Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

Konsert

Betyg: 4.Betygskala: 0 till 5.

Karneval i Venedig

Verk av Antonio Vivaldi

Amandine Beyer, solist och ledare. Johan Nordberg, luta och gitarr. Johannes Rostamo, cello

Orfeus Barock Stockholm

Scen: Konserthuset, Stockholm

Karnevalen i Venedig tog slut på fettisdagen, som sig bör. Passande nog var årets tema sport och konst. Men operan ”Olympiaden” av Venedigs hederskompositör Vivaldi framfördes inte. Den går däremot att se på Folkoperan.

Och Konserthusets Vivaldikarneval med husbandet Orfeus Barock öppnade med operans energiskt ”olympiska” uvertyr. Den här gången spelade man i stora salen, nog så akustiskt anspråksfull för en handfull spröda, tarmsträngade barockinstrument. Anförare var den välrenommerade franska violinisten Amandine Beyer, känd för sina barockinspelningar med ensemblen Gli Incogniti.

Två timmar av idel Vivaldi på stråkar. Utan fyra årstider, eller annat välkänt. Nej, det blev inte enahanda. Trots musikens hårt mallade format: snabbt – långsamt – snabbt. Tvärtom framkom Vivaldis energi och excentricitet. Musiken är verkligen inte alltid symmetrisk och förutsägbar, harmonierna sticker plötsligt iväg.

Merparten av Vivaldis instrumentalmusik skrevs för den kyrkliga flickorkestern vid Ospedale della Pietà. Under hans ledning blev den ett måste för det tidiga 1700-talets Venedigturister; trots att flickorna hölls dolda bakom galler för lystna blickar. Men så betraktades den som en av Europas främsta orkestrar.

Vivaldi själv var en överdängare på violin, kanske behärskade han även gambainstrument. En dubbelkonsert för violin och cello blev en virtuos uppvisning för Amandine Beyer och Orfeus egen stjärncellist Johannes Rostamo – här på den lilla femsträngade cello all’inglese.

Johan Nordberg växlade mellan sin stora luta och lilla gitarr – lutan som nobel solist i själfullt adagio, gitarren som rytmisk pådrivare i spruttigt allegro.

Orfeus Barock har namnet till trots en tidsmässigt bred repertoar. Nyligen spelade man både Mozart och den i dag 100-årige tonsättaren György Kurtág. Till påsk blir det Bachpassioner, men näst på tur i Konserthuset en afton med gammal musik på zinka. Mot en fond av stråkar, som är essensen i Orfeus Barock.

Läs fler konsertrecensioner och fler texter av Camilla Lundberg

Share.
Exit mobile version