagsmorgon och läser på sociala medier att jag blir upphetsad av att slå mitt barn?
– Det som då händer är att du stänger av, blir försiktig och backar. Det är en mänsklig försvarsmekanism, och handlar inte om att jag inte vill vara öppen.
Samtidigt som diskussionerna är högljudda på nätet har många ryttare istället tystnat, och inte varit beredda att vara en del av diskussionen. Något som i sin tur också har kritiserats.
– Många är nog rädda för att säga eller göra något som kan uppfattas på ett felaktigt sätt , eller på ett sätt som de inte hade avsett.
– Jag är inte rädd för att ta en diskussion, men då måste den som ställer frågorna också vara öppen och verkligen vilja lyssna på mina svar.
Innan vi skiljs åt går vi till boxen där Forever Young står. Det är henne som Patrik Kittel ska tävla med under lördagen och söndagen.
Han kan se tillbaka på ett tävlingsår där han nådde sin sportsligt största framgång under karriären när han vann världscupfinalen, och nästa år är EM det stora målet.
– Det är mycket saker som händer nu, med ny landslagsledning bland annat. Jag tror det är viktigt för svensk dressyr att vi går ihop och hittar en gemensam plan för hur vi ska kunna bli ännu bättre på alla nivåer, säger Kittel.
