De kriminologer som DN pratat med refererar bland annat till en dansk studie från 2017. Danmark sänkte straffåldern från 15 år till 14 år vilket resulterade i fler straffade unga. Resultatet visade att de varken begick färre brott eller blev avskräckta från att begå brott. I stället gick det sämre för dem som suttit i fängelse.
– De blev mer kriminella och fick sämre skolresultat, säger Manne Gerell.
Även den allmänna forskningen pekar åt det hållet, menar Gerell, vilket även årets två pristagare av Stockholmspriset i kriminologi lyfte i en tidigare intervju med DN.
Regeringen har skärpt straffen för unga vuxna i åldrarna 18–21 år – och för de som är minderåriga men straffmyndiga föreslår regeringens utredare skärpta straff.
Trots vad forskningen visar anser Manne Gerell att det finns ett behov av högre straff för just unga som mördar.
– Men det har jag egentligen inget stöd för i forskningen då det knappt finns studier på 13–14-åringar som försöker mörda eftersom det är så ovanligt. Men vi har nog ett behov av hårdare straff för just den kategorin, men inte unga som begår brott generellt.
Varför tycker du att det ändå behövs för gruppen mördare?
– Vi behöver skydda oss och samhället från de fåtal barn som är så illa däran att de skjuter ihjäl folk. Det är tyvärr svårt att få barn som är indragna i så grov kriminalitet att sluta begå brott, säger han.
Enes Al Weswasi, doktorand vid Stockholms universitet, har forskat på effekten av fängelse och strafflängd – dock på vuxna. Han menar att man måste klargöra vad syftet med hårdare straff är – eftersom olika syften kan stå emot varandra.
– Att försöka ge brottsoffret upprättelse eller göra ungdomarna mindre brottsliga kan ibland konkurrera. Vilket av de här två utfallen som är viktigast ur samhällssynpunkt är i slutändan en politisk fråga, säger han.
För vissa unga kan det finnas en förhöjd risk till återfall på grund av inlåsningen. Den brottsreducerande effekten som fängelset har under tiden personen sitter fängslad kan därför i slutändan begränsas när individen väl släpps ut och börjar begå nya brott, säger Enes Al Weswasi.
– Därför går det inte att bara titta på vad som händer med personen när denne är inlåst, menar han.
Manne Gerell anser att återfallsrisken för unga mördare redan är så hög att inkapacitering, inlåsning, är en lösning.
– I dag blir de inlåsta några år på LVU-hem och sannolikheten är tyvärr stor att de kommer begå brott igen när de släpps. Det riskerar att fortsätta så tills de är äldre då det är större möjlighet att rehabilitera dem.
– Så jag tror tyvärr att vi behöver låsa in en del av de farliga barnen vi har i Sverige, men inte 13–14-åringar i allmänhet, säger han.
Enes Al Waswasi anser däremot att inkapaciteringens effekter kan vara begränsade.
– Låt oss säga att vi låser in en barnsoldat som är involverad i gängkriminalitet och som vi kan anta skulle utfört tre mord om vi inte hade låst in personen. Någon kan hävda att man lyckats avvärja tre mord, för just den här individen. Men anstiftarna kommer förmodligen att anlita någon annan. På individnivå har vi förhindrat tre mord, men inte på samhällsnivå, säger han och fortsätter:
– Det betyder inte att vi därför ska sluta låsa in unga mördare utan snarare att vi behöver få en mer nyanserad förståelse av inkapaciteringens förmåga att avvärja brott.
Läs också: Tonåringar dödade deras barn – offrens mammor kräver hårdare straff
