Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

Bilderbok

Mariana Ruiz Johnson

”Hela året runt”

Övers. Sara Ruder

Opal, från tre år

Om någon mer än jag och mina syskon minns ”Jenny, Jenny, Jenny och Jonny åker tåg” av författarkollektivet Vardagsgruppen blir jag förvånad. Det är inget mästerverk, men den är rolig, och det sista uppslaget uppmanar till att läsa boken igen. Flickorna och deras dagpappa Jonny – ja, boken är från 1978 – berättar om den tokiga tågresan för Jonnys föräldrar som de rest för att hälsa på. ”Vill du veta vad de berättade får du läsa boken en gång till” avslutar Vardagsgruppen, och placerar sin bok i en läsloop när slutet hänvisar till berättelsens början.

Vårt exemplar är numera en samling lösblad i en mycket sliten pärm.

Kanske kommer någon att plocka ner ”Hela året runt” från vinden om trettio år och få samma känsla av att: detta var kul men kanske inte så minnesvärt, annat än av nostalgiska skäl. Bilderna är gulliga och detaljrika på Richard Scarry-vis och Mariana Ruiz Johnson vill precis som Scarry lära läsaren något om hur allt hänger ihop och hur vi tillsammans skapar mening i tillvaron. Den förra fokuserar på samhället och dess många funktioner, och i ”Hela året runt” är familjen, i vid bemärkelse, central. Årstiderna är något som kommer och går medan släktbanden består.

I Richard Scarrys städer sysslar katter och andra förmänskligade djur med tydliga yrken. Hos Johnson är det i stället årstidsanknutna aktiviteter som står i centrum. Mössen dricker choklad när det är kallt, går på trädgårdsfest i vårväder och badar tillsammans då värmen kommer åter, allt för att socialisera sig. Det handlar om kollektivet och inte om en huvudperson.

Man anar vilka som är barn och vuxna genom replikerna, medan Ruiz Johnsons pennföring ger alla anonyma drag. De mangastora ögonen finns inte där för att göra mössen söta utan för att täcka ansiktet, som därför inte behöver individuella personlighetsdrag. De är alla mest en kombination av tre cirklar, så som Musse Pigg med två öron och en nos, men här med sina hieroglyfiska från sidan-ögon i stället för näsa.

Effektiv för en internationell marknad är också frånvaron av snösysslor under vintern, och att årets avslutande högtid avkläs allt som förknippas med julen och Jesu födelse, annat än genom musmammans tjocka mage och frasen ”som du vet kommer berättelsen börja om igen. Det är så det funkar. Men den här gången kommer det att vara annorlunda…”

Nåja, i teorin. På papperet är det sig likt när den trötta föräldern får läsa igen. Antingen i ”Jenny, Jenny, Jenny och Jonny åker tåg” eller i ”Hela året runt”. Lite tjatigt, men charmigt.

Läs mer av DN:s barnboksbevakning

Share.
Exit mobile version