Det är ingen hemlighet att Ingmar Bergman hade ett passionerat förhållande till musik. ”Om jag var tvungen att välja mellan att förlora hörseln eller synen – då skulle jag behålla hörseln. Jag kan inte tänka mig något värre än att min musik skulle tas ifrån mig”, sa han en gång.
Men vad Bergman tycker om att hans filmepos ”Fanny och Alexander” nu blir opera får vi aldrig veta.
– Han verkar ha varit ganska svår på slutet. Han hade säkert varit lite sur, men jag hoppas att han skulle gilla något i operan, säger tonsättaren Mikael Karlsson.
Det är knappt två veckor kvar till världspremiären när vi ses på operahuset La Monnaie i centrala Bryssel. Förberedelserna pågår för fullt inför vad som har kallats en av de största händelserna i svensk operahistoria. Sällan, om någonsin, har ett så stort operahus uruppfört ett verk av en svensk tonsättare.
Men Mikael Karlssons premiärnerver verkar vara stabila.
– Jag är inte orolig. Man vet om man har ett skitstycke, säger han.
Sångerskan Anne Sofie von Otter, som spelar biskopens piga Justina, är däremot lite spänd.
– Vi har verkligen inte överrepeterat det här stycket. Det är ju en stor ensemble och väldigt många scener. Det är lite läskigt faktiskt, säger hon.
Anne Sofie von Otter får sällskap på scenen av bland andra Loa Falkman i rollen som Isak Jacobi. Susan Bullock spelar Helena Ekdahl och Thomas Hampson den onde biskopen Vergerus.
– Hela föreställningen är väldigt stämningsfull. Den blir väldigt mycket drömsk och väldigt lite naturalistisk, säger hon.
”Fanny och Alexander”-operan är den senaste i raden av nyskrivna operor efter filmförlagor. Så sent som i fjol satte Kungliga Operan i Stockholm upp ”Melancholia”, baserad på Lars von Triers film med samma namn. Också den med Anne Sofie von Otter i en av rollerna och med nyskriven musik av Mikael Karlsson.
– När vi jobbade på ”Melancholia” så var det det enda som jag sa till regissören att det måste röra sig hela tiden. Att vi inte fick tappa folks uppmärksamhet. Jag hatar scenkonst som står still, säger Mikael Karlsson.
Han slog igenom för femton år sedan med musiken till dataspelet ”Battlefield. Bad company”, ett skjutspel som kretsar kring ett fiktivt krig mellan USA och Ryssland. Sedan dess har han skrivit musik till popartister, filmer och baletter som ”Svansjön” och ”En midsommarnattsdröm”, bland mycket annat.
Nu har han tagit itu med den film som Ingmar Bergman själv beskrivit som ”en summering av hela mitt liv som filmskapare”.
Ledmotivet till filmen ”Fanny och Alexander” hämtade Bergman från Robert Schumanns begravningsmarsch. Men originalmusiken från filmen har Mikael Karlsson struntat i.
– Vi måste göra ett stycke som inte bara är en sjungen version av filmen. Det handlar om att bygga en annan sorts värld, som inte är fyrtio år gammal.
Han säger sig ha ett ”vårdslöst” sätt att förhålla sig till Bergmans klassiker. Precis som i arbetet med ”Melancholia”, där han inte återanvände filmmusiken från Wagners ”Tristan och Isolde”, vill Mikael Karlsson frigöra sig från källmaterialet. Ledordet är maximalism.
– Vi har en orkester och ett 22-kanaligt surroundljud samtidigt. Det är en massa elektronik inblandat. Alla är förstärkta. Vi försöker uppdatera själva operaformatet. Det ska vara en annan upplevelse än att lyssna till en trivsam orkester.
– Vi kan skrämmas på riktigt.
Enligt Anne Sofie von Otter har det på sina håll klagats över tekniken. Klassiskt skolade sångare har klagat över att både sångare och orkestern är förstärkta.
– Det blev en del upprörda reaktioner under Melancholia i Stockholm, från sångare som inte själva var med, säger hon. Men här i Bryssel har ingen morrat hittills.
”Ska vi glömma vår klassiska träning för nu är vi mickade – vad är det här för dumheter?”, så lät det.
– Men att man mickar upp i Mikaels opera betyder ju inte att man gör det i ”Carmen” och Tosca. Det är ju bara jättekul att någon vågar sig på att använda ny teknik i denna annars konventionella och ofta ganska konservativa bransch säger hon.
Idén till ”Fanny och Alexander”-operan föddes under en middag i Stockholm för några år sedan. Mikael Karlsson och den kanadensiska librettisten Royce Vavrek dinerade med Ingmar Bergmans son Junior och några till.
– Jag var egentligen lite trött på Bergman just då. För det hade varit Bergmanår och jubileer och allt det här. Men Royce är ett stort fan och kom in med en jävla energi och började rabbla igenom sina favoritfilmer, säger Mikael Karlsson.
De fastnade för Bergmans ”varmaste film”, enligt Mikael Karlsson.
