Stormen inom Katrineholms kulturförvaltning började i februari förra året. Då tog politikerna i kulturnämnden beslut om nya direktiv för stadens konsthall. Av konsthallens sex årliga utställningar beslutades att en ska rikta sig mot barn och ungdomar och en ”vara mer lättillgänglig och lockande för besökare som inte är vana vid att betrakta konst och inte kan tolka mer svårtillgängliga konstuttryck.”
Som exempel nämns hantverk och motoranknuten konst. Nämnden lyfter också fram några tidigare utställningar som särskilt lyckade – däribland ”märkliga djur” och Stina Wollter.
Beslutet kritiserades i debattartiklar i Katrineholms-kuriren av både tidigare medarbetare och företrädare för konstorganisationer. Kritiken gick ut på att politikerna detaljstyr konsthallens verksamhet och därmed bryter mot principen om armlängds avstånd.
En uppföljning i Magasin K visar nu att beslutet även fått konsekvenser internt. Under det senaste året har åtta personer sagt upp sig från Katrineholms kulturförvaltning, varav samtliga tre anställda vid konsthallen.
Erik Sjöberg, skyddsombud och fackligt ombud, kan inte uttala sig för var och en av de som valt att sluta. Men han berättar om ett ansträngt läge på arbetsplatsen sedan kulturnämndens beslut, som väckt starka reaktioner hos många av de anställda.
– Som jag har förstått det grundar sig missnöjet i det politiska beslut som fattades. Det är ett beslut som de medarbetare som valt att sluta ansåg vara felaktigt och som de hade önskat sig att ledningen markerat mot.
Anna-Karin Sjökvist, verksamhetschef vid enheten för bibliotek och kultur, skriver i ett mejl att anledningarna till att medarbetarna sagt upp sig ser olika ut. Enligt henne arbetar ledningen med arbetsmiljön, med fokus på att ”öka kommunikationen och delaktigheten.”
Erik Sjöberg tycker att arbetet med att förbättra arbetsmiljön går framåt. Nyligen tillsattes en tillfällig enhetschef med särskilt ansvar för arbetsmiljön.
– Det är ett ansträngt läge men känslan jag har är att det finns goda förutsättningar för att vi ska ta oss framåt tillsammans.
Hur är det då med frågan om armlängds avstånd?
Katja Lindqvist är lektor vid Lunds universitet och organisationsforskare med kultur som specialområde. Hon är inte särskilt förvånad över debatten i Katrineholm eftersom hon sett liknande situationer många gånger tidigare. Hon beskriver principen om armlängds avstånd som medvetet oskarp. På riksnivå finns lagstiftning som ska garantera myndigheternas autonomi, men på kommunal nivå är gränserna inte lika tydligt definierade.
– Det är en princip som används inom offentlig sektor och handlar om att tjänstemän ska kunna fatta självständiga beslut utifrån politikens övergripande mål. Det hör till ansvarsfördelningen att gränsen inte är knivskarp.
Katja Lindqvist menar att överträdelser mot principen om armlängds avstånd ofta grundar sig i politikers bristande kunskap om kulturområdet. Hon säger att gränsen för politikers inblandning går vid att definiera eller diktera innehållet i kulturverksamheten.
– Om man vill gå in och bestämma innehållet i utställningar är det definitivt ett övertramp. Politiker har i regel ingen detaljkunskap om konst och ska därför överlåta åt fackkompetenta att ta de här besluten.
Cecilia Björk (S), ordförande i Katrineholms kulturnämnd, försvarar nämndens beslut via mejl: ”Konsthallen i Katrineholm bekostas av kommunala skattepengar och måste därför vara relevant för invånarna för att satsning på konst fortsatt ska prioriteras”, skriver hon, och fortsätter:
”Jag tycker det är rimligt att på kommunal nivå ange målgrupper som ska lockas till konsthallen men naturligtvis inte hur. Nämnden har aldrig haft för avsikt att blanda sig i den konstnärliga fria processen.”
Magdalena Malm, generalsekreterare för branschorganisationen Bildkonst Sverige, anser dock att kulturnämnden gått över gränsen. Hon vänder sig bland annat mot en punkt i nämndens beslut som säger att förslag till utställningar ska godkännas av förvaltningsledningen.
– Det är inte så att de säger att man ska ställa ut en speciell konstnär. Men när de håller fram motoranknuten konst som exempel, i kombination med att utställningar ska godkännas av ledningen, är det problematiskt.
Enligt Cecilia Björk uppfattade kulturnämnden att många besökare i konsthallen inte upplevde att utställningarna ”var för dem”.
Magdalena Malm från Bildkonst Sverige menar att politikerna i Katrineholm inte haft tillräcklig kunskap om konsthallens verksamhet. Enligt henne är det snarare satsningar på pedagogik och kommunikation som krävs för att nå ut till fler av kommunens invånare. Hon understryker också att principen om armlängds avstånd inte betyder att man inte ska föra en dialog med verksamheten.
– Jag har pratat med många politiker som upplever att de inte får komma i närheten av verksamheten, vilket jag tycker är väldigt olyckligt. Det är jätteviktigt att de förstår den för att kunna fatta rätt övergripande beslut.
Med facit i hand tycker Cecilia Björk att kulturnämnden kunde ha formulerat sitt beslut annorlunda för att undvika vad hon kallar feltolkningar. Men själva beslutet står hon fast vid:
”Att peka på två viktiga målgrupper; barn och nya konstbesökare – nej det har jag svårt att förstå sprängkraften i”, skriver hon.
