– Han var ju en sån unge som alltid, alltid ville träna, och alltid, alltid ville tävla och bli bättre, säger Håkan Waerner, nu tränare i Flemingsbergs J-20.
Det var i augusti 2014 som en nioårig parvel från Slovakien knatade in tillsammans med sin pappa i Tumba Hockeys omklädningsrum för pojkar födda 2005.
Dalibor Dvorsky hade med sin familj flyttat till Tumba för att ta nästa steg i sin utveckling. Trots den stora omställningen med ett nytt land och ett nytt språk, kom nioåringen snabbt till rätta.
– Alla grabbarna i Tumba var jättesnälla mot mig – jag har många kompisar där som jag fortfarande skriver med, säger Dvorsky på flytande svenska.
Montreals europeiska scout Christer Rockström, som en gång i tiden tipsade Detroit Red Wings om en viss Niklas Lidström, fick höra om Dvorskys ambitioner. Scouten såg att Tumba hade bra förutsättningar för att utveckla talanger och ansåg att föreningen skulle bli en bra nästa destination för nioåringen.
Håkan Waerner, som var tränare för Tumbas 05-lag under den tiden, minns tillbaka när Drovsky för första gången kom in i ishallen.
– Första gången jag träffade honom var med hans pappa i klubbrummet. Jag är inte superbra på engelska, men vi gjorde oss ändå förstådda där, säger Waerner.
– Det som jag lade märke till första gången han kom, det var ju att han, trots att han inte förstod engelska eller svenska, ändå ställde sig först i kön på övningarna.
Efter sina första år i Tumba spelade Dvorsky i Flemingsbergs, Linköpings och AIK:s ungdomsverksamheter, för att sedan göra a-lagsdebut för de sistnämnda i hockeyallsvenskan.
2023 gick Dvorsky som tia i NHL-draften och blev St. Louis Blues förstaval. Nu har 19-åringen dessutom tagit sig hela vägen till sitt första hockey-VM på sin ”andra hemmaplan”.
– Jag skulle aldrig varit den spelare som jag är nu om jag inte hade varit i Tumba när jag var nio. De har hjälpt mig jättemycket och det var jättebra för mig att börja där när jag kom till Sverige, säger Dvorsky.
Vad har Håkan och din familj betytt för dig?
– Han spelade en jättestor roll i min utveckling – även tiden efter Tumba.
– Min familj är mina största förebilder, utan dem hade jag aldrig varit här. Det är dem jag tackar för allt.
Waerner säger att Dvorsky absolut var duktig när han kom – men att det inte var en spelare som stack ut nämnvärt. Han lägger till att det dessutom är svårt att se om en nioåring har vad som krävs för att bli en framtida NHL-spelare.
Det är framför allt slovakens driv att ständigt vilja bli bättre som ligger till grund för framgångarna.
– Vi hade en kille i laget som kunde skjuta slagskott och ”Dali” kunde inte riktigt det. Men då åkte han ner och körde tre timmar ihop med vår målvaktstränare och tränade slagskott – sen kunde han det, säger Waerner.
– Talang är inte allt, jag älskar hockey och jag älskar att vara på isen. Jag gjorde det då och jag gör det nu, jag ser det inte som ett jobb, säger Dvorsky.