Arne Kisk gör en grimas. Han berättar att det är om kvällarna de kommer, marodörerna. Dom för ett sånt satans oväsen att det hörs i hela samhället. Deras härjningar har fått de gamla hyreshusen längs den länsväg som skär tvärs igenom den västmanländska bruksorten Ställdalen att se ut som ruiner.
Vi går in. Upplevelsen är drabbande. Omfattningen av förödelsen framgår inte riktigt från utsidan. ”Jag har pissat här”, har någon klottrat på väggen i en svårt mögelangripen tvårummare på andra våningen. Strax intill står det Ludvika, felstavat. I badrummet ligger skärvorna av en sönderslagen toalett. En råkall vind blåser tvärs igenom huset, vartenda fönster är krossat.
På byn går det rykten om att ligisterna är organiserade. Det sägs att det styrs upp resor till Ställdalen. Ett slags vandaliseringsturism, som Arne Kisk uttrycker det.
– Om du skiter på golvet så får du poäng, slår du sönder en ruta får du också poäng. Det började med att nån sulade in en flaska Koskenkorva genom ett fönster, sen har det bara blivit värre och värre. Dom är sjuka i huvudet, säger Arne som bortsett från ett kort gästspel i Västerås har bott hela sitt 71-åriga liv i Ställdalen.
Han kallar bostadsområdet Pripjat efter sovjetstaden som övergavs efter Tjernobylkatastrofen. Hans ansikte börjar lysa när han berättar om hur levande Ställdalen var en gång i tiden.
– Vi hade tre Konsumaffärer. Ett tag fanns det till och med en spelhall med en strippa. Men det är väl såhär utveckling fungerar, antar jag. Jag bor i en gård på andra sidan sjön. Där kan man fiska, och man slipper alla idioter.
– Jag fattar inte varför de inte river skiten. Men det skulle vara helt meningslöst att bygga nytt. Det är ju ingen som vill bo här. Det här är skräpyta i omvärldens ögon. Det är ingen som bryr sig om oss, vi finns inte.
Ljusnarsbergs kommun där Ställdalen ligger har länge plågats av en rad komplicerade problem. Befolkningen har minskat stadigt sedan 70-talet då Ställbergsgruvan slog igen. I dag har 9,3 procent av invånarna skulder hos Kronofogden, den högsta siffran i landet.
2015 kom flyktingkrisen. Den fungerade som en form av konstgjord andning. I förhållande till invånarantalet tog man emot flest asylsökande i Sverige. 481 välkomnades i en kommun med 4 933 invånare.
En entreprenör tjänade grova pengar på att upplåta asylboenden till Migrationsverket. Samtidigt gick de redan hårt ekonomiskt prövade kommunala verksamheterna på knäna. Från en dag till en annan skulle en pyttekommun i Sveriges rostbälte erbjuda kvalificerad hemspråksundervisning.
Snart började rapporter om vanskötsel strömma in. Värden betalade inte elräkningarna. 2017 flyttade Migrationsverket alla flyktingar från skandalhusen i Ställdalen. En ökänd slumvärd, utsedd till en av landets värsta av Hem & Hyra, köpte fastigheterna. Då spårade det ur fullständigt. Eftersom många lägenheter stod tomma slogs värmen av för att spara pengar. Rör och element frös. Det blev vattenläckor. Sedan kom vandalerna.
I dag benämns Ställdalen som en av Sveriges obehagligaste platser på nätforumet Reddit. Kjelle, en annan ortsbo, stannar till med bilen mitt på Ställbergsvägen.
– Man har sett hur husen har förstörts våning för våning och hur folk har varit här med skåpbilar och länsat kåkarna på koppar.
Kjelle konstaterar att förfallet har gått fort.
– Varför gjorde man inget åt det från början? Då hade det inte behövt se ut så här. Vi är en fattig kommun som behöver få hit fler folk och företag, men vad tänker de som kommer hit och ser det här?
