Stortorget i Karlskrona är en säregen plats. Pampig, överdimensionerad, ofta lite ödslig. Känslan är att man befinner sig på ett ställe som en gång haft större ambitioner än det som blev. I dagarna dök det där torget upp på bild i ett pressmeddelande från de lokala Sverigedemokraterna. Falafelvagnen syns inte till, däremot ett myllrande folkliv bestående av uteslutande vita människor och en idyllisk torghandel som för tankarna till Sydeuropa.
Men det är något som inte stämmer med Tessins vackra barockkyrka? Den är knubbigare och gulare än jag minns. Pelarna är plötsligt runda och de två tornen har fått nya kors högst upp. Till höger i bilden reser sig ett torn som inte finns. Det blir ju så ibland när de digitala tjänsterna ska drömma fram sina bilder av verkligheten, åtminstone än så länge. Lite som när den brittiske högerextremisten Tommy Robinson häromåret skulle hedra hjältarna från landstigningen i Normandie och twittrade ut en AI-genererad bild med soldater på väg rakt ut i havet.
Få politiska rörelser tycks hittills ha omfamnat kombinationen mellan AI-skräp och propaganda med samma entusiasm som extremhögern
Radikalhögern är inte de enda som använder generativ AI för att få ut politiska budskap; minns bara den avhuggna foten i Moderaternas senast valfilm. I ett läsvärt reportage beskriver journalisten Arvid Jurjaks hur falska ”digitala gestaltningar” av exempelvis Förintelsen översvämmar internet i syfte att uppnå känslomässig effekt – och lukrativa reaktioner. Även organisationer som Amnesty International har använt AI-bilder i sina rapporter (Sydsvenskan, 15/3). Men få politiska rörelser tycks hittills ha omfamnat kombinationen mellan AI-skräp och propaganda med samma entusiasm som extremhögern. Slopaganda är fascismens språk.
Nyligen avslöjade P4 Uppland hur unga, blonda AI-tjejer sprider vit makt-budskap på Tiktok, ”troligtvis styrda av en och samma aktör” (9/2). Inför EU-valet 2024 ställde italienska Lega AI-genererade bilder på skäggiga transkvinnor och friterande insekter mot förförisk pasta och vackra kärnfamiljer, allt under parollen ”Mindre Europa, mer Italien”. I Frankrike har Nationell samling bland annat stått bakom AI-bilder med olycksbådande bildspråk som visar hur grupper av ansiktslösa svarta människor anländer i gummibåt.
Estetiken är som tagen ur en broschyr från Jehovas vittnen, fast med tyska flaggor, korsvirkeshus, kvinnor klädda i dirndl – och bara vita människor
Även Alternativ för Tyskland är flitiga användare av generativ AI, och de senaste åren har de låtit bilder på ändlösa strömmar av migranter (”NEIN zu Massenmigration”) samsats med idylliska skildringar av tysk livsstil – som med fördel involverar helstekt gris på Deutsches Grillfest. ”Det här är den stadsbild som medborgarna önskar sig!” står att läsa på en kampanjbild från i fjol signerad den bayerska AfD-politikern Carina Schießl. Estetiken är som tagen ur en broschyr från Jehovas vittnen, fast med tyska flaggor, korsvirkeshus, kvinnor klädda i dirndl – och bara vita människor.
Uttrycket pendlar inte sällan mellan realism och hötorgskonst, om man inte går rakt åt andra hållet och låter sig inspireras av sådant som Pixar eller Studio Ghibli – vilket både USA:s regering och Israels armé har gjort. Att ”ghiblifiera” innebär alltså att gestalta ett motiv med en stil som lånats ur animerade filmer som ”Min granne Totoro” eller ”Spirited away”. När Vita huset i fjol lade ut en ”ghiblifierad” bild av en polis som utvisar en kvinna i tårar fångade det något av det som utgör själva kärnan i fascismens relation till generativ AI.
I en artikel i tidskriften New Socialist diskuterar Gareth Watkins just grymheten som en huvudpoäng i den här typen av bilder. Det bilderna säger är att det ”enda sättet att njuta av konst är att veta att den skadar någon”, skriver han (9/2, 2025). Antingen skadar den en grupp människor som ska göras till syndabockar, eller den som hävdar att konst kan ha ett värde. Att AI-konsten är parasitär, tom och ser ut som skit är en del av lockelsen.
