Medan det som skulle kallas första världskriget pågick prövade flera länder sommartid 1916 för att spara energi, men efter röststarka bönders protester blev det ingen fortsättning i Sverige.
Sedan 1980 har det dock varit en årligt återkommande kollektiv ritual att klockan 02.00 den sista söndagen i mars flytta fram klockan en timme och sedan en timme bakåt från klockan 03.00 den sista söndagen i oktober då vi återgår till normaltid, så kallad vintertid.
Sommartidens syfte har varit framför allt just lägre elförbrukning, men också fler ljusa sommarkvällar med ökad fritid i dagsljus och säkrare kvällstrafik.
Inom EU har reglerna varit de samma som i Sverige under lika lång tid, men det finns många krafter som verkar för att frångå de regelbundna tidsomställningarna.
2018 presenterade EU-kommissionen ett direktivförslag om att avskaffa dem, men i den mån det lyfts fram har ministerrådet ännu inte kunnat enas. Skulle förslaget klubbas igenom innebär det att respektive medlemsland får bestämma sig för om man vill ha permanent sommar- eller normaltid i unionens tre tidszoner.
”Vintertid” normalt i 147 år
• Normaltid, sedermera ”vintertid”, infördes 1879. Tidigare hade man lokala tider på olika håll i landet. Tiden bestämdes efter när solen stod som högst. Så skilde det exempelvis nästan en halvtimme mellan Stockholm och Göteborg.
• Orsaken till införandet var att man successivt blivit mer och mer rörlig, och hade allt större kontakt med andra orter. Särskilt järnvägarnas utbyggnad spelade en roll.
• Sverige blev först att införa normaltid, men det tog riksdagens kammare femton år att debattera sig fram till vilken tid det skulle vara.
• Kompromissen mellan Stockholmsvurmarna och Göteborgsförespråkarna blev att utgå från längdgraden mitt emellan, i linje med Örebro och en timme från nollmeridianen.