Natalie Hart är kommunstyrelsens S-märkta ordförande i Ljusnarsberg. Hon blir mörk i blicken när hon pratar om kommunens spökhus. Numer är de så många att det är svårt att hålla räkningen. Förutom de famösa hyreskåkarna i Ställdalen finns mängder med ödehus bland annat i grannsamhället Ställberg. För Natalie Hart som är uppvuxen i Ställdalen är det en personlig stridsfråga. Nu sitter hon på sitt kontor och berättar om hur vacker kommunen är.
– Omgivningarna är fantastiska och för den som bor i en storstad tror jag att det är svårt att förstå hur fin sammanhållningen är, säger Natalie Hart som är besjälad av tro på sitt lokalsamhälle.
Det är just det som är utmaningen. Hur ska hon få resten av världen att lägga märke till alla dessa kvaliteter? Hon menar att de eländiga husen är en bromskloss som hejdar bygden från att häva sig upp från sin status som den eviga kriskommunen.
Är den här situationen ett hot mot kommunens överlevnad?
– Ja, så är det, säger hon utan ett ögonblicks tvekan.
Frågan är vad kommunen ska göra. Hon ler snett när hon får frågan om hon övervägt att göra som Filipstads kommun, alltså riva husen, trots att man inte äger dom.
– Alltså vad jag tänker hemma på min kammare är ju en sak, men nä, jag vill gärna att det ska vara rättssäkert. Fastigheterna är ju inte våra, säger hon och påpekar att notan för en rivning skulle kunna landa på runt 30 miljoner, en brutal summa för en kommun med en sammanlagd budget på 370 miljoner.
Vi kör de sju minuterna till Ställdalen och passerar en nybyggd toppmodern förskola. Ett tappert försök till satsning från kommunen, men bara två av tre avdelningar är öppna eftersom det saknas barn. I närheten ligger en skola där Natalie Hart tillbringade sina mellanstadieår. Det är en vacker träbyggnad, övergiven och öde sedan länge.
En man i tufsig toppluva promenerar förbi. Han heter Bengt Nilsson och minns flyktingvågen med värme.
– Vi fick en pizzeria, det har vi aldrig haft här. Hur bra som helst. Det var fullt med trevliga människor, men det var ganska kortvarigt. Det blev bara en tre-fyra år, säger han.
I Ställdalens lilla centrum betraktar Natalie Hart de döda husen under tystnad.
– Det är inte värdigt Sverige 2026.
Enligt Natalie Hart skulle en väg framåt kunna vara att kommunen får ta över husen från fastighetsägaren. Men hur det skulle gå till är oklart. Det skulle dessutom troligen bli en dyr historia.
– Vi tycker det är helt orimligt att våra skattebetalare som redan är drabbade av fastighetsägarnas förfarande också ska stå för kalaset och städa upp det här. Fler borde dela på bördan.
Hon rätar på ryggen.
– Men vi kan ju inte bara lägga oss ner och dö. Vi älskar att bo här i kommunen, annars hade vi inte gjort det. Jag älskar Ställdalen, oavsett de där husen.
Fakta.Ljusnarsbergs kommun
● Örebro läns minsta kommun med en befolkning på 4 407 personer. I Ställdalen bor 481 personer. Gruvnäringen var länge betydelsefull för bygden, men den avvecklades under slutet av 1970-talet.
● I dag är Kopparbergs bryggeri med sina runt 120 anställda kommunens största privata arbetsgivare.
● Det är den kommun i landet där störst andel lever på någon form av ersättning eller bidrag. Man har även flest förtidspensionärer och många har skulder hos Kronofogden. Utbildningsnivån tillhör landets lägsta.
Läs mer:
Ljusnarsberg tog emot flest flyktingar – så gick det sedan
Jens Runnberg: Hur kunde Åkesson nå 41 procent i den en gång röda bruksorten?