– Det är en historia om historier. Allting handlar om fantasin, om den stora och den lilla världen. Den är perfekt för scen. Man går in och ut ur olika perspektiv, säger han.
Idén om en opera pitchades sedan till en rad operahus runt om i Europa.
– Det var många som sa nej. Ingen opera i Sverige ville göra den.
Men operan i Bryssel nappade.
La Monnaie är uppkallad efter myntfabriken som låg här förr i tiden. Nuförtiden präglas operakvarteret av ganska vindpinade typer. Hemlösa och missbrukare häckar på trappan till operan, fasaden vittrar. Det är inte alls så där högborgerligt och tillrättalagt som i operakvarteren i många andra huvudstäder, konstaterar Mikael Karlsson.
– Jag gillar att det är lite ruffigt runt huset, att ungdomar hänger på trapporna till operan och super.
Anne Sofie von Otter är inte lika förtjust.
– Jag tycker det är skitäckligt alltså och så sorgligt. Det är smutsigt, mörkt och runt huset sitter killar och dricker och röker gräs. Helt öppet säljs det knark mellan operahusets kolonner, säger hon.
– Det är ju hårresande att man kan ha en sån prydnad, som ett operahus kan vara, mitt i centrum, nära turistmagneten Grand Place, och att inte politikerna säger ”så här kan vi inte ha det”. Det är verkligen märkligt att inte staden städar upp och gör torget framför operan lite trevligare.
Men de tunga portarna till La Monnaie stänger effektivt ute världen där utanför. Dånet från byggarbetsplatserna, brölet från ölhaken och tiggarnas klagosånger når inte in i salongerna.
I en av slutscenerna i filmen ”Fanny och Alexander” håller Helenas son, kvinnokarlen Gustav Adolf (spelad av Jarl Kulle), tal till sin stora familj.
”Det är bäst att ge tusan i de stora sammanhangen. Vi ska leva i det lilla, i den lilla världen”, skrålar han.
Så sammanfattas det stora temat i ”Fanny och Alexander”.
Mikael Karlsson uppskattar att filmen är så ”befriande fri från politik”.
Vad är det du gillar med att den inte är politisk?
– Att den är introspektiv i stället. Jag tror inte det har hänt någon gång, på någon konsert någonstans, att ett stycke har fått någon att ändra politisk åsikt. Vi vill gärna tro det, men det är skitsnack, säger han och fortsätter:
– Jag tror snarare på stycken som gör någonting fysiskt med en. Som gör att man börjar projicera sina egna tankar på det. ”Melancholia” funkar så, tror jag. Den försöker inte lära dig någonting. Den försöker få dig att komma nära en stor känsla.
Relationen mellan politiken och kulturen är som vanligt infekterad. Få städer präglas mer av politik än Bryssel. I EU-institutionerna och i Natohögkvarteret lite längre bort pågår förberedelserna inför Donald Trumps intåg i Vita huset. Den obesvarade frågan om vad som ska hända med stödet till Ukraina och med krigen i Mellanöstern ligger som en våt filt över staden.
Varför ska man bry sig om en historia om en borgerlig familj i Sverige vid förra sekelskiftet, när världen står i brand?
– Det kan man ju fråga sig, säger Anne Sofie von Otter.
– Men om man bara skulle ägna sig åt världen som står i brand, då skulle man ju gå under. Jag orkar ju inte följa med alltför noggrant i det som pågår just nu för det är så deprimerande. Och det är väl jättetrevligt att ägna sig åt den lilla världen? Problemen mellan man och kvinna, godhet och ondska, och barn som råkar illa ut – det är ju universellt. Den där diskussionen om vad som är relevant i vår tid har jag aldrig varit intresserad av, för allt är egentligen alltid relevant.
”Fanny och Alexander” har premiär den 1 december och spelas i nio föreställningar.
Än finns, vad DN erfar, inga planer på att sätta upp den i Sverige.
– Vi får se. Men det är ju sjukt om den inte får komma till Sverige om den blir bra, säger Mikael Karlsson.
Blir den bra?
– Det känns bra. Musiken och librettot funkar. Regissören Ivo van Hove och hans team är ett av de bästa i världen och vår ensemble är verkligen sensationell. Jag tror att det kommer att bli en stor teaterupplevelse där alla delar samverkar.
Fakta Fanny och Alexander-operan
Har premiär den 1 december på La Monnaie i Bryssel i nio föreställningar. Operan sjungs på engelska och textas till franska och nederländska.
Librettot bygger på Ingmar Bergmans film med samma namn och har skrivits av Royce Vavrek.
Mikael Karlsson har skrivit musiken och Ivo van Hove står för regin.
Dirigent är Ariane Matiakh.
I rollistan: Susan Bullock (Helena Ekdahl), Peter Tantsist (Oscar Ekdahl), Sasha Cooke (Emelie Ekdahl), Thomas Hampson (biskop Vergérus), Anne Sofie von Otter (pigan Justina) och Loa Falkman (Isak Jacobi).