Det finns givetvis en rad skäl till att just fascister och högerextrema ligger – som det heter – före när det gäller generativ AI. Watkins lyfter bland annat fram en närhet till techindustrin hos en i del i det här lägret, liksom det han beskriver som ett förakt mot hantverkskunnande i fråga om design och kreativitet. Kanske är etablerade partier än så länge bara mer försiktiga. Och kanske finns det något djupare i svang här.
I en artikel i den schweiziska tidskriften Geschichte der Gegenwart diskuterar konsthistorikern Roland Meyer det estetiska och ideologiska släktskap han menar finns mellan generativ AI och högerradikala rörelser (9/2, 2025). Tekniken som erbjuds av Midjourney och liknande aktörer är inte politiskt neutral, menar han. I stället rör det sig om ett slags ”nostalgimaskiner” som närmast vädjar om att användas för att måla upp en högerradikal världsbild: ”För att skapa en bild av nuet eller rent av av framtiden förlitar sig AI på bilder av det förflutna – andra finns helt enkelt inte att tillgå”, skriver Meyer.
Inte konstigt att det tilltalar fascister, vars kanske mest centrala tankegång är att återupprätta ett uppdiktat förflutet
Resultatet av denna ”strukturellt nostalgiska” teknik blir alltså gestaltningar av ett slags alternativ dåtid, eller bilder i konjunktiv – av det som skulle kunna vara. Inte konstigt att det tilltalar fascister, vars kanske mest centrala tankegång är att återupprätta ett uppdiktat förflutet.
Meyer menar också att generativ AI i sin själva design förstärker stereotyper, bland annat genom att programvaran tränats på redan taggade bilder. Om syftet är att ta fram visuella mönster som matchar existerande beskrivningar så tydligt som möjligt är det inte konstigt att man hamnar i stereotypa framställningar av till exempel manligt och kvinnligt. De svenska AI-tjejerna är inte bara blonda med perfekt hy och symmetriska ansikten, de står också för ett slags mjuk och vimsig hyperfeminitet – kombinerat med hat mot invandrare.
Roland Meyer lyfter fram ett talande exempel från AfD, där en uppenbart AI-genererad bild av en ung blondin pryds av budskapet ”Riktiga kvinnor är höger”. Det utslätade och generiska i stereotypen är helt enkelt det riktiga ur partiets perspektiv, och verkliga människor som faller utanför mönstret bör ta sig i akt.
I en klassisk essä om fascismens bildspråk pekar Susan Sontag mycket riktigt ut den fysiska perfektionen som en central del i ett slags utopisk estetik som är typisk för rörelsen – vid sidan om ett förakt för allt som är ”reflekterande, kritiskt och pluralistiskt”. Så får man ”massorna att ta form, bli mönster” i ett uttryck där det känslosamma och antiintellektuella utgör själva attraktionen (Brombergs, 1981).
Hur blev stadsbilden så vit? Och vad tänker de egentligen göra för att materialisera den lögn om världen som nostalgimaskinerna spottar ut?
De rasistiska AI-bilderna på vrålande araber, hoper av mörka människor som väller in över gränserna och ett otal varianter av muslimskt klädda män som hånskrattar åt blonda kvinnor rymmer naturligtvis sitt eget obehag. Men frågan är om inte extremhögerns bilder av idyllen är än mer skrämmande. Hur blev stadsbilden så vit? Och vad tänker de egentligen göra för att materialisera den lögn om världen som nostalgimaskinerna spottar ut?
Ett svar har vi fått i realtid de senaste åren. Sommaren 2024 publicerade den israeliska regeringen en AI-genererad gestaltning av Gazas framtid, en harmonisk frihandelszon i pastelltoner med skyskrapor och solkraftverk. Vi ska rensa lite på marken först. Donald Trumps AI-vision för Gaza från 2025 innehöll mer kitsch, guld och magdansöser, men budskapet om vad och vilka som måste städas bort var detsamma.
Tankarna går till filosofen Hannah Arendt, som hävdat att den politiska lögnen alltid bär på ett inslag av våld. Skillnaden mellan den traditionella och den moderna lögnen är oftast ”skillnaden mellan att dölja och att förgöra”, skriver hon (”Mellan det förflutna och framtiden”, Daidalos, 2004). Så blir de AI-genererade bilderna av ett utplånat Gaza en del av själva folkmordet.
I Sverigedemokraternas AI-version av Karlskrona är den gamla barockkyrkan förvrängd, stadssiluetten skev och barnen demonstrativt blonda. Etnisk rensning – först som digitalt skräp, sedan som vallöfte.
Läs mer:
Fenomenet ”workslop” visar hur människor städar AI-slarv
